Morsan köpte en FRIDA-tidning häromdagen. De har en sida med kontaktannonser. Jag har skickat in en annons. Hoppas att de sätter in den. Det skulle vara kul att få lite nya brevvänner.

Hrm. Jaha, TV-n lockar nu. Ska ta med något käk också.

Igår följde jag med farsan till jobbet. Jag åkte hem själv för det fanns ingenting att göra. Jag tänker inte ens beskriva hur jag mådde under resan. Nej, nu tänker vi på något annat.

Morsan har lämnat min radio hos en väninnas man. Han jobbar vid Philips. Hoppas att han kan fixa felet. Det finns absolut ingenting på TV. Inte på Filmnet heller. De visar bara gamla skitklassiker.

Tiden flyger iväg. Jag önskar att jag också kunde flyga iväg. Mitt illamående har blivit värre. Mycket värre. Men det är nästan bara när jag sätter min fot utanför huset. Varför? Jag tror att första gången jag mådde illa satte djupa spår i mig. Det vill säga att de andra gångerna var det rädslan för att bli illamående som verkligen gjorde mig sjuk. En slags panik. Eller ångest, som hjärnskrynklarna skulle säga.

Nog om det. Detta har hänt: Min dataskärm pajade. Vi köpte en ny. Vi köpte ett ljudkort också. Min bergssprängare har pajat. Bandspelaren. Resten fungerar. Måste reparera.

Igår var jag vid vårdcentralen i Bergshamra. Jag förklarade vad jag hade för symptom, och läkaren trodde att det kunde vara ett litet magsår. Så jag har fått medicin. Losec. Samma som morsan har.

Just nu sitter jag och lyssnar på Thunderdome VIII. Ett evigt dunkande. Missförstå mig inte, musiken är bra, men jag känner mig långt ifrån partysugen. Jag är inte deprimerad. Men inte långt ifrån heller.

Vad är klockan? 11:45. Hm. Jag ska nog ner och äta lunch.

Du kanske undrar varför jag inte har skrivit. Svar: Det finns ingenting att skriva om. "M2" ringde i måndags och hörde hur allt stod till. Han vill fortfarande att jag ska komma ner till Landskrona. Men jag tror inte att jag vill.

Imorgon ska jag tvätta håret och sedan fortsätta deppa. Och jag måste nog skriva brev till "M2" att jag inte kommer.

Nej, nu är klockan 23:12, så jag ska nog lägga mig. Vi hörs senare någon gång när det händer något eller jag känner för att skriva.

Data: 19 år, 170 cm lång, 47 kg. Hemskt, måste äta mer.

Solen skiner, fåglar kvittrar, allt är lugnt. Hell no, everything is upside-down. Jag mådde skit nästan hela tiden i Spanien. Särskilt på flyget hem. Jag är hemma idag, men imorgon ska jag jobba.

Jag har inte blivit intagen till folkhögskolan. Kort sagt så är allt åt helvete fel. Och nu verkar till och med vädret vara emot en. Flerdygnsprognosen spår regnigt väder och runt 11-16 plusgrader. Nej, det är vid sådana här tillfällen man känner för att "hoppa av". Jag hoppas verkligen att soligare och lyckligare dar snart kommer, för jag vet inte hur länge jag orkar...