Håret är tvättat, finnarna lyser rött... Ja, jag är redo för nyårsafton. Hrm, får försöka täcka dem med lite smink imorgon. Har hängt fram två klänningar men det skulle inte förvåna mig om jag väljer en annan klänning. Den ena är svart men kanske lite för... ja, för lite. Den andra som är svart och lite senapsgul är mer täckande... men jag tror den har tyll under som är ganska rivig... vilket inte är någon höjdare eftersom jag ska ha tunna nylonstrumpbyxor. Den första klänningen köpte jag på rea tidigare i år... 49 kr kostade den. Den andra tror jag gick på 350 kr. Dyrt va? *ha, ha*. Min dyraste klänning köpte jag i somras i Nice för motsvarande 620 kr... men den var på rea. 1240 kr var ordinarie pris. Jag behövde en långklänning för att täcka mina sönderskrapade knän...

Nej, måste sova nu. Goooooooood natt.

God morgon... antar jag. Dags att träna.

Jag tog en Xanor tidigare ikväll för jag mådde inte bra. Nu ska jag bara snyta mig, smörja händer och fötter med kräm (jag är en torris efter några timmars bad)... sedan ska jag sova. Orkar inte göra epley... jag har ont i bråcket. Jag käkade sockerfritt tidigare idag för att tömma magen... men det hände inget. Nåväl, shit doesn't happen all the time.

På nyårsafton ska Mårten och jag ut och festa. Jag har vunnit biljetter till ett nyårsparty. Det blir nog kul...

Är det redan sovdags? Har känt mig som en sengångare hela dagen... så nu hoppar jag äntligen i säng. God natt...

Jag har ont i tungan. Råkade bita mig när jag käkade lunch... det gjorde ont som fan. Nu ska jag sova så jag orkar upp imorgon för att träna. Först ska jag bara göra en vänster-epley för det tjuter i örat.

Det är epley-dags för det tjuter i örat. Testar att köra högra sidan idag.

Imorgon ska jag ställa mig på Wii och deppa ännu mer för att jag gått upp i vikt och stå ut med mer bråckont. Nej... tillbaka till Pasta-4-ostar-och-ett äpple-om-dagen-dieten. Vet att pasta inte är bra men jag måste äta något...

Tog två Xanor för jag kan inte sova med all ångest som griper tag i mig och inte vill släppa.

Fåglarna tjatar på mig om boet... tror jag i alla fall. De får vänta till efter nyår. Till dess får jag stå ut med att hannen nästan landar på mig hela tiden.

Nej, nu är jag hungrig. Dags att värma käk.

Jag sov inte speciellt bra inatt... hade en massa ångest.

Jag sov inte mycket natten till fredag.. men på dagen gympade jag och var sen ute med Mårten och handlade och fick tydligen mycket motion... Nu ska jag sova. Imorgon tar jag sovmorgon men ska ändå träna när jag vaknat.

Tjoho... en ny skitdag. Vädret är skit också. Såg lite solsken i ca 1 minut när jag tränade. Annars är det bara mulet hela tiden. Ska göra mig i ordning nu...

Morsan var jobbig ikväll så jag var tvungen att ta en Flunitrazepam. Mår inte alls bra. Försöker hitta något kul att göra på nyår... olika nyårspaket hos restauranger, nattklubbar, hotell. Allt är så jävla dyrt. Snittpriset på alla ställen är 3000 kr. Det enda som var lite lockande var spanska restaurangen Andalucia som har ett nyårserbjudande för ca 1000 kr per person. Men är det verkligen värt det när man inte ens vet om maten är god? Dessutom kan jag inte äta för jag måste ner i vikt för bråcket blir bara värre. Det hjälper inte med allt tjafs och annat som stressar upp mig heller.

Är deppig som fan och vill bara dö. Är så trött att leva det här skitlivet och inte ha något riktigt hem. Visst, jag har min lägenhet men bor man där för länge blir man störd av alla jävla grannar. Gillar inte egentligen heller att de som står mig nära förmodligen läser det här. Ibland har jag bara lust att skriva typ att morsan är en jävla idiotkärring som bara förvärrar allting och sedan kommer hon med den störda kommentaren som lägger skulden på mig: "jag vill bara ditt bästa". Så jävla irriterande. Grälet idag var skitjobbigt för det fick mig att få ont som fan i bråcket för att jag spände mig. Ser även suddigt för att jag blev så upprörd. Har ont i alla muskler också. Är trött på att det stinker i badrummen och gamla människor luktar inte heller gott. Vädret är skit... allt är skit.

Vänskapen med Mårten är också fucked up. Han behandlar mig som skit ibland och får mig också att må sämre. Visst, det finns många tillfällen då han är supersnäll och hjälper mig. Jag vet inte... det känns bara som att något har förändrats.

Även om jag vill dö så tänker jag inte göra något åt det för då blir päronen och Mårten så irriterande överbeskyddande (eftersom de läser det här). Jag får inte ens bada ifred utan att morsan ska prata med mig hela tiden.

Fan, varför måste allt vara så jobbigt? De som säger "ta dig i kragen" kan fan ta en snara runt halsen och hänga sig. Jag vet inte hur det är för andra men så fort saker och ting känns lite bättre så dyker det alltid upp något som drar ner en i skiten igen.

Äh, jag borde lägga mig nu för jag måste träna imorgon. Fuck, jag måste träna varje dag för annars går jag inte ner i vikt och har mer ont vid bråcket. Natti natti... för det lär inte bli en god natt.

Idag var jag hos yrseldoktorn. Självklart hade jag inte yrsel just då. Jag ska tillbaka i januari och göra ett hörseltest eftersom tjutandet i mitt öra förmodligen påverkar hörseln också. Nu ska jag sova...

Jag tog en Xanor tidigare ikväll. Mådde inte bra. Imorgon ska jag ta fler för jag ska till doktorn med min yrsel.

Var det lucia idag? Jag åt inga lussebullar eller pepparkakor men jag drack lite sockerfri glögg. Imorgon blir det tydligen ryggbiff till lunch. Mums!

Wow, jag är tydligen en exklusiv kund... Jaha, då vet jag det.

Sooooooooova. Trött som fan... jäkla skitväder hela dagen. Det tjuter fortfarande i örat av kristallsjukan. Ska till läkare nästa vecka... Har fått tid hos kirurgen i januari också så de kan kolla upp min allmänhälsa så jag kan opereras en fjärde gång för bråcket. Ångest? Ja... och ont. Blir det likadant imorgon tar jag piller... Äh, god natt.

Var tvungen att köpa en sådan här idag eftersom den gamla är kass. Kostade nästan 500 kr...

Allt och alla är skit. Så jävla trött på allting. Vill bara vara själv och inte prata med någon idiot alls. Alla är störda. Ska spela spel nu... inte för att det är speciellt kul heller men jag måste göra något för att få tiden att gå.

Uhm... hej dagbok. Idag har jag gympat, druckit Actimel, ätit en lussebulle, spelat datorspel, ätit lövbiff med svamp och broccoli, färgat håret, tittat på TV, ätit ett äpple, ätit 3 sockerfria pepparkakor, spelat datorspel, borstat tänderna. Kul dag va?

Har känt mig borta idag. Ingen höjdardag. Måste sova nu så jag orkar upp och träna imorgon.

Nu ska jag sova. Ska upp tidigt för Mårten och jag ska till H&M och shoppa. Jag ska köpa en julklapp... om jag hittar det jag letar efter och sedan en eller två basictröjor till mig själv som i alla fall innehåller 5% ull... det är bättre än ingen ull alls. Ulltröjor... eh... ylletröjor... hrm... tröjor av ull är jättevarma och sköna och man behöver inte ha så tjocka tröjor heller. God natt.... och nej, jag tänker inte räkna får innan jag ska sova.

Mina fötter är små... det är bra för då kan jag köpa barnskor. De här är bekväma...

Åååångest som fan. Borde ha tagit Xanor tidigare. Tog två nu och ska försöka sova om en stund. Imorgon ska jag gympa om jag klarar av det. Imorse hade jag för ont i bråcket så jag kunde inte träna.

Nej, bilden är inte suddig... det var jättedimmigt sent igår kväll. Spooky...

God natt! Nu hoppar jag i säng. Imorgon ska jag kanske bada om mensen inte är för riklig. På torsdag ska Mårten och jag ut och göra stan osäker. Nä, vi ska bara på två VIP-event. Det ska bli skönt att få lite miljöbyte. Samtidigt är det jobbigt som vanligt... men det är ju därför Xanor finns.

Mitt bråck är jobbigt som fan. Måste ner ännu mer i vikt. Det blir nog bättre när mensen är slut också...

Köpte den här i Spanien för ett par år sedan. Den sägs skrämma bort ångest och liknande... får kanske hänga den på väskan igen...

Allt känns blä idag. Gympade imorse trots att bråcket gjorde ont. Måste ner typ 2 kg så det gör mindre ont. Middag idag blir alltså ett äpple och en liten burk tonfisk i solrosolja.

Nu ska jag borsta håret. Det når nästan ner till midjan så det tar ett tag att borsta igenom det... men jag gillar långt hår så det är bara att stå ut med allt jobb det innebär. Sedan ska jag tvätta ansiktet så kanske jag känner mig lite fräschare...

Jag försöker hitta roliga saker att göra. Upptäckte bara att H&M har VIP-shopping om någon vecka eller så... Det är väl bättre än ingenting. Något hittar man väl alltid att köpa när det är 20% rabatt på allt. Kanske ett par varma strumpor... ullstrumpor... eller en varm och skön tröja.

Nej, dags att göra sig i ordning. Sen ska jag sitta framför TVn resten av dagen.

Min kropp är i Sverige men min hjärna verkar vara kvar i Spanien... och inte kan jag se på spanska motsvarigheten till Gran Hermano här heller. *suck*. Hittade bara sidor som streamade med så mycket reklam över hela skärmen att man knappt såg något ändå. Jag får nöja mig med att titta på andra spanska program via nätet. Fast söndagar suger, det är bara skit på TV.

Känner mig nere och mår inte så värst bra med ångesten. Har fått tillbaka den jäkla kristallsjukan. Yrsel och ångest går inte ihop. Jag gör Epley-övningar varje dag och det hjälper kanske... men jag vet inte vilken sida jag ska behandla. Det tjuter som fan i vänster öra (precis som förut) men betyder det att jag ska behandla vänster sida då eller höger? Tycker det snurrar lika mycket i huvudet oavsett vilket håll jag vrider det åt. Ska kanske testa att göra både höger och vänster Epley. Äh, jag vet inte... jag kör kanske på med vänster ett tag och hjälper det inte så testar jag höger. Så här ser en höger Epley ut... jag ska göra precis tvärtom alltså. Det måste ju ha hjälpt förra gången jag fick det eftersom det gick över. Om en vecka tänkte jag sätta igång med vanliga Wii-träningen också...

Malmö är grått, trist och deprimerande.

Nu är jag i Sverige igen... tyvärr.

Nu är vi i Danmark... och det regnar...

Sitter i ett hotellrum i en tysk stad som jag hela tiden glömmer bort namnet på. Mårten är just nu nere i receptionen och pratar med en anställd för vi har dödat 3 nyckelpigor som flugit omkring här i rummet. En kan man stå ut med... men tre stycken är för många. Vem vet om det finns fler? Får se vad som händer. Annars är hotellet ganska fint och allt är fräscht. Vi hade planerat att åka längre idag men vädret var inte på vår sida. Inte trafiken heller. Därför kom vi hit redan tidigt på kvällen. Det var för jobbigt att åka för regnet öste ner, det var fullt med bilar på motorvägen och vi hade precis kommit in i Tyskland och det blev fri fart... och så var det en enorm olycka fast i andra riktningen... lite scary. Nu måste jag sluta för vi ska byta rum.

Nu är vi i Tyskland... och det regnar.

Vädret är skit. Det VRÄKER ner. Vi puttrar fram i 70 på 130 väg.

Nu är vi i Frankrike...

På hotellet i Girona hittade jag den här i badrummet som man kan lägga bindor i. Jag har inte mens men såg bara att det stod något på svenska. Jag kan förstå att det på samma påse står instruktioner på spanska, franska, engelska och tyska... men svenska? Och inte speciellt bra svenska. Inte engelska heller... eftersom de skriver att man ska lämna påsen och bindan i toaletten, inte papperskorgen.

Nej, nu ska jag göra mig i ordning och ta piller, sen ska vi äta frukost.

Vi passerar just Tarragona. Ja, vi är på väg till Sverige. Skriver mer sen.

Det är halloween... Fick denna ask från Mårten.

Middagsdags... Mårten har köpt bacalao... alltså torsk. Brainfood!

Måste sitta här i IKEA en stund för jag är proppmätt. Har mycket ångest också så jag får väl ta fler Xanor nu. Tog 3 tidigare men kände inte speciellt mycket.

Sent igår stod jag själv och pratade med två spanska poliser. En stund i alla fall. Mårten och jag skulle sätta oss och se film på DVD när vi hörde ett stort jävla brak och sedan en massa konstiga skrapande ljud. Mårten tittade ut och såg då en bil som kört rakt in i en lyktstolpe och buskarna. Fattar inte hur man kan missa att det är en återvändsgata... speciellt när man närmar sig slutet borde man se att vägen tar slut. Helt sjukt. Det var en gubbe som körde men jag vet inte om han krockade på grund av åldern eller att han var full. Han körde därifrån och höll på att backa rakt in i en annan bil. Som tur var skadades inte huset vi bor i men vi ringde polisen ändå ifall att han var full så han inte skulle skapa fler olyckor. Mårten kom ihåg bilnumret så han sa det till poliserna och vi beskrev bilen och gubben så gott vi kunde. Lyktstolpen låg och vilade på en tunn gren, livsfarligt om någon skulle under... så ena polisen sparkade ner hela lykstolpen så den hamnade på marken. Just det, bilisten förlorade hela sin vänstra sidospegel också. När Mårten sprang in för att hämta sitt ID-kort så pratade en av poliserna med mig hela tiden och ställde mest personliga frågor som inte hade ett dugg att göra med incidenten. Tror nästan han stötte lite på mig. En rolig sak i alla fall är att han trodde att Mårten var min farsa. Tror det är fjärde personen hittills som tror det. *ha, ha*

Så här ser lykstolpen ut nu, fast den låg åt andra hållet först såklart eftersom jag fotat från slutet av återvändsgatan:

Allt det här för 3,95 € hos IKEA.

Magkatarr, ångest och bråckont... måste man ha allt samtidigt? Ska äta lunch nu och sedan se på TV.

Igår köpte jag ett armband för 1200 kr. Men det är inte vilket armband som helst, det är ett hälsoarmband. Jag köpte det mest för att den kan mäta hur man sover. Inatt sov jag till exempel 3,5 timmar med djup sömn och 3,5 timmar med lätt sömn och jag vaknade två gånger under natten. Den mäter även hur många steg man tar och man kan fylla i allt man äter så att man har koll på allt... i appen på mobilen.

I Sverige pratar man förmodligen inte så mycket om Ebola men här är det på nyheterna hela tiden. De tog ju hem två sjuka för ett tag sedan. Nu har en sjuksköterska som hade hand om dem också blivit sjuk och det är 15 personer som är isolerade. Samma sak verkar ha hänt i USA. När de två första patienterna togs hit till Spanien så sa myndigheterna att det var typ omöjligt att det skulle smitta... Ja verkligen. De visade bilder igår på TV hur det såg ut i salen där en smittad var och det var inte alls ut som på film. Allting såg så B ut... riktigt oprofessionellt.

Idag ska jag... inte göra ett skit. Måste ta det lugnt för jag har ont i bråcket. Jag har gått upp i vikt så jag har inte kunnat träna på några dagar. Det låter knäppt men det beror på att ju mer jag väger desto oftare poppar bråcket ut och gör mer ont... vilket gör att jag inte kan träna. För att kunna träna måste jag alltså gå ner i vikt först. Idag körde jag ett pass och så ska jag försöka äta så lite som möjligt. Istället ska jag dricka mer. Mårten ska bjuda på hemmagjord banan-milkshake senare.

+32 grader!!!!

Sol och +29 grader just nu. Härligt!

Igår... eller kanske dagen innan var det +29 grader ute. Jag skippade långbyxorna och har istället shorts idag.

Jag mår inte bra idag heller... hoppas det blir bättre senare under dagen. Vi ska åka på en liten utflykt nu.

Svårt att fånga fiskarna på bild...

Fåglarna ska sova...

Har så jävla mycket ångest och huvudvärk (haft det några veckor). Orkar inte skriva mycket. Här är en bild på... från vänster till höger: Mårtens mjölk och vatten, fåglarnas och fiskarnas vatten, min mjölk och mitt vatten.

Filmtajm i höstrusket. Tjohooo!

Sitter i bilen utanför Dos Mares... ett köpcentrum. Mårten ska köpa lite käk åt oss. Sedan ska vi till Alicante och shoppa.

Solen skiner just nu men det ser ut att blåsa upp till storm. Ovädret igår nådde aldrig fram till oss men vi såg ett par blixtar på himlen.

Jag mår sådär. Inte så mycket ångest tack vare Xanor... men jag känner mig deppig.

Hej hej. Nu har min mobil funktionen att man kan läsa in text, så förhoppningsvis kommer jag skriva mer här. Det beror på hur bra mobilen förstår mig för ibland så blir det lite fel. Det hjälper inte heller att jag har en tandskena i munnen just nu.

När jag tittar ut genom fönstret åt ena hållet så är det solsken. Åt det andra hållet så är det helt svart. Får väl se om det blir oväder eller om det drar förbi som det gjorde häromdagen. Mårten är ute just nu och handlar. Jag sitter bara och tar det lugnt för jag har en hemsk huvudvärk trots att jag har tagit två Alvedon.

Det är oväder i min mage också... måste nog sätta mig på toa. Jag har käkat torkade aprikoser. Framöver får jag sätta igång magen med annat för tillverkaren har gjort förpackningen mindre och dyrare. Jag har köpt torkade plommon istället. Ska kanske köpa mer färska plommon också...

Ångesten är sådär. Bättre när jag har annat att tänka på... som häftiga blixtar. Jag har inte gympat idag för jag mådde inte bra, men imorgon ska jag försöka igen. Måste komma i toppform... öh... nej, men det är ju bra med motion.

Det blixtrar som sjutton ute men det hörs ingen åska. Förmodligen är ovädret för långt bort. Mårten och jag gick ut för att fota. Det gick bra ett tag... tills det började blåsa stormvindar. Min kamera har lite svårt att fokusera i bäckmörker... här är en bild i alla fall:

Vi hittar hem... men min GPS TomTom Go 5000 är igång ändå just för att få reda på olyckor, vägarbeten och liknande.

Det är +37 grader i Murcia just nu. Underbart!

Say hello to my little friend. Vi var på tivoli för några dagar sedan. Jag försökte vinna en sköldpadda och var jättenära men inte tillräckligt så jag fick en guldfisk som tröstpris. Den simmar just nu omkring i mitt gamla 25 liters akvarium (inte lilla bunken på bilden). Jag har döpt firren till Burbuja som betyder bubbla men jag har gett den smeknamnet Burba.

Soooooooooooooooool!

Mårtens portioner är... stora. Får se om jag orkar äta upp allt.

Gick just in på SPS-chatten... vet inte vad jag ska skriva... men Mårten han babblar på. *skratt*

Något har bitit mig på låret...

Det finns ingen katrinplommonjuice i Spanien men det fungerar lika bra med torkade aprikoser. Härlig färg på dem... inte alls som blekfisarna i Sverige.

Mitt nät i mobilen strular. Irriterande.

Idag ska vi åka och handla mat. Jag har tagit piller för jag mår inte så bra med ångesten. Mårten ska dra med mig på en liten utflykt innan... med bilen för jag kan inte gå så mycket med bråcket.

Humöret är sådär. Känns som att jag bara går och väntar på att kunna opereras igen. Måste tänka om på något sätt men vet inte hur... för jag ska ju opereras.

Imorgon ska vi kanske åka på en utflykt till Calasparra och Caravaca de la Cruz. Det är nog bra att komma ut lite, inte bara sitta inomhus... när det är så fint väder också. Måste testa min nya cykel... minns inte ens när jag cyklade senast. Det var nog i tonåren tror jag. Kan vara kul tror jag. Jag har för mig att jag tyckte om att cykla i alla fall. *he, he*

Grannar är så jävla jobbiga jämt. En granne under oss har åkt hem... men förmodligen tillfälligt eftersom de är ett äldre par som nu är pensionerade och verkar bestämt sig för att vara här ofta. Idioterna bredvid är fortfarande kvar... och smäller i dörrarna hela tiden. Nåväl... karma.

Jag har fått en del färg på kroppen. Alltså, jag har varit ute i solskenet och blivit brun. Topparna på mitt hår är nästan helt blonda av den starka solen. Ganska coolt faktiskt.

Nej, nu ska jag göra mig i ordning lite så vi kan ge oss iväg.

Känner mig skitseg idag. Ska nog lägga mig tidigt och sooooooooooooooooooooooooova. Imorgon ska jag ut och jobba i trädgården. Det är terapeutiskt att fixa och dona... faktiskt. Känner mig deppig som fan... men vet fortfarande inte varför.

Orkar inte med idiotgrannar längre. Hoppas de njuter av sitt näsblod. Hurt me and you'll suffer... muahahaha. Folk som sårar mig på ett eller annat sätt brukar av någon konstig anledning drabbas av näsblod. Karma antar jag. Jag köpte nämligen cykel idag och för att det skulle bli enklare att lasta ut den från bilen så ställde vi oss ganska nära vår port. Visst, vi stod så vi blockerade grannarnas bil men vi skulle ju bara lasta ur. Genast kom grannen ut och gastade om "problema, problema!". Herregud, tror de att vi är så korkade att vi parkerar så? Vem vet, de kanske brukar göra så men inte vi. Jag sa inget till gubben men muttrade högt på svenska "idiot"... vilket förvisso är ganska likt spanskans idiota... men vem bryr sig. Jag tänker inte hälsa på grannarna... inte för att jag gjort det hittills heller men jag har inte träffat på dem. Tänker inte ta någon hänsyn heller med ljud och liknande heller. No more nice Vivi. Säger de något tänker jag bara ignorera dem.

Har upptäckt att det i många fall är en fördel att låtsas att inte kunna spanska. Mårten bytte t.ex. en t-shirt han köpt för det var en konstig fläck på den. Kvinnan vid kundtjänst skrapade bort den okända substansen men fläcken syntes fortfarande lite. Hon visade Mårten typ som att "ser du, nu är fläcken borta" men Mårten ville självklart byta ändå. Hon ringde upp någon chef eller liknande, kanske för att de måste göra det och då hörde jag att hon sa att hon hade försökt ta bort fläcken men att den var kvar.

Nä, nu orkar jag inte tänka på mer skit. Jag har tillräckligt mycket annan skit ändå. Känner mig bara mer och mer frustrerad på grannar som låter och är otrevliga. Måste fan bo i villa snart innan jag blir helt knäpp. Problemet är bara pengar... som vanligt. Har ju knappt så det täcker alla vanliga räkningar, mat, medicin osv. Spel är inget för mig för jag har ingen tur. Jag är helt okapabel till att jobba... så jag får väl hitta en rik gubbe som snart dör... eller bygga en koja i skogen... usch, nej... till kojan alltså. Annars får jag väl hitta en hobby som man kan tjäna pengar på. Kanske skriva en bok... eller två... eller femton.

Klockan är halv nio på kvällen och det är fortfarande +30 grader ute. Skönt va? Jag var ute och svabbade trappan i förmiddags och det var varmt då också. Nu är jag inte ensam i Spanien längre. Mårten ringde för någon timme sedan från Madrid. Det är flera timmar tills han dyker upp här så jag ska bara kolla på TV tror jag.

Jag mår inte så värst bra... med något. Mensen gör att bråcket är värre eftersom jag är mer bloated. Känner mig trött hela tiden också. Igår hade jag världens jävla huvudvärk så jag tog två Alvedon. Ångesten är sådär... kunde varit bättre... men även sämre. Är deppig också. Det beror inte på något specifikt, jag är bara less på allt. Allt känns meningslöst. Men vädret är fint i alla fall... öh...

Reklam, reklam, reklam. Kan snart alla utantill. Nej, nu ska jag sätta mig och se vidare på spanska motsvarigheten till... vem vill bli miljonär... eller var det pengarna på bordet... eller något annat töntigt namn. Äh...

Jag har mens så jag har ätit ett helt paket Pate de foie natural (paté de higado de cerdo)... leverpastej. Har hittat en jättegod sort som innehåller 32% grislever. Alla andra patéer är så söndermalda och geggiga... men Capdevila har lyckats. Kostar bara 1 euro för 100g. Nu ska jag äta ett äpple. Adjöss!

Det här åt jag till lunch idag. Jättegott!

Bläääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää. Allt är skit... alla är skit... mitt bråck stör hela tiden. Känner mig bara deppig jämt. Mårten hjälper inte till precis. Han är sur och irriterad ofta... men nästa vecka blir jag ensam i ett par dagar för Mårten måste tillbaka till Sverige och fixa ett par saker.

Svårt att få rätt känsla trots panorama men ganska coolt ändå... fast mycket häftigare i verkligheten.

Idag ska vi åka lite med bilen, en miniutflykt kan man väl kalla det. Jag har med mig Ensaladilla Rusa och UHT-mjölk i en kylväska. Det är redan 32,3 grader ute så det lär bli varmt. Enligt väderprognosen kommer det vara runt 37 grader i ett par dagar.

Jag mår sådär idag. Min mage har strulat i ett par dagar och jag känner mig bara allmänt... konstig. Nä, nu ska jag göra mig i ordning så vi kan åka innan det blir allt för sent eftersom vi ska handla mat idag också efter utflykten.

Trööööööööööööööööööött. Dagarna bara flyter ihop. Känner mig konstig... och inte på ett bra sätt. Tror det är dags för lunch nu. Är inte hungrig men måste äta något.

Mina fåglar är också lite sega idag. Just nu sitter de och äter bredvid mig men för en stund sedan sov de. Det ser ut som att hannen vill något för han tittar på mig hela tiden. Det är kanske dags att introducera sallad igen. Jag satte upp det i början men ny bur och ett grönt salladsmonster var ingen höjdare. Nu vågar de hoppa omkring i hela buren så jag får väl köpa sallad nästa gång vi åker och handlar. Borde bli på tisdag eftersom jag tror det är sista dagen de har erbjudande på balsam. Hittills har jag köpt samma sort som i Sverige och det fanns bara i en liten butik här i närheten. Nu verkar den inte finnas kvar så jag testar två andra sorter och när jag hittat en som är bra ska jag handla mängder. Nja, ett par stycken i alla fall. En balsamflaska räcker max 3 gånger för mitt midjelånga hår.

Igår innan jag skulle sova fick jag ta ett "knockoutpiller". Nja, okej... det tar inte så bra på mig men jag blir lite trött i alla fall. Flunitrazepam... eller Rohypnol är bra att ha till hands när man mår skit. Idag ska jag försöka sova med mina två Lergigan som vanligt. Måste bara spreja rummet med parfym innan jag lägger mig för grannen har grillat och det stinker fortfarande rök överallt.

Det var varmt i Murcia idag... enligt bilen i alla fall. Underbart! Just nu är det bara +27 grader...

Det är fortfarande förmiddag. Ser ut att bli en varm dag.

Idag är ingen bra dag. Har inte tränat för det kändes inte bra imorse. Ska försöka imorgon. Har inte kollat mina mailkonton på mer än en månad... ska beta igenom över 500 mail.

Vivi har wifi!!!! Nja, det är Mårten som pröjsar... men jag lånar nätet ibland.

Nu finns ebola i Europa. De flög just hem en spanjor som är infekterad. Myndigheterna säger att risken att det sprids är praktiskt taget noll... mhm. Han är på ett sjukhus i Madrid.

Mitt huvud känns som det ska sprängas. Jag mår skit. Så allt är skit som vanligt. Visst, solen skiner och det är varmt... men vad fan hjälper det när jag ändå inte kan gå ut. Måste ändå iväg idag för att handla mat. Xanor... yippie... då slipper man en del av alla jobbiga saker. Kan iofs inte äta så mycket mat för jag måste ner i vikt så bråcket gör mindre ont... så det blir mycket flytande föda, grönsaker och frukt. Gick på TV-reklamen och testade Burgo de Arias. Vet inte vad man ska kalla det... ost? Jag kan inte så bra spanska men den innehåller mest mjölk, lite ostlöpe och salt. Det är allt... Det är väldigt lite fett och kolhydrater... perfekt.

Allt är skit. Bråcket är för jävligt för jag har mens och Mårten har fått mig att gå upp i vikt säkert 3 kilo. Jag har huvudvärk, nackvärk, ont i ryggen som fan och mår piss psykiskt också. Tror jag åt mer än 50 st Xanor resan hit och första veckan här. Har abstinens som fan... magkramper, ångest, utomkroppslig känsla, andra känslor som inte går att beskriva, sover skitdåligt, vaknar minst 4 gånger per natt av att kroppen rycker till... som om någon använde en sådan där... manick som får igång hjärtan som stannat. Sedan vaknar jag säkert 20 gånger till under natten av andra orsaker... usel säng, mardrömmar, oväsen ute etc etc.

Är sur på morsan också. Hon lyssnar aldrig på vad jag säger och är bara allmänt konstig och otrevlig. Tänker inte prata med henne på ett bra tag. Jag gillar inte Mårten heller. Han är störd. Jag vet att han inte heller mår bra men det är ingen ursäkt för att vara otrevlig. Nej, jag får skaffa nya vänner för jag har snart fått nog av all skit. Fast å andra sidan behöver man inte vänner om man är död.

Tummen upp för min tumskada. Det ser bättre ut va?

Vi har skaffat varsitt mobilnummer här i Spanien. Det var lite krångligt med inställningar för att surfa på nätet. Jag lyckades efter att jag läste instruktioner på nätet (via datorn)... på spanska. Det funkade inte för Mårten. Han har android och jag iPhone. Vi var inne i affären där vi skaffade korten och de lyckades få det att fungera... men supersegt. De sa att det berodde på dålig mottagning inne men det var lika dåligt här ute så Mårten gick in igen. Jag sitter i bilen och väntar... Fan, jävla idioter. Några araber som precis klämde sig in på p-platsen bredvid och genom skjutdörren på sidan drog ut en stor barnvagn som slog emot våran bil flera gånger. Sedan lyfte de den över vår bil på motorhuven för att de är lata att gå 5 meter extra. Jag får säga till Mårten att kolla efter repor och bucklor när han kommer tillbaka. Om det dröjer för länge får jag väl fota arabernas regskylt.

Då har man lärt sig en ny grej... att parkera långt ifrån ingången och absolut inte i skugga.

Ganska enkelt rum men helt okej. Lite långt mellan sängarna... Om Mårten snarkar för högt måste jag kliva upp. Hm, jag får skaffa en teleskoppinne för framtida bruk.

Vi är på ett hotell strax söder om Castellón. Sista på den här resan förhoppningsvis. Sju hotell har vi bott på. Snart blir jag hotellexpert... och tänk att för ett par år sedan kunde jag knappt sova över hos mina päron eller Mårten och absolut inte på hotell. Visst, jag har tagit 4 Xanor idag men det är för att ångesten är för jävlig.

Nu är vi i Spanien...

Imorgon ska vi åka vidare. Jag mår sådär. Har ätit mycket Xanor varje dag. Nu måste jag sova så jag orkar upp imorgon.

Det är ett jäkla liv ute i hotellträdgården. Hoppas någon säger till idioterna. Jag ska borsta tänderna nu. Får se hur mycket sömn det blir med tanke på oljudet och ångesten som är hemsk.

Vi har lämnat hyrbilen i Nice, Frankrike. Nu är vi i Albenga, Italien och har fått tillbaka bilen. Vi ska in i ett köpcentrum, gå på toa och sedan köpa lite mat. Sedan ska vi till ett köpcentrum i Nice där det enligt webben ska finnas H&M. Jag ska kolla efter en långklänning för att dölja mina såriga knän.

Min tumme är värst just nu. Visst, de andra såren är inte snygga de heller. De blir mörkare för varje dag.

Frankrikes nationaldag. Vi hörde många fyrverkerier men såg inga... Jag fotade TVn... fyrverkerier från Eiffeltornet.

Nä, måste sova snart.

Mitt vänstra knä... Var hos apoteket och fick Cicatryl. Ska testa det nu.

Så här ser det ut inne i hyrbilen. Passar iofs bra att cruisa runt i Saint-Tropez i en BMW men vi hade inget annat val. Det var enda tillgängliga bilen med så kort varsel. Om några dagar är kanske vår bil lagad. De väntar på en speciell del... och då måste vi åka tillbaka till Italien för att hämta bilen... med hyrbilen?. Äh, allt är så krångligt... hyrbilen måste tillbaka till Nice sen också. Då måste vi ta taxi mellan... öh... Nej, jag kan inte tänka. Hade nästan varit billigare att köpa en ny bil.

Nu är vi på hotell i Saint-Tropez. Vi var tvungna att ta en ganska dyr bil för det fanns inga andra större bilar lediga. Inga av Mårtens kort fungerade men mitt gjorde det tack och lov. 1000 euro... ja TUSEN euro var depositionen. Så nu står vår hyrbil här utanför hotellet... en BMW. Det är tur att jag kan lite om bilar och teknik. Mårten visste inte ens hur man startade bilen. "Det är ju enkelt", sa jag. "Tryck på startknappen". Jag gav honom även en snabbkurs i hur aoutomatlådor fungerar. Det är ju inte speciellt krångligt... Reverse, drive och park.

Nu ska jag tvätta mina sår med tvål och vatten. Nattportiern beklagade att de inte hade något first aid kit liknande men stod ändå ett tag och funderade om det fanns något i köket man kunde använda men kom bara på vinäger men det tror jag inte är så bra.

Vi sitter just nu i en taxi på väg till Nice. Jag sitter i baksätet med sönderskrapade knän, armbåge och haka. När jag skulle kliva ur bärgningsbilen så vek sig benen eller blev alldeles kraftlösa så jag föll. De på verkstaden plåstrade om mig ordentligt och var jättesnälla. Gav mig en flaska vatten också... och chefens fru kramade om mig och sa "stackars flicka". Jag kan ju lite spanska så jag förstår en del italienska.

Så nu mår jag ännu sämre. Mina knän svider som fan och jag vill bara dö. Inte på grund av knänen utan all annan skit också.

Tanken nu är att vi åker taxi till Nice och flygplatsen vilket kommer kosta mer än 200 euro eftersom det är mer än 100 km. I Nice får vi förhoppningsvis tag i en hyrbil. Med den åker vi till Saint-Tropez som planerat. När delen som strular kommer in till verkstaden åker Mårten hit igen... med hyrbilen eller taxi vet jag inte. Sedan kan vi förhoppningsvis fortsätta resan. Men med tanke på hur pissit jag mår och att jag säkert kommer se helt blåslagen ut så kan jag ändå inte gå ut. Jag vet inte... Jag orkar inte mer. Jag ger upp snart. När vi stod vid kanten av motorvägen vid SOS-fickan hade jag bara lust att kliva ut framför en långtradare.

Allt är skit. Jag mår för jävligt. Vi är någonstans i bergen efter Genua eller vad det heter. Står vid en SOS-ficka för bilen är helt paj. När vi körde tändes först en varningslampa och sedan ännu fler. Som tur var fanns den här SOS-platsen precis i närheten. Nu startar inte bilen. Vi har ringt efter bärgare men man vet inte hur lång tid det tar. Jag måste ta Xanor...

Bara badrummet är 1000 gånger snyggare än mitt och typ 10 gånger större. Sitter man på toa kan man dra undan gardinerna och titta ut genom fönstret. Nackdelen är väl att folk ser in också.

Är på ett hotell i någon förort till Milano. Jag mår skit. Ska sova nu för jag är trött. Har ätit massor av Xanor.

Nu är vi i Italien...

Nu är vi i Schweiz.

Nu är vi i Österrike. Har precis kört igenom en 6,7 km lång tunnel.

Det är gratis wifi på det här hotellet ifall du undrar varför jag skriver så mycket och lägger upp bilder.

Vi har just vaknat och ska strax äta frukostbuffé. Det är däremot inte gratis men värt pengarna så kroppen får en bra start på dagen. Jag ska bara se till att Mårten inte äter sådant som höjer hans blodsocker.

Vi har inte kommit så långt. Mårten mådde inte bra så jag bestämde att vi skulle till akuten. Vi hittade ett sjukhus med hjälp av GPSen. De tog en massa prover, EKG, röntgen osv men sa att allt verkade okej. Vi var där i flera timmar. Jag mådde skitdåligt med ångesten men när det gäller bästa vännens hälsa så får jag härda ut. De sa i alla fall att Mårten ska dricka mycket och sova ordentligt.

Vi åkte till München för att hitta ett hotell... nummer fyra hittills på resan. Vilken jävla skitstad! Den som har planerat vägarna borde brännas på bål... och alla idiotcyklister överallt. Superstressig stad, hemskt. Till slut gav vi upp och styrde bilen mot Schweiz igen.

Nu är vi i Memmingen. Jag hittade ett jättebra hotell. Utifrån ser det inte så speciellt ut men inne är det jättefint och fräscht. Jag ska ta ett starkare piller för jag mår jättedåligt. Sedan ska vi sova. Bilden är godis som låg på huvudkudden. Ganska gulligt... Räkna får...

Igår hade vi enormt stor hjälp av min GPS. Helt plötsligt blev skärmen röd och blinkade frenetiskt så jag sa till Mårten att sakta ner och så slog jag på varningsblinkers eftersom man gör så här. Det visade sig att två bilar krockat. Ena hade hela fronten helt ihoptryckt och stod längs vägkanten. Den andra lastbilen blockerade nästan hela vägen och det låg mängder av vrakdelar överallt som vi fick kryssa mellan. Olyckan måste ha skett max 5 minuter innan vi kom dit. Folk satt fortfarande kvar i bilen och lastbilen. Vet inte om någon var skadad för jag hjälpte Mårten att peka ut delar han skulle undvika att köra på. Inte ens polis eller annan räddningstjänst hade hunnit dit. Det var lite läskigt faktiskt för som jag skrev... hade vi kört bara en aning fortare kunde vi varit med i olyckan.

Mår inte så bra så jag skriver lite kort. Göttingen - Mårten bjöd på god mat. När vi körde vidare hamnade vi... Jävla Xanor, minnet. Jag skriver någon annan dag. Måste sova nu.

Är på hotell i... Hamburg. Vi kom inte längre idag för Mårten var helt borta i Danmark. Ganska läskigt faktiskt. Jag har bildminne och kom ihåg ett fint ställe vid vattnet nära Middelfart så jag beordrade honom att åka dit. Jag sa till var vi skulle svänga av men Mårten var jättekonstig och körde mellan några koner in på ett vägbygge där man absolut inte skulle köra. Så blev han sur på mig trots att han gjorde fel. Kul att få semestern förstörd... eller i alla fall några veckor. Jag kom i alla fall ihåg vägen trots att vi bara varit där en gång. Vi satt där på en bänk och åt varsitt äpple och gympade lite. Sedan åkte vi vidare. Mårten tror att hur han mådde berodde på blodsockret. Jag skiter i vad det beror på. Man behandlar inte sina vänner som skit hur dåligt man än mår.

Nu ska jag... jag vet inte. Sova går inte för jag är deppig och vi är på något skithotell som inte har AC eller ens en vanlig fläkt, ventil, luftintag eller vad fan det heter. Det luktar lite unket och allt ser halvsunkigt ut. De tillåter fåglar på rummet i alla fall... mot en avgift. Nåväl, sova går väl ändå. Förhoppningsvis blir det mindre oväsen när fotbollsmatchen på TV är slut.

Det är gratis wifi här. Jag försökte skriva tidigare när vi precis åkte in i Tyskland men jag glömde aktivera roaming på mobilen... smart.

Nu är vi i Danmark... på bron...

Nu är vi i Malmö och ska snart sova på hotell. Jag är inte speciellt trött... än.

Nära Höör... eller avfarten dit i alla fall.

Vi har passerat Norrköping. Innan vi påbörjade resan skulle vi hem till mig en sista gång men vi var tvungna att göra en avstickare för vi hittade en herrelös hund som nästan sprang rakt ut i vägen. Ingen annan stannade för att hjälpa hunden. Mårten och jag gjorde det. Jag lyckades få tag i hundens halsband och satte mig vid en busshållplats så inte hunden korsade vägen igen. Hunden var stor som ett hus... nåväl, som en mindre häst. Den hade inga ägaruppgifter så Mårten ringde polisen men de hade ingen i närheten så vi tog in den i bilen och åkte till polisstationen där vi lämnade den. Stackarn var alldeles varm och supertörstig. Det var så gulligt när jag satt vid busshållplatsen för hunden tryckte sig mot mig jättemycket. Jag klappade den och pratade tröstande så att den skulle känna sig lugn. Så idag har vi gjort en god gärning, det känns bra.

Sovdags. Min mage kurrar. Åt jag någon middag? Ja, just det... plommon och... eh... tonfisk i solrosolja... fast inte ihop förstås. Min hjärna är överbelastad. För mycket att tänka på. Planer för imorgon? Hårtvätt... laddning av kamera, mobil, mp3-spelare och min spionkamera. *ha, ha*. Jag har kanske redan skrivit om mitt halsband som innehåller en minikamera som tar bilder eller video. Jag har en till med mig i form av en digitalkamera som är några få centimeter. Ingen tror nog att det verkligen är en kamera. Jag har dem mest för säkerhets skull... om något händer. Har en bilkamera också men det är inte helt klart om det är lagligt med sådana i Spanien eller resten av Europa så den får vara kvar här i Sverige. Man kan ju undra om jag litar på folk... och svaret är nog ja... öh, nej såklart. God natt!

Väderprognosen säger sol och +25 grader när vi ska åka. Vilken tur för jag ska ju åka i klänning. Bilen har iofs AC men man vill ju ändå inte frysa när man väl kliver u... nej, kanske inte.

Det känns som att jag packat det mesta men det är säkert massor kvar. Vissa saker kan man inte packa förrän samma dag... som hårborste och tandskena. Mina päron kommer hem från sin semester på måndag. Mårten och jag åker dagen efter. Mitt mobila bredband har jag med mig (i mobiltelefonen) så jag lägger kanske in bild eller text när vi åker genom Sverige. Sedan byter jag till ett vanligt sim-kort men det använder jag bara i nödfall för det är inte billigt precis. Väl i Spanien köper jag spanskt sim-kort med bono para navegar... För ca 6 euro får man surfa 600 mb per månad... eller något liknande. Förra året köpte jag nummer hos Carrefour (typ som ICA Maxi). 500 mb för 5 euro... men i år har de ändrat... nu kostar det 10 euro och man får bara 300 mb för surfning men det ingår samtalstid... vilket är helt ointressant.

Nä... nu orkar jag inte tänka mer. Är helt slut. Har knappt suttit stilla idag. Jag har tvättat kläder, vattnat växter, packat osv. Det jobbigaste var strul med nya netbooken. Men det löste sig tack vare Mårten och en supportkvinna jag chattade med. Min gamla bärbara dator fungerar fortfarande men har kass batterikapacitet och processor. Den är ju urgammal... så jag skaffade en ny. Det är en transformer... *ha, ha*. Man kan ta loss tangenbordsdelen så att datorn blir en surfplatta. Fast det var inte därför jag skaffade den. Storleken, märket, priset och batteritiden på 11 timmar var avgörande.

Jag har en ny kamera också som ska med på resan. I massor av år har jag varit med i en undersökningspanel där jag registrerat all mat jag köpt. Man samlade poäng som man kunde byta mot prylar. Jag tog aldrig ut något förrän nu eftersom alla operationer och annan skit gjort att jag inte orkat fortsätta. Det ska bli kul att fota resan. Jag säger varje år att jag ska fota mer men i år ska jag verkligen försöka. Att ha handväskan lätt tillgänglig är nog ett bra första steg.

Måste sova, börjar se suddigt. Min hjärna började bara sätta igång på högvarv när jag tänkte på resandet. Jag har med mig flushable toiletseat covers... bra va? Sova ja...

Spanska våtservetter i gullig förpackning är ett måste på resan...

Spooky... det är dimma ute. Varmare luft på väg? Det vore nice för att gå från +13 grader till +33 är lite starkt. Fast som tur är så flyger vi inte utan bilar vilket borde göra att man vänjer sig gradvis. Mindre än en vecka kvar... pirrigt. Hur det går med packandet? Hm, sådär. Bråcket och alla sju såren plus de fem gamla hjälper inte precis. Mitt humör är i botten också. Ska försöka packa lite varje dag men misstänker att det ändå blir rätt mycket kvar att göra sista dagen. Det viktigaste är ändå medicinerna och passet förstås. Allt annat går att köpa.

Jaha, nu är det tydligen vinter. Jag såg just en stor flock fåglar flyga söderut. Skitväder. Allting är skit.

Jag har ett blåmärke på vänster smalben. Har ingen aning hur det kom till. Kan inte minnas att jag slagit i något. Hoppas det försvinner tills vi åker. Ett av såren efter leverfläcksborttagningen är inte helt okej. Det varar och det kommer fortfarande lite blod... men det luktar i alla fall inte illa. Jag vet att man förmodligen inte ska använda 96 procentig spansk sårsprit men det skiter jag i. Jag baddade bara lite försiktigt och satte sedan på ett nytt plåster.

Vet inte vart tiden tog vägen. Jag var på väg att lägga mig redan innan 23 men... ja, jag vet inte...

Jag skulle ha lagt mig för ett bra tag sedan men jag fastnade framför datorn igen. Kanske för att jag känner mig deppig. Men jag har i alla fall gjort vettiga saker som t.ex. skrivit en recension av en mobil jag fått låna i några veckor. Jag brukar ju alltid ansöka om att få vara testpilot till olika prylar. Det här är nog det dyraste jag testat hittills... för det är ju inte ofta man får testa en mobil värd mer än 5000 kr.

Fan, jag har en fluga i mitt rum. Hoppas den flyger in i min insektslampa och dör. Det är en sådan där UV-lampa med elektriska metalltrådar runt.

Äh, jag går väl och lägger mig nu. Ingen idé att sitta här och deppa.

Det kliar överallt. Okej, bara på de sju ställen där det satt leverfläckar. Var hos kirurgen (på ett annat ställe än där jag opererades) och tog bort dem. De störde mig för två satt precis vid BH-banden. När jag ändå var där så tog jag bort ett par leverfläckar till. Det är inte så hemskt faktiskt. Det är bara sticket från bedövningssprutan som är obehagligt...

Mårten och jag var i Sala silvergruva idag. Åk inte dit för det är inte värt pengarna. Mårten och jag hade förvisso fribiljetter men det var ändå bara skit. Man ser så fina bilder när man googlar men i verkligheten var det kolsvart i gruvan 155 meter under marken. Man såg inte speciellt mycket. Man kan ju undra om det alltid är så eller om de bara var snåla med elektriciteten. Dessutom hade guiden inte koll på alla i gruppen. Mårten och jag gick sist hela tiden och vid ett tillfälle stannade ett par personer lite längre vid en "sevärdhet" så när de gick vidare följde jag och Mårten bara efter. Efter ett tag visade det sig att vi hade gått fel. Tack vare ficklampafunktionen på min mobil och mitt lokalsinne så hittade vi tillbaka till de andra. Jag är väl kanske konstig men för mig var det helt uppenbart var vi hade gått och var vi inte hade gått... men flera i "vilsegruppen" ville svänga höger vid ett tillfälle när jag var 100 % säker på att vi skulle vänster. Whatever... jag hade rätt i alla fall. *ha, ha*. Det var egentligen den enda roliga... att jag lärde mig att trots att jag är vilse så har jag en slags inbyggd kompass eller liknande... och ett bra bildminne förstås. En sak till var ganska kul också: i en av salarna så var det ett jäkla eko. Guiden sa att vi fick testa det... så Mårten gjorde massor av roliga ljud och jag skrek mitt "överfallslarmstjut", fast bara till ca 60 % för jag vill ju inte orsaka ett stenras eller liknande. *skratt*. Jag må ha social fobi men skrika kan jag... när det behövs... eller bara är kul. Vet inte hur många decibel jag kommer upp i men jag tror det säkert är i närheten av riktiga överfallslarm... eller kanske ännu starkare... med tanke på hur folk har reagerat under alla år... nåväl, de fåtal gånger jag skrikit... mestadels på konserter när jag varit irriterad på tjejer som skrikit så jävla gällt nästan rakt i ens öra. En gång tog jag i lite mer än vanligt och tio pers framför mig höll genast för öronen. Den som säger att man ska vända andra kinden till har ingen aning om hur bra det känns att hämnas. Och de gånger man inte känner för att hämnas så finns ju alltid karma som kommer och biter de elaka nissarna i baken.

För övrig mår jag skit idag. Har ett ton ångest just nu och bråcket gjorde sig påmint hela jävla dagen. Är deppig som fan och allt känns meningslöst. Jag vill bara fly... från livet. Men jag väntar och ser hur operation fyra går. Misslyckas den också så ger jag upp. Jag har ändå ingen lust att leva. Det är så jävla jobbigt att leva med ångest. Det vore så enkelt att bara käka Xanor typ varje dag... men nej, det känns fel så jag plågar mig igenom allt dag för dag, månad efter månad, år efter år... men snart får det fan vara nog.

Att snyta sig när man har bråck är ingen enkel sak. Antingen måste jag sitta ner eller lyfta på höger ben för när jag tar i för att snyta mig så spänns ju magen och det gör ont. Sedan är toalettpappret så kasst att man måste blunda för annars flyger det in en massa småpartiklar i ögonen...

Ännu en dag går mot sitt slut och om några minuter går jag och borstar tänderna. Det känns inte som att jag gjort något vettigt idag... men jag har både diskat och tvättat... och städat fåglarnas bur... och plockat lite bland grejerna som jag ska packa.

Igår åkte Mårten och jag runt lite med bil... eller ganska mycket. Vi hamnade uppe i Norrtälje. Det var kul att komma ut en sväng även om det var sjukt jobbigt eftersom jag inte hade tagit Xanor, bara en tablett mot åksjuka. Under turen såg vi allt möjligt; fartdårar (någon körde om oss och ett par bilar till i typ 150 km i timmen på en 80-sträcka), raggarbilar, ungdomar i affären med kreditkort de inte kunde koden till, bönder som glodde som om de aldrig sett utbölingar i hela sitt liv...

Idag är det en radera-dag. Jag skriver en massa text och sedan ångrar jag mig. Jag tänker för mycket helt enkelt. Ändå har min hjärna stängt av sig till viss del för att jag inte ska må ännu sämre. Det är väl därför det känns som att jag... vet inte... är lite borta. Har lagt mig sent den senaste tiden. Nåväl, senare än vanligt i alla fall. Det är inte bra för då vaknar jag senare eftersom jag i 99,9 % av alla nätter sover nästan exakt 9 timmar. Varför är det så svårt att bara... göra det man tänkt göra? Äh, ska borsta tänderna nu.

Är det fullmåne hela månaden eller? Allt och alla har varit så konstiga den senaste tiden. Eller är det vädret som påverkar folk? Jag känner mig också off... därför ska jag bara spela lite spel och sedan sova. Är det midsommar imorgon? Ingen aning... skogen är full av blåbär. Nej, men jag får besök i alla fall. Mårten och jag ska grilla korv. Annars har vi inga planer alls.

Mårten var här idag också en liten sväng. Vi såg drottningen! Va? Jo... Det är som om ödet eller något inte vill att jag ska sola för tidigare idag skulle jag ta in en tjockare dyna som jag brukar sola på. Morsan hade lagt den på balkongen för att den skulle vädras. Eftersom jag inte mår så bra nuförtiden och vädret varit mestadels skit så glömde jag bort dynan. Idag, efter tre veckor eller så, skulle jag ta in den. Eftersom den är ganska tung så började jag dra in den... men slutade genast när tre eller fyra getingar dök upp från ingenstans. Som tur var verkade de en aning borta (som jag) så jag sprang och hämtade en stark parfym jag har som brukar ta kål på mindre insekter (ja, faktiskt), sprejade på dynan och getingarna samtidigt som jag sparkade ut dynan på balkongen igen. Sedan stängde jag balkongdörren fort som fan. När Mårten kom förbi så berättade jag vad som hänt och han gav sig modigt ut på balkongen beväpnad med insektssprej och ett elektriskt racket som zappar insekter. När Mårten flyttade lite på dynan såg jag att det till och med fanns ett bo!!! Det var ca 10 cm x 7 cm... som de byggt på bara 3 veckor!!! Innan Mårten kom hit och räddade mig så stod jag och kollade ut genom fönstret på de svärmande getingarna och såg då en enorm geting som måste ha varit drottningen. Urläskigt! Han såg också henne när han bekämpade flocken. Dynan som hade både bo och säkert en halv burk insektssprej var inte fräsch längre så Mårten tog bilen och slängde allt. Mina päron blir nog inte glada eftersom det är en ganska dyr dyna som är till en Baden-Badenstol. Nåväl... shit happens.

Är i Barkarby. Skitkul... not. Känner mig deppig idag.

Väderappen i min mobil säger att det ska bli skitväder de närmsta dagarna. Jag får väl kolla på TV... och packa. Ska försöka sova nu. Har ingen lust men det är ju nödvändigt. Iofs har jag ingen lust att vara vaken heller...

Jag måste börja packa. Orkar inte hålla på för länge åt gången så jag måste göra lite då och då. Men nu tänker jag sova för jag känner mig helt slut.

Ny dag, samma skit. Jag är inte ett dugg hungrig men det påstås att det ska vara bra att äta så jag får väl slänga in en "Pasta fyra ostar" i mikron.

Jag har fixat en mailadress som jag lagt upp här på sidan under min info... ifall att någon vill kontakta mig. Trodde jag hade en mail uppe redan... men tydligen inte.

Dags att tömma denna flaska för att senare kunna tömma mig på toa. Okej, inte mer än en tredjedels flaska katrinplommonjuice annars lär jag sitta på toa hela kvällen...

Är helt borta idag. Känner mig nere och... alldeles tom. Måste tyvärr slita mig från datorn och fixa lunch. Ska nog se på TV sen.

När jag var hemma hos mig senast så plockade jag ihop lite kläder som jag kanske ska ha med mig i resväskan. Får ta en prova-kläder-dag när jag orkar.

*gäsp*... Nej, nu ska jag värma pasta...

Vet inte vilka skor jag ska ha på resan. Den undre har jag haft de senaste gångerna. Den övre är ny och passar kanske bättre till den vita klänning jag ska resa i.

Har försökt somna i över en timme... ska fortsätta trots huvudvärken och ångesten.

Det är varmt ute... härligt. Då är det bara solsken som saknas. Jag ska ha mens nästa vecka så jag vet ändå inte om jag kan eller känner för att sola... vi får se. Mår inte bra idag... det är jobbigt med bråcket. Det är alltid värre före och under mens. Magen är så bloated... Nej, nu ska jag se på TV.

Blääääääääääääääääääää. Det är en sådan dag idag. Ska fortsätta kolla på TV nu.

Vem kunde ana att det skulle vara så roligt att översätta saker... Kallar verkligen tyskar p-piller för "Antibabypille"?

Ännu en dag med hemskt väder har passerat. Jag har inte gjort något vettigt alls. Har känt mig ganska borta och bara längtat till det blir dags att lägga sig. Min mage har krånglat idag. Inte med bråcket (inte mer än vanligt i alla fall) utan på grund av mat. Vet dock inte vad allt bubblande och spring till toaletten beror på. Det enda jag har ätit idag är:

Frukost: Actimel, 3 skivor vattenmelon, en ananas/banan/kokos Froosh

Lunch: Gooh Kycklingfilé i basilikasås med spenat och tagliatelleknyten

Mellanmål: Cavalier vit choklad steviasötad hallon/mango och en halvliter Milbona lång hållbarhetsmjölk 3,5 % fett

Sedan åt jag förstås lite ur burken från Findus Köttfärssås Italiensk... men den var inte så god. Jag har inte ätit middag än. Vet inte vad jag ska äta. Det blir kanske bara en smoothie... eller ett kex.

Jag tänkte skriva om mitt bråck och alla operationer och översätta till tyska, franska och spanska så att jag är förberedd om jag behöver uppsöka läkare akut när vi reser. Google verkar inte vara helt överens med hur många gånger jag har opererats...

Vilket skitväder det var idag... hoppas det blir bättre imorgon för då ska jag ut med Mårten och handla lite.

Ska sova nu. Är trött på att trycka in bråcket hela tiden. Vill bara att det ska försvinna... Imorgon ska jag beställa en hel del saker på nätet som jag behöver inför resan, bland annat tajta trosor (för att hålla inne bråcket lite). Storlek 34 sitter bra... det finns ändå inte mindre storlekar där jag brukar köpa underkläder.

Toa men inte lätt

Ska lägga mig nu. Har suttit på toa ett tag. Åt någon slags "chokladbomb" när vi var på restaurang igår. Ja, jag gjorde ett undantag från min inget-socker-regel. Det var gott... men choklad blir man så jävla trög i magen av. Jag får hälla i mig massor av katrinplommonjuice imorgon... eller äta någon annan frukt.

Har tvättat lite kläder idag. Har flera högar som måste tvättas innan semestern. Nåväl, semester är det väl knappast... byte av miljö passar bättre in. Jag har fortfarande inte packat upp allt från resväskan från förra året. Vissa plagg ska jag nog bara tvätta och sedan slänga ner i resväskan igen. Ärligt talat så vet jag inte exakt vad jag har i den. Min Zippo-tändare borde finnas där... tror jag. Nej, jag röker inte. Tycker bara det är coolt med tändare... och kanske bra att ha ibland. Ha, ha... vad rolig jag är... coolt med heta tändare.

Känner mig mer nere än någonsin. Allt känns meningslöst... fast kanske ändå inte. Annars skulle jag inte tvättat. Äh, jag vet inte. Jag sov två nätter hos Mårten och var även ute med hans familj och åt på restaurang... med 4 stycken Xanor (totalt 2 mg) i kroppen. Det var både jobbigt och trevligt. Mårten bjöd på omelett med ost också... jättegott. Vi kollade på film också. Trots allt det så kände jag mig deppig och det hjälpte inte att Mårten nästan alltid har persiennerna nere. Mörker är inte deppighetens vän precis. Just nu är det också mörkt. Jag är inte ett dugg trött men jag borde lägga mig eftersom Mårten kommer förbi tidigt imorgon för att hämta min lägenhetsnyckel. Det är hantverkare som ska in i min lägenhet och Mårten har erbjudit sig att vara där när de jobbar. Då slipper jag ta piller och ge mig ut... för jag sitter hellre här... och luktar på blommorna. Nej, jag har inga växter som blommar. Jo, en faktiskt: Kristi törnekrona. Den har rosa blommor men det går även att köpa med vita blommor. Man får akta sig för taggarna är jäkligt vassa och får man växtsaft på sig bör man tvätta bort det direkt eftersom den är giftig.

Nej, orkar inte skriva mer nu. Ska borsta tänderna och lägga mig... och drömma mig bort till bättre platser.

Sitter i bilen och väntar på Mårten som är inne i ICA och handlar några saker.

Vilket skitväder det är ute. Man vill bara krypa ner under en varm filt och se på någon rysare eller skräckfilm.

Fan vad irriterande barn är. De bara skriker och är jobbiga hela tiden. Det är tur att jag aldrig velat ha barn. Jag skulle inte stått ut. Blä, vill inte ens tänka på det. Byter ämne...

Varför är typ ALLA ute och åker bil idag? Jag vet att det är regn och så men ändå... det är helt sjukt. En annan sak jag inte heller förstår mig på är folk som backar in på p-platser vid stormarknader. Hur fan har de tänkt packa in varorna i bakluckan om det står en annan bil precis bakom? Idiotiskt.

Allt krystande hos ultraljudsnissen och kirurgen som tryckte rätt hårt när han undersökte bråcket har gjort att det ploppar ut hela tiden. Jag mår skitdåligt men ger det lite tid. Kom överens med kirurgen att vi ska ses i maj nästa år. Både han och jag är eniga om att min kropp måste läka. Men han sa att jag alltid kan höra av mig om det blir värre. Han sa att det som kommer ut nu i alla fall inte är tarmar... vilket är bra... men vad är det som smyger ut genom bråcket då? Tyckte han sa att det kan vara fett. Fett? Ändå ser jag i min journal att båda kirurgerna skrivit att jag är "magerlagd". Nåväl, jag har börjat träna lite lätt och det fungerar... förutom att bråcket ploppar ut... men jag måste träna för att resten av kroppen och mitt psyke ska må bättre.

Jag var och fick ett ultraljud idag eftersom någon hade lämnat återbud. Resultatet? Han som undersökte mig är säker på att han ser ett bråck. När vi lämnade avdelningen rann tårarna så vi gick över till kirurgavdelningen och träffade en trevlig sköterska som fixade tid redan imorgon med kirurgen som opererade mig senast.

Jag är jätteledsen och upprörd... vill bara ta livet av mig... men jag väntar och ser vad "specialisterna" har att säga. Men är det inget positivt så tänker jag fan inte leva längre.

Åkte till sjukhuset idag för att träffa kirurgen som gjorde den senaste operationen. När Mårten och jag kom dit fick vi veta att han inte var där utan jag skulle få träffa hans chef istället. När jag blev inropad så fick jag inte alls träffa den de lovat, istället blev det kirurgen som utförde de två första operationerna. Han var inte lika sur den här gången... men ändå, det var jobbigt att träffa just honom. Han kunde inte avgöra om det var bråck eller inte så jag ska få tid för ultraljud igen.

Jag mår skitdåligt. Vill inte få hela livet förstört på grund av det här bråcket. Imorgon ska jag i alla fall sätta igång och träna försiktigt. Jag frågade kirurgen om det var okej och han sa att det var det... bara jag tar det lugnt i början.

Typiskt. Man sätter på lite spansk radio via Internet och det första man hör är en svensk artist. *suck* Nåväl, nu spelar de Shakira... lite bättre i alla fall.

Jag är en baglady idag fast jag har inte påsarna i handen utan under ögonen. Jag tycker jag sov okej... men tydligen inte.

Sol och värme idag också, underbart! Man blir så glad och pigg och... öh... nej, kanske inte. När man är nere finns det inget som piggar upp en. Visst, regn och kyla hade väl inte hjälpt precis... men å andra sidan så ska jag inte ut så det spelar väl ingen roll... äh. Jag ska sätta mig och se på TV snart. Vad är det för dag idag? Lördag? Då kanske päronen bjuder på käk...

Vilken slump... morsan sa just att hon ska börja laga mat och undrade om jag kan äta lite lök.

Blä, mår inte bra idag. Nästa vecka måste jag ställa mig på Wii och göra balansövningar. Jag har märkt att min balans är försämrad och det känns som att alla muskler bara tynar bort. Säger kirurgen att jag med säkerhet inte har bråck så kanske jag börjar träna lite lätt. Det har ju ändå gått ca en månad nu sedan jag opererades.

Idag är ingen bra dag. Allt verkar gå fel och allt är skit. Hatar också att det är helg och man inte kan lösa något av problemen utan bara försöka släppa allt till på måndag, tisdag... och onsdag. Orkar inte gå inte på allt men det rör sig om läkarbesök, hantverksstrul angående min lägenhet och idioter i en kundtjänst som gjorde fel.

Mitt "kanske bråck" syntes idag igen så jag fotade och filmade så jag kan visa kirurgen när jag träffar honom nästa gång. Min mage är fortfarande fucked up. Det hugger till titt som tätt eller krånglar på andra sätt... och gör ont. Det är för jävligt att gå omkring och inte veta om bråcket är tillbaka eller inte. Vad är det för helvetes bråck ändå? Räcker det inte med nät på både insidan och utsidan av bukhinnan och en plugg? Tror inte jag orkar med en fjärde operation... men samtidigt vill jag inte gå omkring resten av livet och inte kunna göra något ansträngande.

Är skitdeppig, ska spela lite spel istället. Adjöss...

Katastrof! Jag insåg just att jag inte har ätit kött idag. Till lunch åt jag pasta med spenat och ost. Till middag åt jag ett äpple och... ja, just det: en Froosh. De är tyvärr dyra men Lidl har en annan sorts smoothie... inte billig den heller men värd pengarna i alla fall.

Kul, det verkar som att jag slipper skriva töntiga rubriker. Tjohooooooooooooo! Nu ska jag... vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Men senare idag ska jag byta kirurgtejp igen. Det kliar och blev inte så bra när jag gjorde senast.

Jag har ingen titel att skriva till detta inlägg så jag bara tog något... om inte Blogger har ändrat reglerna förstås... ska testa.

eller inte

Jag var inte ens ute en minut... det var för kallt, speciellt när solen gömde sig bakom molnen. Jag ska äta lunch istället... och ta på mig en tröja.

Nu är det sommar

Igår hörde jag svalor och idag såg jag två stycken flyga förbi... så nu är det väl sommar antar jag. Det är ganska mycket moln runt omkring men jag ska ut i trädgården en stund så morsan blir lite glad att jag är ute och rör på mig och får frisk luft... även om jag bara ska sätta mig på en stol i solen.

Koltrastsång

Jäklar vad en koltrast sjunger ute just nu... det låter häftigt.

Hittar inte orden idag. Vem har snott dem? Känner mig bara tom... fast inte på ett bra sätt. Jag sov inte så mycket inatt, det är kanske därför. Ska gå och borsta tänderna snart. God natt...

Het, hetare, hetast

Undrar om fåglarna tycker det är varmt... de sitter någon centimeter ifrån varandra. Jag trivs alldeles utmärkt i de +25,1 grader det är inne just nu. Jag är inte speciellt trött men ska sova ändå. Måste komma ihåg att ta Omeprazol imorgon på morgonen. Jag glömde det idag och det gjorde ont. Det räcker med all annan värk... behöver inte magkatarr eller magsår... fast jag har ju fem sår utanpå magen efter operationen. De läker ganska bra tror jag. Förrförra gången jag bytte kirurgtejp så hade jag lite gult var eller liknande vid det största såret under naveln. Förra gången såg det dock bättre ut. Jag ska baduscha på tisdag. Jag får inte bada tills huden läkt ihop så jag sitter på knä i badkaret med så pass mycket vatten att det inte når upp till det lägsta såret. Sedan duschar jag. Varför inte bara duscha? Jag frrrrrrrryser så mycket då.

Nej, nu är det dags att lägga ner mobilen. Buenas noches...

Värk

Magvärk och huvudvärk... usch! Jag känner bara för att sova men jag ska ner och hämta lite katrinplommonjuice. Jag känner inte för att dricka det, men det är bra för magen och när man väl öppnat flaskan så måste man dricka upp juicen inom... fyra dagar tror jag. Vem vet, kanske huvudvärken försvinner också om jag dricker. Jag får nog i mig alldeles för lite vätska just nu. Mer dricka, mindre mat. Till middag ska jag bara äta ett äpple och sockerfri vaniljglass. Det är långt ifrån min favoritglassmak men när det gäller sockerfritt finns det inte så mycket att välja på. Alvesta Glass har 6 olika sorter: Vanilj, Choklad, Saltlakrits, Vaniljdröm (den köper jag), Chokladbomb och Himmelsk röra. Förut köpte jag Himmelsk röra (smörkolasmak ripplad med chokladsås) men sedan tröttnade jag på den för det var för mycket choklad i...

why

Känner mig deppigare än någonsin. Jag försöker vara mer uppåt inför andra... och det gör jag inte medvetet utan jag bara är sådan. Varken jag eller andra mår bättre av att jag deppar. Men innerst inne känner jag bara för att... göra ingenting... vara ingenting. Jag vet att det är "inne" att säga att "vad är meningen med livet"... men vad är egentligen meningen med mitt liv? Jag lever på andras pengar och det är ingen kul känsla. Dessutom räcker pengarna ändå aldrig efter att hyra, räkningar, mat, medicin och annat nödvändigt är betalt. Dator, TV och annat dyrt har mina föräldrar köpt åt mig (snälla som de är). Många prylar har jag vunnit i tävlingar. Hur spenderar jag min tid? Säkert minst 6 timmar per dag framför datorn då jag spelar spel eller letar efter tävlingar och gratis-events. Resten av tiden tittar jag på TV. Det enda som bryter detta tråkiga mönster är de dagar när Mårten hälsar på. Men Sverige är ju ett skitland när det gäller väder och aktiviteter. I Spanien är det alltid någon fiesta eller andra roliga saker som händer.

Åter till mig igen... kom av mig lite. Har tagit totalt 2 mg Xanor idag men jag känner knappt av det. Jo, vad är meningen med mitt liv? Sitta här och skriva dagbok som ingen ändå läser? Jag ser statistiken och i snitt är det en person eller ibland två som läser mina inlägg. Jag vet... dagbok är en dagbok som jag skriver för mig själv, inte för någon annan. Det hjälper faktiskt ibland att få skriva av sig. Men vad har jag för uppgift i livet? Det är det jag funderar på. Varför existerar just jag? Förutom att jag kom till på vanligt sätt men det är inte det jag menar förstås. Jag menar... vad... ska jag göra för nytta för samhället? Eller är min lott i livet att bara hjälpa ett par få? Eller ingen alls? Finns jag kanske till för att göra ett helvete för andra? Det enda vettiga jag kommer på just nu är att jag startade SPS sida och hade hand om den i början. Fast sedan lades ju föreningen ner... jag vet att sidan fortfarande finns kvar och att det är andra som driver den... men den har inte samma inriktning och syfte nu som jag tänkte från början. Dessutom tog de bara bort mig som admin utan att ens fråga mig vilket är jävligt dåligt. Visst, jag var inte speciellt aktiv där men de kunde ju frågat. Äh, skit samma. Det är säkert ingen som vet ändå att det var jag som startade hela sidan.

Villovägar igen... har sån ångest nu. Jag ser ingen mening med att leva... förutom att resa och fotografera... men inte fan skulle någon betala en för att göra det. Då måste man säkert ha rätt utbildning och som med alla andra jobb är det alltid krav, deadlines, stress och liknande. Så varför fortsätter jag köpa kläder och andra saker jag kanske aldrig kommer använda? Jag vet inte. Det är väl människans förbannelse: hoppet. Inte fysiskt hopp alltså utan hopp om att allt kanske blir bättre. Eller så kanske allt blir bättre om man hoppar. Sorry, dåligt skämt. Hur mycket skit allt än är så har man det där jävla hoppet inom sig tror jag. Trots att jag sitter här med ångest, huvudvärk, nackvärk, spända muskler, smärta efter operationen och förmodligen bråck igen/fortfarande så lurar hoppet där långt inne någonstans. Det måste vara det... vad annars? Eller är hoppet egentligen bara kroppens överlevnadsmekanism? För jag vill definitivt inte leva... om man ser till det psykiska. Ja, det måste vara människans idiotiska överlevnadsinstinkt. Irriterande när man inte vill ha en sådan...

Men har verkligen alla det? En del folk (som jag) säger ibland att "nej, jag kommer aldrig skaffa barn". Sedan får de medelålderskris (eller överlevnadsskiten) och skaffar barn ändå, som mitt ex. När han och jag var ihop sa han att han inte ville ha barn. Senast jag hörde något från honom (mängder av år sedan) så hade han skaffat två barn. Det kan ju inte bara bero på att han ramlade i duschen, slog i huvudet och fick epilepsi. Jag däremot har känt samma sak sedan jag var runt 6 år; aldrig i helvete att jag ska föda barn... och jag känner fortfarande likadant. Men i och för sig går inte det att jämföra med kroppens överlevnadsinstinkter. Fast folk tar ju livet av sig så betyder det att de inte har hopp kvar... eller är det en defekt hos dem? Jag försökte en gång och ville verkligen dö men det hände ju inget trots mängder av piller, starka växtgifter och att jag skar mig i handlederna. Om jag minns rätt var det inte depression som drev mig till det... det var nog mer ilska och... ja, ilska och att jag kanske inte såg någon annan utväg.

Förlåt om jag svamlar. Jag skriver bara det som dyker upp i huvudet just nu... och det är ändå bara en bråkdel av alla tankar som fyller min stackars skalle. Det är kanske ett till problem jag har... att jag tänker för mycket. Nåväl, jag säger väl som jag gjort de senaste gångerna... lika bra att lägga sig. Inte för att min hjärna kopplar av då heller, snarare tvärtom.

Fan, jag är bara så jävla nere och jag vet inte vad jag ska göra. Shopping hjälper inte, varken psykiskt eller ekonomiskt. Visst, jag blir glad när jag hittar en klänning som sitter bra... men sedan blir jag deppig igen. Äta god mat som sushi är kul... men inte när man går upp i vikt av kolhydraterna i riset. Imorgon får jag spela spel och se på TV men det hjälper tyvärr inte heller längre. Inte som förut. Jag tror inte det blir bättre efter att jag fått träffa kirurgen heller. Antingen säger han att det inte är bråck och då kommer jag ändå gå omkring och oroa mig och undra vad det är för jävla bula jag har då. Eller så säger han att det är bråck och vad händer då? Operation nummer fyra? Det är som pest och kolera, vad han än säger så kommer jag inte må bättre... eller? Jaha, där kom det jäkla hoppet igen. Nu hoppar jag in i badrummet istället. Nej, jag menar förstås hasar mig in i badrummet... för ja, det gör fortfarande ont efter operationen. Tidigare idag högg det till rejält men jag tänker inte ta smärtstillande, bara om jag absolut måste.

=(

Var på toa nyss. Bråcket eller vad det nu är var större än en köttbulle, snarare som en fet pannbiff. Jag klämde in utbuktnaden och den stannade inne...

Allt är skit... God natt.

Depp... och inte Johnny (ambulansresan)

Jag har lovat flera gånger att skriva om kvällen när jag fick föras till sjukhuset med ambulans. Jag mår fortfarande skit men kan försöka mig på att skriva ner det innan jag glömmer alla detaljer. Måste bara först berätta att jag tidigare skrev att på operationsdagen så gjorde kirurgerna något misstag så att de fick sy ett eller några stygn. Det de råkade göra var att sticka hål i magsäcken så det kan säkert ha bidragit till alla smärtor jag har och har haft.

Det här är vad som hände under "ambulanskvällen":
Efter operationen fick jag med mig ett antal mediciner hem, bland annat piller mot illamående (Zofran). Jag tog dem varje kväll innan jag gick och lade mig. Just denna kväll hade de tagit slut eftersom jag bara fick tre eller fyra stycken. När jag lade mig för att sova så mådde jag inte så värst bra men jag försökte sova. Det gick sådär... men efter mindre än en timme vaknade jag och mådde så jävla illa. Har aldrig känt så i hela mitt liv. Det blev bara värre och värre och så gjorde det ont vid operationsområdet. Jag hasade in i badrummet, halvlåg på golvet med armarna stödda över toan (ifall att något skulle hända. Jag mådde för jävligt... hela min kropp skakade och jag hyperventilerade. Min mamma ringde Mårten för att få tips om vad vi skulle göra. Han sa att vi borde ringa 112 och att han själv även skulle åka till mig omedelbart. Jag stod tydligen inte högt upp på prioritetslistan för Mårten hann fram innan ambulansen.

Ambulanspersonalen var jättetrevliga även om jag inte minns mycket av dem eftersom jag var ganska borta på grund av smärtorna. Minns mest att en av tjejerna undrade vad det var för sorts fåglar jag hade. Jag fick själv ta mig ner för trapporna men britsen hade de tagit in i hallen. Sen minns jag inte så mycket förutom att en kille tog en massa prover och liknande i ambulansen och att det definitivt INTE är bekvämt att åka ambulans. Man tycker ju att de borde ha bra fjädring/stötdämpare på bilen men det skakade och guppade som sjutton och varje gång fick jag mer ont i magen. Under hela resan blundade jag för jag mådde jätteilla och ville inte att det skulle bli värre.

När vi kom fram till akuten tog det evigheter innan de registrerade mig i sin dator och en kille som visserligen var trevlig krånglade med att få in en nål i armen på mig så att de snabbt skulle kunna ge mig medicin, dropp eller annat nödvändigt. Jag blev plötsligt jättekissnödig så när de väl rullat in mig i ett rum kunde jag med hjälp av mamma gå till toaletten (även om jag gick nästan dubbelvikt för att jag hade så ont). Jag fick även lämna ett urinprov som senare visade sig vara helt normalt. Sedan kom det jobbiga: väntan. Jag mådde dåligt på alla möjliga sätt; illamående, smärta, ångest o.s.v. Vi bad en sköterska om något mot illamåendet och jag fick det intravenöst men det hjälpte inte, jag mådde nästan sämre. Väntan på att få träffa en kirurg var olidlig, tror vi väntade säkert mellan 3 eller 4, kanske 5 timmar. Mamma och Mårten var jättesnälla och försökte hjälpa mig på alla möjliga sätt genom att massera mina axlar, smeka mig på pannan (ja, det kändes faktiskt lite bättre då), hålla min hand, prata med mig o.s.v.

När kirurgen kom pratade han lite med mig om hur jag mådde. Min magsmärta hade försvunnit men illamåendet var värre än någonsin. Han klämde lite på min mage men verkade vara nöjd med hur allt var. Om jag minns rätt ville han göra några fler tester som bland annat innebar att peta med fingrarna i baken. Usch! Varför måste de göra det? För några år sedan när jag var magsjuk och åkte till akuten ville de också göra samma sak. Nej, vid det laget var jag helt slut och mådde för jävligt så jag sa att jag bara ville ha Zofran mot illamåendet och sedan åka hem. Men självklart ville han inte ge mig det bara för att jag inte hade bajsat på fem dagar. Jag fick i alla fall 3 Zofran och så skrev han ett recept på en annan medicin mot illamående som inte har förstoppning som biverkning. Det visade vara sig samma som jag fick tidigare samma kväll som jag mådde mer illa av... så dagen efter tog vi kontakt med min kirurg och fick Zofran (för då hade jag varit på toa och lyckats tömma mig).

Nu äter jag inte så många mediciner. För ett par dagar sedan slutade jag med alla smärtstillande. Jag har ont men hellre smärta än illamående. Däremot äter jag Lergigan som vanligt och Postafen morgon och kväll och tyvärr en massa Xanor. Speciellt nu när jag går och väntar på att få veta om bråcket kommit tillbaka eller inte. Jag har fått en tid hos kirurgen om två veckor. Jag tar minst en Xanor på morgonen, till lunch och innan jag lägger mig... det blir alltså 1,5 mg per dag. Men vissa dagar, som idag, blir det mer: 3 mg. Jag kommer säkert bli beroende av Xanor igen (för tredje gången i så fall) men jag får väl bara trappa ner sedan när jag mår bättre. Kirurgen på akuten tyckte det var bra att jag har Xanor som jag kan ta eftersom det också är muskelavslappnande.

Två veckor tills jag vet om det är bråck eller inte... ett rent helvete. Fast jag kanske inte får veta det då heller. Måste kanske gå igenom processen med ultraljud igen o.s.v. För då borde den värsta svullnaden efter operationen ha lagt sig. Orkar inte tänka på vad som händer om jag har bråck igen... de lär knappast kunna operera en fjärde gång. Ska jag då gå hela livet så här och inte kunna göra någonting? Då tar jag hellre livet av mig.

Det är inte bara kroppsligt jag mår skit. Illamående (fast inte lika illa som förut), smärta och spända axlar kan jag stå ut med... men ångesten och deppigheten är också jobbig. Jag känner bara för att gråta men det löser ju ingenting. Lika bra att gå och lägga sig...

Mår skit

Är deppig. Shopping brukar hjälpa men vad är det för mening att köpa kläder som jag kanske aldrig någonsin kan använda på grund av bråcket. Men visst, får försöka tänka positivt... vilket är skitsvårt. Måste sova nu...

Fuckin' unbelievable

Det känns som att mitt bråck är tillbaka igen. Har gått igenom tre operationer... så jag hoppas verkligen att jag har fel angående bråcket. Försöker tänka på annat men jag har ångest som fan. Allt är precis som när jag hade bråck... platt när jag precis stigit upp och som en stor bula efter ett tag. När man petar på det känns det ungefär som att något fyllt en ballong med luft och sedan petat in den under huden. Idag har jag ätit totalt 3,5 mg Xanor... 1,5 mg för att jag skulle ta bort stygnen och resten under under kvällen för hela den här bråck- eller inte bråck-grejen. Jag känner mig skitnere och det beror kanske också på att jag ska ha mens nästa vecka.

Men det här med mat... Nu vågar jag knappt inte äta mat av två orsaker: möjligheten till bråck och smärtan jag upplevde häromdagen. Jag får leva på soppa och fruktpuré.

Nu ska jag sova. Mårten har erbjudit sig att ringa kirurgen men det är inte säkert att han får tag i någon på en fredag. Även om han lyckas så kommer de säkert säga som förra året att man måste vänta till operationssvullnaden gått ner. Så jag får väl försöka hitta något som får mig att vilja leva... shopping funkar... lite i alla fall.

Stygn

Har varit hos distriktssköterskan och tagit bort stygnen. Ska åka med Mårten nu för att handla lite nödvändigheter.