Jag känner mig lite snurrig. Det kanske inte är så konstigt eftersom jag har diskat, städat och gjort trädörrarna fina med lite möbelpolish. Först tycker man inte att det luktar så värst mycket. Men efter ett tag... usch. Jag märkte när jag pratade i telefon med Mårten att jag var helt vimsig. Jag har ett fönster öppet (med myggnät för självklart) så det stinker inte lika mycket nu.

Mina föräldrar kommer snart hem från sin semester och då ska vi kolla efter en ny dator åt mig. Jag har redan spanat in en som har 1024 MB minne, 200 GB hårddisk och en 17 tums TFT-skärm. Om några år kommer jag säkert skratta åt dessa siffror, men just nu skrattar jag bara åt min dator som kanske snart ska kasseras. Adjöss till 600 MHz, 256 MB minne och 20 GB hårddisk... och framför allt adjö till den klumpiga datorskärmen som tar upp ca halva skrivbordet.

Under den här tiden när båda mina föräldrar varit bortresta så har jag varit ute (oftast med sopor) varje dag utom i fredags då jag var helt slut. Jag har inte sovit så bra de senaste dagarna, det har varit så mycket ljud här utanför. Fulla ungdomar osv. Imorse vaknade jag tidigt när antingen en ambulans eller polisen stannade till vid mitt hus. Det var inte brandmännen i alla fall. Jag har lärt mig höra skillnad på sirenerna. Ambulansen/polisen hade sirenerna på men stängde av dem när de svängde in på min gata. Då är man ju tvungen att kolla vad som står på. Jag varken såg eller hörde något särskilt så jag gick och lade mig igen.

Jag misstänker att jag kommer sova länge inatt. De senaste fem dagarna har jag varit ute och gjort en massa saker. Mårten kom hit redan på söndag eftermiddag och åkte idag runt 15-tiden.

Det första vi gjorde på måndagen var att åka med min dator till reparatören. Sedan... hm, vi har åkt till så många ställen så jag kommer inte ens ihåg allt. Jag köpte ett nytt täcke hos Jysk bäddlager. Sen var vi hos mina föräldrar och vattnade deras växter. Jag passade på att ge sparvarna lite käk. Efter det åkte vi till Eurostop vid Arlanda... tror jag. Jo, för när vi var där så ringde reparatören på mobilen och sa att han inte hört något konstigt ljud från datorn. Nähä, men jag hade ju sagt att det inte lät hela tiden. Så de skulle låta datorn stå på under hela natten för att sedan lyssna efter fel igen.

Hm... vad har Mårten och jag hittat på mer? Vi var i en jäkla massa affärer och handlade mat. Vi åkte till Enköping på tisdagen, tittade på någon kyrka och sen var vi förstås vid Hummelsta och köpte massor av godis. Sen var vi in en sväng till Stockholm city någon dag... kollade in Prisextra... hittade en kyrka som varken Mårten eller jag upptäckt förut. Och så har jag fotat ett båtvrak ute i Hägernäsviken. Det har tydligen legat där sedan 1996. Jag hittade av en slump en artikel om det i tidningen. Det tog ett tag innan vi hittade den gamla minsveparen. Jag tror inte att det kommer synas så mycket av den på kortet, jag fotade från en strand mittemot. Det gick inte att köra till platsen med bil för det var privata ägor. Men jag fotade en rolig skylt... tror det stod något i stil med: "Ingen parkering tillåten alls - någonsin". Nu kom jag på lite mer... vi var inne i en av Myrornas butiker och kollade efter böcker... och så var vi inne i en annan kyrka... och såg Olof Palmes grav.

Tyvärr verkar det som att slutet närmar sig för min dator. Enligt experterna är det hårddisken som låter och den kan lägga av när som helst. Det kanske förklarar varför det tar ett par minuter att starta datorn. Jag berättade den halvtråkiga nyheten för min mor när hon ringde från Spanien. Hon lät inte allt för glad och undrade om det inte var något man kunde laga. Visst kan man det... men i dator-år sett är min burk urgammal. Jag tror jag skaffade min första dator 1993 (om man inte räknar Atarin). Sedan dess har jag förbrukat två datorer. Den jag har nu är min tredje. Man kan hålla på och laga den här datorn massor av gånger, men är det lönsamt? Den har redan varit på lagning en gång för processorfläkten.

Nu ska jag ta det lugnt framför TVn en stund. Jag ska bara dyka in i min proppfulla frys och fiska ut lite glass. Ja, jag kanske ska skriva att allt inte har varit en dans på rosor dessa dagar. Trots Xanor så har jag vid vissa tillfällen mått skit. Så sent som igår faktiskt. Jag hade ångest, förmodligen en "efterchock" av alla intryck och allt kringrännande överallt. Jag fick ingen panik men hela jag skakade. Det kändes bra att Mårten var här för vi pratade och då var jag inte så fokuserad på hur jag mådde.

Jag ska lägga mig och sova nu så det blir ett slut på den här förskräckliga dagen. Hm, toppen... någon spelar musik ute på gården låter det som. Säkert någon brat som försöker impa på sina polare med sin nyinköpta bilstereo. Han har inte en chans jämfört med snubben som åkte förbi här tidigare idag. Hans bilstereo fick mina fönsterrutor att skaka. Japp, ska det vara bas så ska det. Hrm... äh, jag hoppar väl i säng nu.

Jo, just det. Mamma ringde från Spanien igår. Då var det lite mulet och "bara" +28 grader. Det var ju ändå bättre än här. Igår var det världens oväder, det regnade hela dagen och blåste som fan. Som tur var hann jag ut med soporna på morgonen och slapp skitvädret.

Nej, inget mer skrivande nu. Jag börjar få ont i handen. Jag skriver på papper nu för jag vill inte använda datorn så mycket ifall att något skulle hända.

Det här har inte varit någon bra dag. Och den är tyvärr inte slut än. Igår upptäckte jag att min dator lät konstigt. Därför plockade jag isär den idag och tog bort allt damm. Det hjälpte inte, det metalliska ljudet återkom fortfarande med oregelbundna mellanrum. Självklart blir man orolig när allt inte är som det ska. När det dessutom blev stopp i avloppet kände jag att det bara blev för mycket. Tankarna irrade runt i huvudet: "Vågar jag ha datorn på eller 'dör' den då?" "Ska jag ringa fastighetsskötaren, tänk om han kommer upp hit på en gång? Jag klarar inte av att ha någon okänd person här med min ångest." "Tar jag Xanor nu hinner den inte verka innan telefontiden är slut hos felanmälan". Jag ville absolut inte uppleva samma sak som för något år sedan då fastighetsskötaren var här i mer än en halvtimme och rensade avloppet medan jag hade den värsta panikattacken någonsin (jag hade precis börjat med antidepressiva igen och därför förstärktes ångesten).

Nu känner jag mig lite lugnare. Jag fick loss proppen i avloppet genom att spola hett vatten och hälla i både diskmedel och toarengöringsmedel. Med datorn är det lite värre. Enligt Mårtens datorkunniga bror så är det bara tre saker som kan låta skumt: 1. Hårddisken (men bara när den arbetar). 2. Stora fläkten. 3. Processorfläkten. Eftersom ljudet kommer oavsett om hårddisken arbetar eller inte så måste det vara någon av fläktarna.

Mårten och jag har gjort lite ändringar i planerna. Han skulle ha kommit hit på onsdag, men nu blir det på måndag istället. Då åker vi med datorn till en reparatör. Till dess får jag låta datorn vara ifred. Eller inte använda den så mycket.

Visst är det typiskt att sådana här saker ska hända just nu? Precis när båda mina föräldrar är bortresta. Jag har i alla fall kämpat och gått ut själv varje dag. Visserligen bara ett tjugotal meter till sopcontainern... men ändå, det är bättre än ingenting. Fast idag var det halvjobbigt. Det kändes mycket enklare igår när jag var ute.

Nu ska jag sätta mig och läsa en bok. Sedan kanske jag ser på någon av mina DVD-filmer.

Jag vet inte om jag är orolig för att mamma ska vara bortrest i två veckor eller om jag helt enkelt ätit något dåligt. För ca en timme sedan vaknade jag av att jag mådde illa. Jag kunde inte somna om, så jag gick på toa... och satt där i en halvtimme. Gick illamåendet över sedan? Nej. Jag började kallsvettas och kände hur magen vände sig ut och in. Nja, kanske inte bokstavligt talat...

Nu när jag har spytt känns det lite bättre. Jag har tagit två Xanor och sitter nu här i soffan och väntar på att de ska verka. Jag vet inte vad jag ska hitta på för att inte fundera för mycket över hur jag mår just nu. Se på TV eller läsa en bok? Hm, jag ska se om det finns något på Animal planet. Man blir alltid lugn av att se på djurprogram (jag blir det i alla fall). *suck*. Jag har redan sett det här programmet. Får väl kolla in de andra kanalerna. Nyhetsmorgon på fyran... översvämningar... ja, det får duga.

Snart sovdags. Tänkte bara skriva att mamma och jag var ner till husläkarmottagningen idag eftersom mitt hjärta fortsatte krångla. De tog EKG men sa att det inte var något fel. En sak sa läkaren som stämde och det är att hjärtat beter sig så här knasigt när man vilar. För när jag rör på mig så slår hjärtat som det ska. Jag antar att jag får stå ut med de obehagliga känslorna... eller så får jag väl springa ett varv i lägenheten när hjärtat börjar slå oregelbundet.

För bara ett par minuter sedan föll tårarna ner för mina kinder. Det räcker tydligen inte med att man har panikångest, social fobi och magkatarr. Självklart måste hjärtat krångla också. Tidigare idag kände jag att hjärtat slog konstigt. När jag senare kollade pulsen märkte jag att den hoppade över ett slag då och då.

Både morsan och Mårten ringde till sjukvårdsupplysningen åt mig och de sa att det inte var farligt. Nu är jag lite lugnare och jag ska strax sova så får vi hoppas att det känns bätre imorgon.

Både igår och idag åkte Mårten och jag en hel del. Vi besökte vikingaveckan på Adelsö som inte var något speciellt tyvärr. Sen har vi varit och tittat på böcker i ett antikvariat här i närheten. Och när Mårten ändå hade bil så passade jag på att handla i Coop och MM. Igår tog jag Xanor men jag har klarat mig hyfsat bra utan det idag. Det var jobbigt vid vissa stunder men jag klarade det. Mårten har åkt nu så jag ska koppla av lite framför datorn.

Igår var morsan och jag inne i stan. Vi gick omkring och tittade i affärer. Jag hittade inget åt mig själv. Däremot köpte jag två julklappar till Mårten. Japp, du läste rätt. Jag menar, varför inte passa på om man ändå hittar något. Jag var tvungen att ta Xanor innan vi åkte in till stan, men trots det så fick jag bara i mig två korvar med bröd. Det kändes inte som att jag skulle kunna äta mer än så.

Idag åkte mamma och jag buss fram och tillbaka till mina föräldrars hus... och jag klarade det utan Xanor! Fantastiskt! Det är säkert därför jag är så trött nu. Det som är enkelt för andra är ansträngande för mig, det tar på krafterna.

För bara ett par minuter sedan klippte jag mitt hår. Som vanligt blev det bara ca 7 cm. Det är jobbigt att ha långt hår. När man sover så viras det runt halsen ibland eller så fastnar det på något konstigt sätt när man ska vända sig i sängen. Nu kan jag i alla fall säga att jag har haft hår till midjan. *ler*. Nåväl, ända tills för en stund sedan i alla fall. Men ärligt talat syns det knappt att jag har klippt.