Det här är inte Vivi som skriver. Det är istället hennes bäste vän Mårten, som hon har skrivit om dagboken förut. Jag har den extremt sorgliga nyheter att berätta att Vivi gick bort 30 juni. Hon är så enormt saknad av mig och alla andra som kände henne. Alla tiders bästa vän och alla tiders bästa människa. Fram till röntgen, som hon skrev om, så började hon må lite bättre i ryggen och minskade ner smärtstillande och andra mediciner. Men efter röntgen blev alltid mycket sämre och kroppen gjorde mer och mer ont igen. De sista två veckorna av sitt liv tillbringar hon till största delen i sängen. Hon kunde inte äta. Hon orkade inte vara uppe och se på tv eller hålla på med mobilen eller spelen på plattan. Sista veckan så hittade jag henne på golvet flera gånger när jag kom på morgonen. Hon hade vaknat och behövt gå på toaletten men benen orkade inte bära henne så att hon rasade ihop. Fem gånger sista veckan fick jag ringa 112 för att få ambulansen att komma dit och hjälpa henne upp. Söndagen, två dagar innan hennes bortgång, så sa de två sjuksköterskor som kom att det inte höll längre utan hon måste in på palliativ vård. Eftersom det var söndag var det svårt att få tag i någon plats som hade läkare så hon hamnade på Stockholms sjukhem på Kungsholmen och där var alla så underbara och hjälpsamma. Under söndagen var hon relativt pigg och jag var hos henne hela dagen. Jag kom dit även på morgonen på måndagen och efter att sköterskorna tvättat henne och gett henne medicin och liknande så kände hon klockan 11 att hon ville att vi skulle gå för att hon behövde sova. Efter det vaknade hon aldrig riktigt. Sköterskorna sa att hon tittade upp med tacksamhet i ögonen när de kom in och gav henne vatten eller tvättade av henne eller tittade till henne men hon var aldrig riktigt klar i huvudet igen. Strax efter 20:00 på tisdagen 30 juni så somnade hon in. Efter lite drygt två dygn på palliativ vård så kände hon att hon äntligen kunde släppa allt och bara somna bort. Det är fortfarande, 2 veckor efter händelsen, enormt svårt för mig att prata om det hela för att hon betydde så otroligt mycket för mig och var det bästa vän jag nånsin haft i mitt liv Hennes önskning är att dagboken ska få finnas kvar för all framtid. Även om hon är borta så kanske folk folk kan finna stöd i det hon skrivit om sin panikångest och allting annat. Jag hoppas att folk hittar hit och ni som har följt henne genom åren vet att hon var så glad när hon märkte att folk läste det hon hade skrivit i dagboken. Vila i frid älskade vän. Alla tiders bästa och mest underbara Vivi Jag saknar dig extremt mycket och vet att det är säkert finns fler som gör detsamma.

Jag gjorde en datortomografi på sjukhuset ca två veckor sedan. Om man säger så här jag hade inte särskilt mycket problem innan undersökningen. Men efter att ha legat på britsen i ca 15 minuter så blev allt värre. Jag misstänker att det är mina muskelknutar som blev klämda ännu mer. Med andra ord så känns min ryggvärk är precis som typ ett par månader sen. Så att det har gått bakåt istället för framåt när det gäller smärta. . På sätt och visade läkarnas fel. Jag har flera gånger nämnt. att ag satt framåtlutad med huvudet, böjt framåt under de stunder då jag sov i bilen. Eftersom jag har problem med känseln så gick inte signalerna fram till hjärnan. Så jag satt i fel position för kommunikationen mellan kroppen och hjärnan funkade inte så bra. Jag mår inte bra just nu och jag orkar inte ens diktera in mer. Men gör det kanske senare någon annan dag när jag känner mig bättre, om jag nu nånsin kommer känna mig bättre.

Jag skrev förut att jag skulle berätta allt som hänt de senaste året men jag orkar inte. Min onkolog hörde av sig till Mårten idag. Värsta scenario är att jag kan dö inom en månad eftersom min lever inte är i bra skick. Det andra sättet jag kan dö på är att hjärtat inte orkar med. Då kanske jag lever någon eller några månader till. Men ekologen sa att jag kommer definitivt inte vara vid liv till nyår..

Nästa grej att försöka ändra är kanske storleken på texten i dagboken. Jäklar vilken liten text! Är det här bättre?

 

 Eller kanske den här?

 

Ursäkta att jag är lite weird idag. Jag har så ont.

 

 

Yeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeees! Jag tror att jag har fixat problemet med HTML/Javascript-koden. Nu borde det gå att skicka mail igen.

Till personen som försökte nå mig: Jag kommer inte in på den mailadressen som man klickar på via länken här i bloggen. Jag ska försöka ändra i HTML-koden så att det blir rätt adress. Det kan ta ett tag eftersom jag har krypterat adressen och jag kommer inte ihåg hur jag gjorde det. Haha.

 Det enklaste är om du använder samma namn som är framför @ men byter från live.com till gmail.com

 

Igår ringde en person till Mårten och ställde en del frågor om mig. Om du som ringde har en iPad eller liknande eller en dator så står det ”maila mig” till höger på sidan i min dagbok. Klickar du där så öppnas ditt mailprogram och då står min adress redan ifylld. Så det är bara att skriva om du vill. Om det inte fungerar så får du gärna ringa Mårten igen.

Mitt blåmärke ser mer och mer ut som ett monster.

Jag måste alltid ha något i magen när jag tar de starkare smärtstillande tabletterna. Konstigt nog är det bara Twix som fungerar (när det gäller att hålla kvar det i magen).  Så varje morgon och ibland innan jag lägger så käkar jag en halv Twix. Hittills bara den vanliga, men nu finns ju det även en med hasselnöt-smak.

Det var bättre ljus i badrummet så här är några andra bilder. Den sista bilden är på höger knä och ben. Mina blåmärken försvinner ganska fort, så jag har haft extremt många men de tynar bort efter ett tag.

Jag får ofta blåmärken på knäna för jag slår i soffbordet. Varför? Jag måste börja hela historien från början, alltså förra sommaren. Jag ska försöka göra det snart. Kanske en sammanfattad version för jag är så trött jämt och helt utan ork.

Några av mina blåmärken på ena knät ser nästan ut som ett ansikte med ögon och mun…

Jag ska skriva ner hela storyn från förra sommaren till nu, men någon dag då jag mår lite bättre. Jag måste ta så jäkla mycket piller. Det här är bara vad jag tar innan jag lägger mig och då är inte Xanor med på bild för jag tog dem lite tidigare. Vad det är för piller? Paracetamol, Naproxen, Lergigan, GABA, Postafen, p-piller, D-vitamin och Mega B-komplex. När jag ska ta Naproxen måste jag alltid ha någon mat i magen för… äh, det är inte bra för folk med magkatarr eller magsår. Det är i samma grupp som Aspirin tror jag. En gång fastnade tabletten i halsen. Fy sjutton, det kändes som att det brann i min hals.

Min fågelhona dog för ett par timmar sedan. Det kom nästan helt utan förvaring. Jag är jätteledsen både för mig själv för horan och framför allt för hamnen så måste vara ensam i kanske ett par veckor. Har sitter just nu på burens tak och tittar emot det senaste platsen där han såg sin hona. Jag hoppas att han så småningom ger sig in i buren och äter och badar. Jag får se till att han alltid har färsk sallad frön och allt möjligt man kan tänka sig. Vi får se hur det blir sen om det blir precis som när hans förra honorna dog. Då stod vi buren och typ prata med mig för att han hade inget sällskap. Måste tyvärr sluta nu för att jag har fruktansvärt ont i ryggen. Alla cancerläkare tror att det är metastaserna vara men jag är inte så säker för att mina metastaser sitter högt upp på ryggraden och långt ner men där jag har mest ont är mitt på ryggen. Jag ska försöka skriva mer sen. Eller diktera fast det blir så många syftnings och stavning. Men jag tänkte att jag ska försöka skriva mer för mig själv och dels för att jag ska komma ihåg när saker och ting hände. Jag minns till exempel inte när jag började få ont i ryggen. Det kan lika gärna ha varit i Frankrike som Tyskland. Jag minns inte alls.

Seriöst? Snacka om slöseri med alldeles för stor förpackning.