Allt är skit... vädret, folks humör, mitt bråck. Jag tycker det gör mer ont än innan förra operationen. Det är kanske för att nätet är där också. Jag vet ju inte om bråcket kommit på exakt samma ställe som förut. Skit samma, det känns som någon sticker en kniv i mig hela tiden. Jag ska inte äta någonting alls tills operationen. Känner mig skitdeppig och folk gör det bara värre när de är irriterade, ställer idiotfrågor eller inte tänker på att jag mår dåligt. Jag orkar inte med meningslösa diskussioner. Det får faktiskt mitt bråck att göra mer ont.

Jag vill bort från allt. Jag orkar inte med mer snart. När ska det hända något som får en på bättre humör? Jag menar, det är så jävla mycket negativitet jämt. Ska inte livet vara balanserat på något sätt? Att det är svårt ibland och lättare ibland. Senaste året tycker jag att det varit typ 87 % skit. Nej, snarare 97 %.

Jag ska rensa hemma hos mig och sälja mer prylar. Det känns inte som att det är någon mening att ha en massa saker längre. Jag har redan gjort mig av med mer än hälften av min DVD-samling. Nästa rensning blir mina CD-skivor och sedan följer väl diverse prylar, kanske mer kläder också.

Äh, nu ska jag sova. Och nej, jag sover inte bra heller. Jag kan inte ligga på magen för operationssåren och hela magen är fortfarande öm. Det går att ligga på sidan... men bara i vissa lägen... annars gör det ont vid bråcket. Ligga på rygg är bäst för bråcket men jag har aldrig kunnat sova särskilt bra på rygg.

Om ca en månad ska jag opereras igen. Jag har redan det mesta som behövs... måste bara fixa mer Alvedon... och plommon för man blir trög i magen av alla smärtstillande.

Nej, nu ska jag lägga mig och sova och pinas när bråcket åker in igen. God natt...

Jag skrev kanske förut att jag har ljumskbråck men det är egentligen ett femoralbråck. Jag har ingen aning om vad det är för skillnad på dem. Det gör ont, det vet jag i alla fall. Jag måste äta mindre mat igen för det hjälper. Orsaken till att de inte kan göra en titthålsoperation igen är att det gått för lite tid. Min kropp läker väl fortfarande...

Jag käkar mer Lergigan än vanligt för att slippa den värsta oroklumpen i magen. I vanliga fall brukar jag ta 15 mg Lergigan per dag, nu testar jag med 30 mg och det känns okej. Jag blir seg men hellre det än att må dåligt. Maxdosen man kan ta är 50 mg per dag så jag kan öka om det behövs. Det jobbigaste just nu är väntandet, att inte veta när jag ska opereras. Jag får sysselsätta mig annat som dataspel och TV.

Jag kollade igenom Lidl-bladet för nästa vecka... hittade att de ska ha Västerbottenpaj som är bland det godaste jag vet. Sedan upptäckte jag att det står att det är "med 10% äkta västerbottenost". Jag brukar aldrig kolla hur mycket ost det är i andra västerbottenpajer jag äter. Nåväl, jag kan ju testa en nästa vecka.

Mitt bråck är tillbaka. Känns skitjobbigt... och de kan inte operera med titthålsoperation så jag måste genomgå en större operation. Fan, jag vill bara dö.

Allt är ju skit... så självklart sover fåglarna ute inatt. Jag tog ut äggen och höll upp ett i taget mot en stark lampa för att se om det fanns något i. Två av äggen var torra men två såg man vätska flyta omkring i... men inga ungar. Jag vet inte om jag ska ta bort boet eller låta dem försöka en gång till. Det beror på två saker: 1. Tid. Det tar ca en månad tills ungarna kläcks och sedan måste man låta de vara med föräldrarna några månader. Minns inte exakt... måste kolla om jag skrivit om det tidigare här i dagboken. Alltså måste jag räkna ut om det hinns med innan vi åker till Spanien... om vi kan åka. Nummer 2 är självklart om fåglarna känner för att testa igen. Tycker bara det vore synd annars nu när de har byggt ett så fint bo.

Nästa vecka ska jag till läkaren så får vi se vad de säger. Till dess ska jag ta det lugnt. Så jag sitter här vid datorn eller framför TVn...

Bara en låt till innan jag lägger mig. Jag gillar egentligen inte den här stilen men just den här låten påverkar mig mycket. Svårt att förklara... den är bra i alla fall.

Känner mig ungefär som den första låten... och den andra låten passar mitt humör just nu.

Jag vet inte om det är för att jag ska ha mens nästa vecka också... för jag känner mig superdeppig och försöker hålla tillbaka tårarna. Alla läkare har sagt att nätet de satt in kommer sitta fast ordentligt för evigt typ. Fan vad jag hatar allt. Nu ska jag se på TV och försöka tänka på annat. Får väl knapra Xanor varje dag tills jag får en läkartid.

Toppen. När jag klev ur badet för en stund sedan och skulle torka mig så upptäckte jag en svullnad igen på samma ställe där bråcket satt förut. Skit. Morsan tycker att jag ska till läkaren med det. Det är kanske bäst. Nu ska jag ta Xanor för jag mår inte bra.

Imorse tränade jag för första gången på 7 månader. Det var ganska jobbigt och nu känns mina ben som gelé. Jag mår lite illa också men det är väl för att kroppen är ovan... som i otränad, inte som i ovan och under.

Jag har lagt till två gadgets/widgets här på sidan till höger. Inte för att jag vet om någon kommer använda sig av översättningsprylen men jag har den där ändå. Sedan fixade jag en sökfunktion. Jag vet att jag kommer ha nytta av den i alla fall. *ha, ha*

Igår var jag hemma hos mig och diskade en gigantisk hög skitig disk. Jag tror det är andra gången jag diskar efter jag kom hem från Spanien. Jag plockade även undan lite kläder och annat som låg i påsar i hela lägenheten.

Ja, just det! Igår var det en skitjobbig dag. Jag var tvungen att ta Xanor på kvällen innan jag skulle sova för jag mådde inte bra. Dagen började nämligen med att jag såg att den största guldfisken (Blixten) tuggade på en annan mindre fisk. Jag puttade till guldfisken lite för att den skulle släppa den andra fisken men det fungerade inte. Sedan såg det ut som att fisken hade fastnat i halsen på den så jag var tvungen att fånga den med handen eftersom jag inte har tillräckligt stor håv. Först trodde jag inte att det skulle gå med sedan gav guldfisken upp. Jag fick låna en pincett från morsan och efter några försök kunde jag dra ut lillfisken. Jag hoppade till, för så fort den var ute från guldfiskens gap så simmade den iväg fort som fan. Jag var helt säker på att den var död. Den lever fortfarande... jag kan inte ens se vilken av de fem småttingarna som höll på att bli uppäten. Även om den inte var tillräckligt snabb för att komma undan guldfisken så var den tydligen snabb på att suga sig tag i guldfiskens mun/hals. Lillfisken är nämligen en sorts algätare som suger sig fast på sidorna i akvariet.

Nåväl, det var jobbigt i alla fall för man vill ju hjälpa men ändå inte skada fiskarna. Jag har påbörjat en medicinkur igen för parasiten som jag lyckades få bort förut är tillbaka. Efter den här kuren så får jag väl göra en ordentlig rengöring av hela akvariet.

Nu ska jag hoppa i badet. Jag behöver lite värme för jag känner mig frusen inombords. Jag behöver lugn och ro också. Hemma hos mig så låter det för jävligt. Antingen så har det flyttat in någon ny elefant ovanför mig eller så hyr de svart. Jag fattar inte att folk måste gå så jävla tungt och låta så mycket. När jag skaffar ny lägenhet så måste jag ha en på översta våningen för ljud uppifrån stör mest. Jag står i bostadskö men jag gick bara med för några år sedan så det tar säkert minst 10 år till innan jag kan få någon lägenhet (jag vill bo innanför tullarna). Men förhoppningsvis så har jag flyttat till Spanien innan dess.

Min hjärna har tagit semester. Den verkar göra det när allt känns jobbigt. Jag hoppas den kommer tillbaka snart för den senaste veckan har jag känt mig helt borta.