Men efter lite mat så känner jag mig piggare... eller inte. Imorgon kommer Mårten hit. Vi har lite saker planerat de närmsta dagarna. Imorgon ska vi käka mat ute på restaurang eftersom Mårten har ett presentkort som måste användas innan ett visst datum. Jag hoppas det går bra... äta ute är inte så lätt. Tur att jag blir hungrig av allt tränande i alla fall.

På lördag ska vi hämta morsan från Arlanda. Hon har hälsat på släktingar i Kanada. Kanske hon har några coola souvenirer med sig. *he, he*. Senare på kvällen ska vi kanske till Gröna Lund... inte för att åka, bara köpa lite lotter och kolla runt. Kanske man vågar sig in i spökhuset. Senast jag var där skrämde jag de som jobbar med att skrämma folk. Jag kan inte rå för att när mitt hår hänger för ansiktet så kan andra få lite The Ring-vibbar.

På söndag ska vi till en trevlig kvinna som vi träffade i en kö utanför en nattklubb. Hon har kläder i min storlek som hon vill bli av med och därför säljer billigt. Man kanske hittar något intressant, vem vet. Tur att jag har med mig Mårten för jag är inte så bra på att kallprata. Tack vare min sociala fobi så blir det helt blockerat när jag försöker småprata.

Jisses, vad trött jag blev plötsligt.

Ibland går tiden så långsamt. Vad ska man hitta på att göra nu? Jag har ingen lust att börja läsa en ny bok. Jag får väl zappa runt på TV och se om det finns något intressant. Jag har redan gympat idag... visst är jag duktig? *he, he*

Jag sitter och äter en 15 kronors lasagne från Lidl. Den är på 400 g så det är mycket mat för pengarna. Smaken är faktiskt helt okej. Senare idag ska jag äta sockerfritt för att få fart på magen. Imorgon kommer Mårten över en stund på dagen och vi ska ut en liten sväng. Jag gillar inte offentliga toaletter och jag tycker inte om att behöva få den där känslan att man måste uppsöka toa på en gång. Min mage fungerar tyvärr så och därför så smaskar jag alltid i mig ett par sockerfria godisar dagen innan vi träffas.

Trots att jag i Spanien insåg att jag inte kan vara utan Xanor så tränade jag ändå nästan dagligen på att göra saker bara med Lergigan i kroppen. Vi besökte marknader minst 4 dagar i veckan (på morgnarna) och det var inte lätt kan jag ju säga. Ibland mådde jag så dåligt på kvällen (varför mår man alltid sämre då?) att jag var tvungen att ta Xanor ändå, men oftast försökte jag vara utan.

Nu känns det lite bättre. Men det är fortfarande något som stör. Jag behöver kanske sova bättre... eller färre timmar. Enligt Wii ska man sova ca 7,5 timmar. Jag sover runt 11 timmar varje natt. Fåglarna verkar också ha problem just nu. De verkar ha svårt att bestämma sig för om de ska sova i boet eller inte. Äh, jag ska kolla om det finns något på TV. Klockan 20 borde det vara Kändisdjungeln. Jag tycker att folk har sågat det programmet alldeles för tidigt. Visst, det är kanske inte så bra som det kunde vara men det är ändå underhållande.

Jag mår inte så bra just nu. Tänkte att det kanske känns bättre om jag får skriva av mig lite. Om bara fåglarna kunde lugna ner sig lite så att jag kan tänka. Jag har städat deras bur och även boet. Det tar nog ett par dagar tills de blir tystare och börjar fylla boet med kokosfibrer.

Vad har hänt sen senast? Jag har varit i Spanien... och upptäckt att jag inte klarar mig utan Xanor. Jag trodde att ett miljöbyte kanske skulle lura hjärnan en aning... att kunna tänja på vad man kan och så... men icke. Flygresan hem var ingen höjdare heller med 8 stycken Xanor (inte på en gång men under ett dygn). Det enda roliga med flyget var att en steward frågade mig om jag var över 18. När man sitter precis vid nödutgången så måste man vara över 18 och inte ha några handikapp. Jag vet inte om han hade glömt glasögonen hemma... men om han menade allvar så var det coolt. *ha, ha*.

För ett tag sedan var jag tvungen att åka till akuten. Jag mådde inte alls bra. Det jobbiga var att jag inte kunde förklara vad som var fel, det kändes bara konstigt och det stack i hjärtat. Jag var halvt borta och minns inte så mycket, det är möjligt att jag svimmade. Jag kommer bara ihåg att jag var fascinerad av apparaten som mäter syret i blodet. Man ska helst ha mellan 95% och 100%. Ju högre desto bättre. När jag låg ner hade jag 99% och när jag stod upp hade jag 100%. Jag tror att jag ska tacka min Wii-bräda för det. Jag försöker träna så ofta jag kan.

Allt har bara känts så jobbigt. Även hemma med lägenheten och så... jag har faktiskt ställt mig i bostadskö för jag kan inte bo kvar där längre. Jag pallar inte med det. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid innan jag hittar något annat. Men man vet aldrig. Jag bor ju inte ute på landet precis. Eftersom jag någon gång ska flytta så håller jag på och stor-röjer hemma. Tyvärr är jag en samlare... som dessutom sparar minsta lilla grej, så det är ingen enkel uppgift att göra sig av med prylar. Det är mycket roligare att köpa saker. Mårten hälsade på mig för ett par dagar sedan och då köpte jag en vinterjacka... 89 kr hos en second-hand. Hur kan man motstå det? Jag måste bara tvätta den så att den blir fräschare.

Den senaste tiden har jag köpt lite snyggare kläder, alltså kläder som kostar ungefär lika mycket som de jag brukar köpa men som ser dyrare ut. När man går på efterfester och liknande så har det känts... fel att gå klädd i jeans och liknande. Som vanligt är varje kväll ute en utmaning för jag vet aldrig hur jag mår och vad jag klarar av. Ibland har jag mått sjukt dåligt men inte ens sagt något till Mårten utan bara bitit ihop och kämpat på. Tyvärr är det svårare att påverka min sociala fobi. Jag har inga större problem att dansa bland folk ute... men på en efterfest så dansade Lazee bredvid mig och jag hade velat säga något men jag vågade helt enkelt inte. Sedan dök det upp en massa groupies och då ville jag verkligen inte gå fram.

Kläder var det ja... de kommer väl till hand när jag vinner också. Jag vann ju biljetter till en tjusig gala i stadshuset och har även vunnit gästlistplatser till andra häftiga evenemang. Efterfesterna är också gratis förstås, det gäller bara att lista ut hur man hamnar med på listan i dörren. Väl inne så dricker jag inget annat än vatten. Det är intressant att iaktta folk och upptäcka att det finns andra som är lika osäkra som jag.