OMG! Jag har just ätit världens godaste apelsin. Det bästa är att jag har tre apelsiner till att äta. Mums!

Uttala den här antibiotikans namn snabbt, tio gånger i rad... öh, det går ju knappt att uttala det en gång. Dags nu för dagens första tablett.

T R Ö T T. Antibiotika knockar inte bara infektioner utan hela mig. Känner mig jättekonstig. En dags kur avklarad... bara 6 dagar kvar...

Jävla idiotgrannar som skriker mitt i natten...

Jag köpte massor av olika ätbara saker idag, både söta och salta saker eftersom man inte vet vad man får ner. Nu har all den 400 kronors maten åkt ner... i soptunnan. Jag har tappat aptiten helt och jag måste ändå ner i vikt.

*suck* Sova var det ja... kanske ska ställa en hink bredvid sängen... nej, det är ju fan ännu äckligare.

Jag var hos läkaren idag och fick antibiotika. Jag har aldrig ätit det förut. Vanligaste biverkningen är illamående. 1 av 10 mår illa. Vad gör jag uppe? Jag började med antibiotikan idag. Jag mår illa och känner mig jättekonstig. De 5 Xanoren jag tog igår morse och eftermiddag börjar väl gå ur kroppen...

Jag får väl försöka sova... det är bara ett par steg från min säng till toan om jag måste spy.

Varför ska alla människor vara korkade? Jag trodde Mårten och jag var de perfekta vännerna... tydligen hade jag fel. Vi har planerat båtresor och att bila ner till Spanien. Det blir definitivt inte av nu.

Nu ska jag och mitt illamående lägga oss.

Jag måste skaffa fler vänner. Mårten var helt störd idag och min morsa tog hans sida. Jag tänker fan inte bry mig ett skit om dem och jag tänker inte spendera ett enda öre på någon annan än mig själv. Jag vill inte umgås med folk som behandlar mig som skit. Det spelar ingen roll om du är snäll mot mig 9 gånger av 10. One strike and you're out.

Min morsa tjatar hela tiden om att hon saknar mig så mycket. Vad förväntar hon sig att jag ska säga? Jag saknar henne inte alls. Hon är ju som ett nervvrak nästan hela tiden och när hennes morsa dog verkar hon ha blivit knäpp... på riktigt. Något är inte rätt i hennes hjärna.

Mårten... han är äckligt fet. Jag mår illa varje gång jag ser honom och hatar honom för att han drar ner mig i äta-onyttigt-mat-träsket. Om jag skulle bli fet som honom skulle jag ta livet av mig.

Nej, jag bör nog inte umgås med idioterna. De sårade mig idag. Mårten på sättet han sa saker och morsan för att hon ALDRIG står på min sida. Jag är jävligt långsynt och kommer aldrig förlåta dem.

Jag borde egentligen ta tillbaka alla presenter jag gett dem. De förtjänar dem inte. Whatever, fuck'em.

Ja, klockan är mycket men jag fastnade i spelet. Killen som var ledare i mitt team lämnade över allt på mig och stack till ett annat team. Jag skickade ett meddelande och frågade om han hade lämnat teamet. Man vet ju aldrig om han fått kontot hackat, tryckt fel eller liknande. Jag satt och funderade om jag skulle ta på mig rollen som en riktig ledare och bygga ett starkt lag. Sedan tog jag en titt på hur aktiva folk var och det var ingen höjdare. Samtidigt bjöd gamla ledaren in mig till teamet han hade gått med i. Han var inte den enda som bjöd in mig. Jag skrev lite i chatten och blev konstigt nog jättepoppis. Jag fick både vänförfrågningar och inbjudningar till samma team. Vilket team? Det som ligger etta just nu såklart. *ha,ha*. Det känns lite trist att lämna teamet som jag faktiskt hjälpte från nionde till femte plats... men när inte ens grundaren är kvar så känns det meningslöst. Får se hur det nya teamet är. Jag kan inte gå med förrän om tolv timmar.

Usch! Jag lyssnar på franska NRJ via en app på mobilen men för några minuter sedan bröts sändningen. Jag fick starta om appen och PRECIS DÅ hörde jag någon granne spy i badrummet. Äckligt! Jag tog två Xanor tidigare ikväll för jag mådde inte bra. Hoppas min spyfobi inte kräver flera innan jag lägger mig. Ja, jag är jättekänslig... det räcker att höra någon som kräks så mår jag också illa.

Imorgon ska jag till en jourläkare för såret där talgkörteln satt ser inte bra ut. Det varar och det är alldeles rött och ömt. Så borde det inte vara efter nästan en månad. Jag har ställt alarmet på klockan sju för att vara säker eftersom sommartid börjar inatt.

Nu ska jag försöka våga mig in i badrummet igen. Jag är i köket just nu och laddar mobilen. Ska kanske höja volymen lite mer för att vara säker på att slippa höra fler obehagliga ljud.

Jag tror att jag vaknade efter 17:00... och nu ska jag sova igen. *ha, ha*

Det var tråkigt att det inte var så många människor ute igår men det hade varit ännu tråkigare utan Mårten. Jag får kanske sluta ha förväntningar på saker och ting. Jag brukar oftast inte ha det men... herregud, inte hade jag trott att en huvudstad som Stockholm skulle vara totalt livlös en torsdag.

Igår gick det åt 5 stycken Xanor... totalt 1,5 mg. Jag tog bara 3 st innan men det var jobbigt på klubben ett tag så jag tog två till. Idag har jag inte tagit någon Xanor (jag gör oftast inte det när jag är hemma) så jag hoppas att ingen granne kommer hem full och väcker hela huset.

Jösses, vilken kväll. Mårten och jag var ute på ett ställe för jag är ju med på en dejtingsida för att få gå på gratis events. Det var ganska tråkigt förutom lite överrasknings-show. Mårten bjöd på fish & chips som var underbart gott. Det skulle vara nattklubb efteråt men stället var ju dött. Vi lyssnade lite på karaoke men tröttnade när det var dåliga låtar och dåliga sångare. Vi gav dansgolvet en chans då det stod två tjejer och dansade där. Strax efter att Mårten och jag satte igång och dansa så dök det upp mängder av folk.

Mårten var tvungen att lämna mig ett tag för att flytta bilen. Vi hittade ingen plats ute på gatan så vi ställde bilen i ett parkeringsgarage. Tyvärr stänger p-hus i Stockholm tidigt... 01:00 stängde det som var närmast klubben. Mårten var inte borta så länge... kanske en kvart eller tjugo minuter. Det verkar som att man inte kan lämna mig själv någonstans. Innan Mårten gick så frågade jag honom om han kunde be om ett glas vatten i baren för det känns lite weird att stå själv i en klubb. Har man ett glas i handen kan man i alla fall dansa lite smått och inte se helt konstig ut.

Mindre än en minut efter att Mårten lämnade rummet så hade redan två killar "råkat" nudda min rumpa. Tur för dem att jag inte bryr mig om sådant. Några minuter senare kom en snubbe fram och sa att han skulle bjuda på nästa drink. Han frågade mig vad jag ville ha så jag sa cider. Som tur var så var snubben inte jobbig utan han bara ställde päroncidern på bordet framför mig och gick sedan och satte sig med sin polare. Jag höll koll på cidern ända från baren för jag litar ju inte på någon.

Jag fortsatte dansa lite själv (rätt så pinsamt) och tyckte det var kul att ha fått en gratis dricka från en helt okänd man som inte verkade kräva något i gengäld. Efter ett tag kom han i alla fall fram och började prata med mig. Han verkade snäll men en aning alkoholpåverkad. Inte så att han var full men man kände alkoholen i hans andedräkt.

Vad han berättade sedan vet jag inte riktigt om jag tror på till 100 procent... Han sa att han var chef för ett välkänt bilmärke och att han även var musiker. Mannen han var där med var hans livvakt som han alltså betalar för. Det lät lite som skryt men när mannen gick iväg ett tag så kom hans livvakt fram och pratade mig och han var jättevettig och sympatisk. Han är en sådan person man skulle kunna prata med hur länge som helst om miljoner olika ämnen. Han bekräftade att han var anställd som livvakt eftersom snubben råkat ut för många konstiga typer.

När Mårten kom tillbaka så erbjöd sig mannen med livvakten att bjuda oss båda på drinkar. Vad vi än ville ha så kunde vi få det, sa han. Eftersom jag inte riktigt gillar att utnyttja folk så tog jag bara en cider till. Nåväl, en cider kostar väl säkert runt 70 spänn. Mårten sa att han inte ville ha något men han fick en alkoholfri drink ändå. Senare fick även jag en drink trots att jag inte bett om det. Han bara strödde pengar omkring sig. Mårten räknade ut i huvudet hur mycket mannen hade spenderat på dricka bara till Mårten och mig och det var säkert närmare 400 kr... eller kanske mer.

Vem vet, mannen med livvakten var kanske ärlig om allt han sa. Jag fick hans visitkort och det stämde överrens med det företag han sa att han jobbade för. Och han jobbar kanske inom musikbranschen också för han pekade ut att Babsan satt vid bordet bredvid. Jag kände inte igen honom i man-skepnad men när jag nämnde det till Mårten så sa han att det var Babsan.

Nej, klockan är mycket och jag är trött så jag ska lägga mig och sova.

Idag diskade jag. Det tog ett tag...

Jag har spelat dataspel. Nu ska jag sova. Jag var hos husläkaren för någon vecka sedan egentligen för en remiss om min lever men eftersom jag mår illa och fryser jämt så pratade vi om det. De tog blodprov också och Mårten ringde för att höra om provsvaren. De ville inte säga det till honom så han frågade om de kunde skicka svaren via brev till mig. Jag fick det idag men jag är ingen läkare... men det står ju referensvärden och allt verkar vara inom det normala förutom ett ställe där det även är en stjärna. S-CRP ska vara lägre än 5 men jag hade 14,4. Efter en snabb googling ser jag att det har att göra med immunförsvaret... antingen infektion eller inflammation... Mårten har lovat hjälpa mig höra med husläkaren eller andra om vad det betyder exakt.

Känner mig deppig idag. Hela dagen var bara skit. Mårten jag och morsan var ute på en nattklubb. Visst, vi åt gott och kollade på bra underhållning men jag var deppig ändå. Snubben vi träffade där för ett par veckor sedan var där igen. Som tur var så var han inte allt för påflugen. Han pratade lite med min morsa men med mig vågade han bara skaka hand. Han kanske inte gillade att jag undvek honom på nätet eller så var han för blyg. Mot slutet av kvällen kom en annan kille närmare. När vi fick ögonkontakt vågade han komma fram och skåla med mig. Resten var skitpinsamt för jag förstod typ tre ord av allt han sa. Jag har ingen aning om vilket språk han pratade. Tyckte han sa norska men det lät inte som det. Hörde ordet "konferens" och att han frågade om Mårten var min pojkvän. Jag förklarade att han är min bästa vän och att vi var där med min mamma. Resten av tiden han pratade stod jag där som ett fån och försökte gissa mig till när ja skulle säga ja, nej, jaha och liknande. Jag sa flera gånger "va?" eftersom jag inte fattade. Han däremot verkade inte fatta att jag inte fattade... så han bara upprepade det han sa hela tiden. Jösses, det hade varit så mycket enklare om han pratat engelska istället.

Tänk att killar vågar sig fram till mig trots att Mårten är bredvid mig. Det är väl smickrande antar jag... men jag är ändå deppig.

Kom just hem efter att ha varit på NK med morsan och Mårten. Det var som vanligt med events i Sverige... ganska uselt planerat. Det enda roliga var att vi mötte Lars Wallin och pratade lite med honom. Han verkar jättetrevlig och vilka snygga klänningar han gör... wow!

Sådär... en jättebyrå färdigmonterad med en jättebur på och två små fåglar i. Nu ska jag slappa resten av kvällen.

Wow, det börjar likna en byrå...

Det går framåt... tror jag.

Jag ska sätta ihop en byrå. Jag ser inte fram emot det när jag tittar på de här påsarna med skruvar...