De senaste dagarna har jag försökt sysselsätta mig med olika saker som TV, dator osv för att inte tänka på hur jag mår. Ändå mår jag skit och just nu är allt ännu mer skit. Stället som gjorde ultraljudet ringde Mårten idag och gav mig en tid hos en onkolog för att "prata om framtiden". Mårten försökte få reda på om de vet om det är en cancerknöl eller inte men den som ringde sa typ ingenting. Jag tänker inte gå till det där jäkla stället igen med tanke på hur de behandlat mig. Jag orkar inte. Varför kan de inte berätta något om knölen? Fast med tanke på att de vill skicka mig till onkologen så verkar det som att jag har cancer.

Förra gången (2020) verkade de bry sig lite mer. Jag fick träffa en cancerläkare redan innan ultraljud som förklarade allt och fick även en kontaktsköterska man kunde ringa om frågor och annat. Nu känns det som att man är helt värdelös och bara skickas omkring typ som att "här är den där jobbiga patienten igen".

Vilken jävla skitdag det varit idag. Mårten och jag åkte tidigt imorse för jag hade mitt ultraljud idag. Det borde vara en enkel grej, eller hur? FEL. När vi kom dit sa receptionisten "Aaa men du vet, det står här att du har tid för ultraljud och mammografi". Mårten förklarade att han hade ringt flera gånger för att bekräfta att det bara var ultraljud som skulle göras. Receptionisten kollade surt på oss och bad oss sitta ner i ett väntrum.

Efter en kvart kom en annan kvinna (inte läkare) och ropade upp mitt namn. Jag minns inte om Mårten sa något redan då eller om hon gjorde det... men det jag minns var att hon sa "vi måste ta minst två bilder". Både Mårten och jag tittade på varandra och sedan sa Mårten "Bilder? Vi är här för ultraljud". Kvinnan hade ingen välkomnande attityd från början men nu blev hon alldeles röd i ansiktet och var så otrevlig man bara kan och sa typ "du måste göra mammografi!!! Det räcker inte bara med ultraljud! Du får inget bra resultat!!!". Jag trodde nästan hos skulle slå till mig för hon var så aggressiv. Mårten sa åter igen att han fått bekräftat att bara ultraljud skulle göras. Till slut sa hon skitsurt "du gör som du vill".

Slutade det jobbiga där? Nej, det kom in en trevlig sköterska (som var den enda normala av alla). Hon var bra. Men efter ett tag kom läkaren in. Mårten satt på en stol, jag låg på en brits med bara ett skynke över brösten. Läkaren sa (till sköterskan misstänker jag) "jaha, har du en patient?". Va??? Hallå, JAG är ju DIN patient. Jag sa inte det förstås men inombords tänkte jag; vad fan är det här för ställe jag hamnat på? Läkaren frågade var knölen var och jag svarade "i vänster armhåla". "Kan du peka var?". Jag pekade och svarade "någonstans här ungefär". Läkaren sa "du måste visa exakt var". Men för i helvete... kan hon inte göra något själv (tänkte jag). Hon måste ju se knölen... min armhåla är inte så stor. Hon undersökte mig där men jag är inte säker på att hon gjorde ett ordentligt jobb för hon var också otrevlig och sur. Sedan skulle hon undersöka brösten med ultraljudet. Jag sa att mina bröst alltid gör ont (vilket jag trodde hon skulle fatta var en hint om att hon skulle vara försiktig). Hon körde över mina bröst som en jävla bulldozer och det gjorde så ont att jag nästan skrek. Tårarna bara rann och jag vred mig av smärta men idiotläkaren slutade inte. Jag mådde skitdåligt både fysiskt och psykiskt och jag ville bara därifrån. När läkaren slutade tortera mig hörde jag henne prassla med något och Mårten frågade vad hon gjorde. "Jag ska göra en punktion" svarade hon. Jag märkte att Mårten också började bli frustrerad men han hanterade situationen bra och sa "men jag har ringt flera gånger om att endast ultraljud ska göras, ingen mammografi och ingen punktion". Jag slapp utsättas för mer men hon lät ännu surare. Jag är inte ens säker på att hon sa hej då när hon stormade ut från rummet. Den snälla sköterskan var i alla fall trevlig och hjälpte till med att torka av all gel de använde för ultraljudet.

Jag kommer aldrig någonsin gå tillbaka dit. Aldrig. Nu mår jag för jävligt. Tårarna rinner även när jag skriver det här. Det känns bara som att jag inte borde ha gått till läkare alls om det är så här man blir bemött. Jag har kanske cancer igen och så får de en att må ännu sämre.

Efter datortomografin tänker jag inte göra några fler undersökningar. Jag har kanske glömt skriva om den skiten också. Jag hade ju en tid som vi avbokade för jag ville att alla skulle vara överens om vad som skulle göras, alltså bara datortomografi utan kontrastvätska. Mårten ringde många gånger och försökte få svar om de kunde göra det men svaret han fick jämt var att läkaren (på deras ställe alltså) var tvungen att bedöma det och han eller hon fanns inte tillgänglig någon av gångerna Mårten ringde. Till slut sa de till Mårten att läkaren hade kollat remissen och skickat tillbaka den till min husläkare för enligt de själva var deras utrustning inte tillräckligt bra för att få fram ett resultat utan kontrastvätska. Ändå står det på deras hemsida att de kan göra utan om man är typ allergisk eller liknande. Jag vet inte vad jag ska tro. Är de ett så uselt företag med dåliga maskiner eller är de rädda för psykiska problem? Skit samma. De rekommenderade att min husläkare ska skicka remiss till ett riktigt sjukhus.

Orkar inte skriva mer just nu. Jag har ätit hamburgare jag fick från Mårten och snart ska jag ta en bit äppelpaj som min mamma har gjort. Vi var över hos henne efter ultraljudsbesöket för att berätta för henne hur det gick.

Måste sluta gråta nu... måste snyta mig också. Ja, jag ska ha mens nu på måndag så jag är extra känslig men... jag vet inte. Dagar som den här önskar jag nästan att jag har cancer och dör.

Jag fick precis en jordgubbsslushie från Mårten. Den svettas redan eftersom det är 28,5 grader inne hos mig.

Jag åt just ett äpple. Jag satte inte i halsen den här gången för jag testar att böja ner huvudet en aning när jag äter… för logiskt sett borde inte vätska rinna ner i halsen då. Det fungerade den här gången i alla fall. Det som hände däremot var att när jag bet i äpplet så bet jag mig även i läppen. Inte så allvarligt, men ändå…irriterande.

Det börjar bli jobbigt med värmen. Mårten var förbi med hamburgare och ett till paket Päronsplitt så jag klarar mig ett tag till. Mår bara inte bra fysiskt. Jag sov i och för sig inte mycket inatt. Det var fruktansvärt varmt och fuktigt. Det är så kvavt också. När jag tittar ut över vattnet så ser det jättedisigt ut… skumt.

Jag höll på att dö för en stund sedan. Jag åt äpple när jag helt plötsligt inte kunde andas. Äppelbiten hade hamnat fel. I vanliga fall när man sätter i halsen räcker det med att man hostar till en eller två gånger och sen är allt okej. Inte den här gången. Under kanske 10 sekunder kunde jag inte få in luft. Jag försökte tänka "ta det lugnt, få inte panik"... men det är svårt när man inte kan andas. På något sätt hostade jag upp äppelbiten. Problemet löst... eller hur? Nej. Tydligen var det inte bara en äppelbit som hamnat fel. Det var saft från äpplet också. Jag hostade upp massor av äppelsaft innan jag kunde få luft enklare. Nu flera minuter senare hostar jag fortfarande upp saft som hamnat fel. Hela upplevelsen var för jävlig. Jag måste ta mindre bitar framöver och tugga noggrannare och... jag vet inte... vara mer försiktig.

Tydligen bor jag i slummen för ingen verkar ha telefon. Det är alltid en massa biltutningar för att hämta upp någon. Folk på balkonger skriker till andra på marken så att hela gården med ett par hundra boende får höra deras konversation. Jag brukar inte bry mig men jag satt med hörlurar på nyss och kollade på en film när jag hörde skrik… så jag tog av mig lurarna för att avgöra om det var bråk eller rop på hjälp. Det var bara två fyllon…

Jag har inte vågat känna efter i armhålan efter husläkarbesöket. Jag gjorde det nyss och jag känner en knöl på vänster sida men hittar inget liknande på höger sida så det borde vara knölen jag känner. I så fall är den mycket större än knölen de opererade bort 2020. Jag får inget grepp om den här för den sitter inte fast...så jag kan inte avgöra om den är lika hård eller inte. Ska inte känna efter mer för jag mår ju inte bättre av det precis...

Det ser ut att vara varmt i hela Europa just nu…

Så här kul är det att bo i en liten etta med fönster åt ett håll…

Fyra dagar med sol och 27 grader? Tur att jag har frysen full med fryst frukt. Coops smoothie-mix med jordgubbar, banan och blåbär är godast… kanske för att det är med riktiga blåbär, inte fejkvarianten som inte är blå inuti. Jag äter frukten som den är… tinar den inte innan heller. Kanske ett par minuter bara. Jag känner inte hur kallt det är på grund av de mystiska problem jag har just nu… men om det går att tugga kan det ju inte vara för kallt.

27 grader inne… 46 på balkongen. Solen har nog varit på ute-enheten men enligt en annan termometer som inte varit i solen är det 29,7 på balkongen. Fågelfläkten är på jämt men jag måste sätta igång pelarfläkten för mig själv också. Jag tänkte bada imorgon och byta sängkläder… men vad är det för vits om det ska bli 27 grader i flera dagar? Jag badar förstås men vet inte hur jag gör med sängkläderna.

Mårten var här förut med lite gott att äta. Känns bra att ha en så snäll vän.

Allt är bara så jobbigt jämt. Det skulle bli 22 grader och mulet. När jag vaknade imorse var det 27,3 grader inne… 35 på balkongen. Det kändes som min hjärna kokade. Trots att balkongdörren varit öppen hela kvällen så är det 25,5 grader inne. Ett tag hade jag även 62% luftfuktighet inne.

Mår inte bra… ska backa tiden på Kansas city zoo Youtube och kolla när de matade pingvinerna. Man kan alltid backa och se de senaste 12 timmarnas händelser.

Har suttit och gråtit i typ en halvtimme så nu kommer jag väl bli förkyld också... Jag blir det nästan jämt. Måste beställa mer Echinagard... och allt annat också. Allt tar slut hela tiden. Får kanske köpa mer åt gången... äh, vet inte. Kollar vidare på pingvinerna...

Jag har bett Mårten avboka alla tider. Jag mår skitdåligt. Har svinmycket ångest och oro så jag klarar inte av det just nu. Varför ska allting bli så komplicerat jämt? Inför datortomografin vill de nämligen ge mig kontrastvätska och efter min förra upplevelse av det så är det omöjligt. De måste prata med min läkare om hur de ska göra. Vad då göra? Måste de ge kontrastvätska? Man känner ju ojämnheterna på mitt huvud, hur fan kan det inte synas på röntgen?

Den andra grejen var ultraljud men som sagt kan jag inte gå dit heller om jag inte vet exakt vad som ska göras. Jag fick uppfattningen att det bara skulle vara ultraljud. Husläkaren hade även skrivit stickprov vilket inte går för mig. På kallelsen står det även mammografi... vad fan, allt är bara skit. Jag vet att de inte kan tvinga mig att göra något men jag vill inte gå igenom alla mina förberedelser bara för att komma till ett ställe och så blir de sura på mig och jag åker hem utan att ha fått något gjort. Förberedelser innebär bland annat mental förberedelse men även kroppslig eftersom jag måste käka plommon och tömma magen dagen innan läkarbesök. Sen vill man ju inte gå skitig till läkaren heller så jag måste fundera ut när jag ska tvätta håret, bada eller duscha. Snart skiter jag i allt...

Min morsa är också konstig. Förra gången jag hade cancer var hon jätteorolig och ledsen men nu känns det som att hon inte bryr sig. Jag förväntar mig inte att hon ska sitta och böla och liknande... men hon är så kall jämfört med hur hon brukar vara. När jag tar upp allt med hur jag mår och att läkaren tror jag kanske har metastaser i kroppen och allt annat så lyssnar hon väl... men sen pratar hon om sig själv eller sina släktingar i Kanada. Det känns som att hon äter någon slags piller som trubbar av hennes känslor. Eller så stoppar hon kanske bara huvudet i sanden. Visst, hon skriver till mig ibland på Messenger att hon tycker jag är stark osv... men två gånger har hon skrivit att hon ska be för mig. Be? Vad då be? Vi har aldrig varit religiösa så vad fan ska hon be för?

Jag är glad att jag har Mårten. Utan honom vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Jag vet inte... jag känner allt mer att jag snart ger upp. Hur mycket skit ska man kämpa igenom? Min känsel försvinner mer och mer. Förrförra gången var det vaderna som känseln började försvinna i. För ett par dagar sedan när jag tränade kunde jag inte känna mina lårmuskler riktigt. Det brukar alltid kännas på baksidan av låren när jag böjer mig framåt och nuddar tårna... när jag gör yogaställningen sun salutation. I och för sig... även när jag gör chair pose så brukar det bränna i musklerna på framsidan av låren och det kände jag inte av heller. Ojämnheterna på huvudet är också värre. Samma sak med känseln i magen. Idag till exempel har jag fått lite känningar av att jag behöver göra nr 2 men inget kommer ut...

Äh, ska kolla på TV. Mårten var förbi tidigare idag men kommer tillbaka om en stund för att jag inte mår bra. Jag sa att han inte behöver det men han kommer hit ändå.

Jag måste kolla igenom mina vänförfrågningar på Facebook oftare. Jag missade helt att en kändis skickade en förfrågan... för 7 veckor sedan. Jag är ingen speciell person alls... men är man redan vän med några kändisar så misstänker jag att man dyker upp som förslag eftersom man har gemensamma vänner. Kul i alla fall att folk vill bli vän med mig.

Vänförfrågningarna brukar öka när pandemin är värre så jag antar att det är sämre igen eftersom jag har 52 förfrågningar att gå igenom. Jag kollar alltid vad det är för människor för jag vill inte bli vän med spam-konton eller konstiga individer... *ha, ha*.

Nästa vecka ska jag på datortomografiundersökning. Känns nervöst men det är i alla fall inte så långt från mitt hem. Jag fick välja mellan tre eller fyra olika platser. Sophiahemmet var en av dem. Jag brukar gilla det stället men det ligger i stan... biltull och parkering är inte billigt precis... så jag tog ett ställe här i norra Stor-Stockholm.

Nej, nu ska jag sova... eller försöka i alla fall. Det är 25,3 grader inne just nu. Imorgon ska det blir över 27 grader ute så jag stänger balkongdörren innan jag lägger mig. Det är så fuktigt både inne och ute. Jag är glad att jag har luftavfuktare. I badrummet har jag alltid Torrbollen. Funkar jättebra, allt känns mindre klibbigt och framför allt handdukarna känns fräschare när det inte är så fuktigt i rummet.