Även om jag mår skit så behöver jag inte se ut som skit… så jag färgade håret igår. När man har hår till midjan är det inte särskilt lätt att dela in håret i sektioner… men jag gjorde mitt bästa. 

Provsvaren på biopsin kom förra veckan. Det är samma typ av cancer som tidigare. Nästa steg blir röntgen. Min cancerläkare pratade med chefen på sjukhuset som är närmast mig så vi får väl se vad som händer…

Det är 25,7 grader inne… jag måste nog börja ha persiennerna nere på morgonen. Ska öppna balkongdörren lite en stund…

En princessbakelse som ser ut som en liten tårta? Ja… varför inte? Fick den av Mårten för jag mår dåligt.

Glömde kanske skriva... datortomografi eller magnetröntgen... det är både cancerkirurgen och husläkaren som vill att jag ska undersökas. Dels är det för att kolla om cancern spridit sig och även för mina okända neurologiska problem... för känseln försvinner mer och mer... hela tiden.

Idag är det en skitdag. Jag har haft ont i huvudet i två dagar... eller kanske tre. Igår kväll mådde jag illa så jag tog piller mot det men ångesten kom krypande också så jag var tvungen att ta Xanor. Mår inte bra idag heller med ångesten men jag tar inga piller än, jag försöker stå ut. Nyss fick jag också brev ifrån sjukhuset där cancermottagningen ligger. Jag har fått en tid för datortomografi där. Av någon anledning tror de att jag är allergisk mot kontrastvätskan så jag har fått två mediciner jag ska ta innan undersökningen. Jag fattar ingenting av hur vården fungerar. Mårten och jag kom överens med min cancerkirurg att hon skulle höra med ett annat sjukhus som är närmare mig om jag kan få göra datortomografin där... eftersom jag bor typ 5 km ifrån det sjukhuset. Mår jag dåligt är det närmare hem. Jag har aldrig sagt att jag är allergisk mot kontrastvätskan... jag hade bara en hemsk upplevelse av hela situationen eftersom ingen förklarade någonting om hur det gick till... det var bara för jävligt. Nu känner jag mig bara deppig och mår ännu sämre så jag skiter i den jäkla datortomografin med kontrastvätska. Jag kan bara tänka mig att göra den utan kontrastvätska eller kanske en magnetröntgen... om det är utan kontrastvätska... och att jag får göra det vid sjukhuset som är närmast mig. Fan, jag orkar inte mer...

Jag kollade vad läkaren skrev i journalen. Hon tyckte sig känna två knölar i bröstet. En på 1 cm och en på 3 cm. 3 cm är i så fall det största jag haft hittills. Svårt att veta var cancern dök upp först. Inte i armhålan förstås. Vem vet... jag har kanske haft tumörerna i bröstet hela tiden och den jag upptäckte mellan bröstet och armhålan 2019 inte var primära tumören. Det kan ju även vara så att den jag hittade först var den första... och att det redan hade spritt sig till bröstet och armhålan när jag opererades första gången 2020. Nej, om jag skulle gissa borde väl brösttumörerna ha kommit först... för om det inte var så... då måste de växa med en jäkla fart. Dessutom gjorde de ett ultraljud på brösten i oktober och sa att de inte såg något. Eller så var de inte duktiga...

Jag badade idag... fast jag låg inte ner, jag satt bara i badet. Jag har ju hål i bröstet efter biopsin. Det gör inte så ont och det ser ut att läka okej... men det kliar som fan... de hade ju en plastig grej på efter biopsin för att skydda såret mot infektion och smuts och annat. Nu är det rött och irriterat överallt där plasten satt... vilket är ett stort område. Jag ska smörja med hydrokortison innan jag lägger mig... men inte runt själva såret förstås.

Min ångest är sådär just nu. Jag behöver nog tid att bearbeta all ny information. Det är väl aldrig kul att tänka på att man kommer dö. Jag försöker att inte tänka på det men det är svårt. Imorgon ska jag ta Xanor i alla fall för Mårten och jag ska till min morsa och fira påsk och hennes försenade födelsedag.

Just det, glömde nämna senaste blodprovet. Alla värden var bra, det är bara sänkorna som är lite höga... men inte alls i närheten av vad jag hade med den första tumören. Vet inte exakt vad jag hade då... måste logga in och kolla i journalen... men de senaste värdena var snabbsänka 8 och den andra sänkan 16.

Jag och Mårten var på cancermottagningen idag. Pratade med min cancerkirurg om hur jag mår osv. Sedan undersökte hon brösten... och hon kände två knölar i vänstra bröstet. Hon var ärlig och sa att hon var säker på att det är cancer... men hon ville förstås undersöka med mammografi och biopsi. Jag vet inte varför hon alltid tar upp det när hon vet att jag inte klarar av det. Jag sa att det skulle fungera med ultraljud om jag kunde få göra undersökningen direkt. Hon pratade med någon på telefon och sa att jag bara kunde gå ner en trappa till mottagningen så skulle det lösa sig. Mårten och jag gick dit, mötte en otrevlig kvinna... men hon tog ändå mitt leg och bad oss vänta. Efter en stund kom hon tillbaka och sa att ingen remiss hade kommit in och att de var fullbokade idag så jag fick komma tillbaka en annan dag. Vi gick tillbaka upp till cancermottagningen och fick så småningom tag i min cancerkirurg igen. Idag var hon lite annorlunda än tidigare gånger jag träffat henne... förut var hon mer "klinisk", alltså lite kall som de flesta läkare är. Men idag märkte jag att hon hade mer medkänsla för mig, verkligen brydde sig om hur jag mådde... och när vi berättade för henne vad de sagt på andra mottagningen så syntes det att hon var irriterad på dem. Hon sa "jag följer med er ner och reder ut det här". Medan Mårten och jag stod och väntade så funderade jag på hela situationen. Min cancerkirurg sa nämligen att hon opererar inte om hon inte vet vad hon har att göra med (alltså behövs det en biopsi). Jag tänkte "äh, fan... jag får väl genomlida en biopsi". När hon hade pratat med de på mottagningen så sa vi till henne att jag kunde genomgå en biopsi ändå... så hon gick och sa det till den som skulle göra ultraljudet.

Jag vet inte om hon pratade med ultraljudläkaren om mina problem för hon och den som assisterade berättade hela tiden steg för steg vad de gjorde och frågade ofta om det gick bra, om bedövningen tog osv. Mycket bättre bemötande än jag någonsin haft på ultraljud/mammografimottagningen. När de gjorde själva biopsin gjorde det inte särskilt ont. Det värsta var bedövningssprutan... ja, och efteråt när hon tryckte ut blod från bröstet... det gjorde ont. Tror hon gjorde det för att jag inte skulle få blåmärke... eller... äh, jag vet inte. Jag fick en broschyr som jag får kolla igenom imorgon. Jag har mängder av grejer på själva sticksåret just nu som ska sitta kvar i minst en och en halv dag. Jag får inte duscha idag och jag får inte anstränga mig heller på minst tre dagar. Ingen träning eller annat jobbigt.

Efter att de var klara med ultraljudet och biopsin så gick Mårten och jag till en annan byggnad för att ta blodprov. Min husläkare vill kolla mina värden och min cancerkirurg lade kanske till några grejer som hon också vill kolla upp. Väntetiden för provtagning var 50 minuter!!! Mårten och jag gick omkring lite och kollade i butikerna som fanns där... och Mårten köpte en gullig mjukisdrake för att göra mig gladare. Själva provtagningen gick bra och fort. Sen åkte vi till min mamma för att berätta allt.

Jag mår inte så bra just nu. Det var mycket jobbigt idag... träffa läkaren, ultraljud, biopsi, blodprov. Jag är helt slut och mår illa just nu. Vet inte vad som händer framöver. Jo, först får vi väl se vad blodproven visar... kanske inte så mycket för de tog bara två rör. Biopsisvaren tar minst två veckor. Jag ser inte särskilt positivt på framtiden för cancerkirurgen sa att man förmodligen behöver operera bort hela bröstet. Jag sa att jag inte har något emot det bara man fyller bröstet med annat under samma operation. På henne lät det som att det var en utdragen process som kan ta flera veckor eller månader med mängder av besök och annat som jag inte minns nu. Hon sa att hon inte tror att jag skulle klara av det med mina problem. Förstår inte varför det skulle vara så komplicerat att fylla ett bröst. Dessutom sa hon att om cancern har spritt sig till resten av kroppen så är det inte heller någon idé att operera. Så det verkar som att jag inte har några val alls... jag kommer dö.