Vem är så knäpp så att hon stiger upp klockan tio i sju på en lördag? Jo, jag. Varför? Öppet hus i skolan. Obligatoriskt att vara där. Dessutom ska "M" och jag redovisa. Glp!

Tjenare. Nu är jag tillbaka. Ingenting blir som man tror. Det blev ingen redovisning. Lärarinnan var sjuk.

"Do what you want, but think about the omen. The vision in your mind will lead your way. Go where you want, but think about the omen". (låttext)

Idag pallade jag mig iväg till skolan. "M" var lite sur på mig för att jag inte ringt. Företagsekonomin var tråkig som vanligt. På arbetsmetodiken redovisade en grupp. Sedan bjöd några tjejer i klassen på kakor och julmust. Det var faktiskt mysigt. Vi hade ett långbord. Alla verkade bry sig om mig. "N" frågade om jag inte ville ha en sockerkaksbit och så "M2" som var en sådan gentleman och jämt fyllde på mitt glas med must.

Det kanske berodde på att jag hade sminkat mig så lyckat (jag sminkade så att jag skulle se febrig och sjuk ut). Jag måste faktiskt säga att när jag kom hem och såg mig själv i spegeln såg jag ut som ett lik, kanske delvis beroende på att jag kände mig som ett.

Jag hatar mig själv. Jag vet inte varför jag gör så här. Igår ställde jag klockan på halv nio för jag tänkte att: "Imorgon ska jag gå till skolan". Vad händer nu på morgonen? Jo, jag kommer på att jag inte kan gå. Varför? Vad kommer de att tro när jag kommer dagen efter provet och ser frisk ut som en nötkärna? Alltså kan jag inte gå. Men sen finns det lite problem. Arbetet med "M" är inte färdigt. Om jag inte går idag kanske hon ringer för att fråga om jag kommer imorgon. Det är ju inget fel i det. Men frågan är när hon ringer. Om hon ringer när min farsa är hemma kan man säga adjöss och goodbye. Det finns två alternativ: Det ena är att ringa till morsan och säga som det är, att jag har ont i huvudet. Det andra är att ringa till "M" när hon slutat skolan och säga att jag kommer imorgon. Jag vet inte vilket jag ska välja. Jag fruktar lika mycket för båda alternativen. Vi får väl se vad det blir för något.

Företagsekonomi i skolan. Var är jag? Hemma. Alla lärare säger: "Det är bättre att ha gjort provet även om man får dåligt resultat". Jag säger tvärtom. Just det, jag skulle skriva upp igår att jag har rakat mina ben. Fel sagt. Ryckt upp stråna är ett bättre ordval. Vi har en apparat som drar upp stråna på benen. Det gör ont som tusen nålar och mer därtill.

Jag har ont i huvudet. Ärligt. Jag förstår inte min trötthet. Det är nästan som i boken jag läser: att folk blir utsugna på sitt blod. Ungefär så känner jag mig. Det kanske beror på att jag slarvar med maten.

Just nu skulle jag vilja dra tillbaka klockan till då jag började på dagis. Jag skulle gärna vilja börja om. Försöka i alla fall. Jag känner att jag inte har utvecklats färdigt än. Den första förändringen skedde ju när jag bodde hos "L2" och "L". Jag vågade prata mer med andra. Vad hade jag varit innan? Ingenting. En vindpust som ingen lade märke till. Jag vågade ju ingenting. Jag vågade inte åka buss ensam, vågade inte svara när det rinde, varken på dörren eller i telefonen. Jag var hypernervös när jag träffade nya människor och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Vissa saker är ju fortfarande kvar. Att träffa nya människor är inte så hemskt längre. Jag kan prata helt normalt med dem i klassen. Inga klibbiga kallsvettiga händer. Däremot när jag åker buss så kollar jag alltid extra noga vilken buss det är jag stiger på. Åka ensam är inget problem. Jag åker faktiskt hellre ensam än med någon annan. Telefonen är nog det som sitter kvar mest. När någon ringer hit är det inget problem. Det är ju bara att lyfta luren och säga "hallå". Nej, det värsta är att själv ringa. Att lyfta luren, slå rätt nummer, och hoppas att ingen svarar.

Nej, nog om gammalt skit. Förra veckan, eller var det förr-förra? I alla fall så pratade vi om horoskopen vi hade skrivit. Då kom det fram att Tvillingarna (mitt stjärntecken) har dubbel personlighet, är drömmande och envis. Men vem är inte envis? Har man bestämt sig för en sak så har man. Eller hur, din lilla filur?

Jag har haft så konstiga drömmar på sistone. Jag kommer inte ihåg allt, men något. Jag önskar att jag hade en bok som man kan tyda drömmar med. Det vore jättekul. När jag tänker efter nu så brukar jag dagdrömma ganska mycket. Nästan alltid faktiskt. Hemma, på bussen, lite i skolan. Ja, praktiskt taget överallt.

Who's afraid of the big bad wolf?
If you stay at home you won't find out.

Tjenare alla glada dönickar. Imorgon - företagsekonomiprov, trött, orkar inte, måste, vill inte, måste, måste, måste, har ont i huvudet, lögn, inte!

Känner mig ensam, vill ha kärlek, helst från en kille, väntar, när kommer han, imorgon, om en månad, ett år, tio år, aldrig? Horoskop positiva, jag också ibland, flirtar, blinkar, inget händer, många sneglar, ingen vågar, jag blir sur.

Himla gympan i skolan, vill inte simma, måste, streck i ämnet, vill inte, måste, nej!

Huvudvärk, ryggont, hjärtont, väntar att något ska hända, trött på detta enformiga liv. Varje dag samma sak; stiga upp, klä på sig, klämma ner frukost, gå till skolan, sitta på lektionerna och se ut som man hänger med, åka hem, äta, göra läxor, träna till prov, äta, titta på TV, äta, borsta tänderna, sova och sedan börja om från början. Måste sluta nu, läxorna väntar, orkar inte, väntar till morsan kommer hem, hon slutar sent, måste läsa nu, sluta! Läs, nej!

Mycket saker kan hända på en månad. Bland annat har det visat sig att "S" (av alla människor) gillar "H"s polare. Hon är helt nergången i honom. Jag kan inte märka något fråns hans sida. Tvärtom så känner jag att det finns en viss spänning mellan honom och mig. Fast jag kanske har fel. Men han brukar sitta med "H" precis där jag har mitt skåp. Ja, ja... skit samma. Han är ju ingen drömprins. Han är liksom "grå". Man märker honom nästan inte. Om jag ska säga som det är så finns det inte särskilt många "snyggingar" i min skola och absolut inte i min klass.

Som man kanske kan förstå har jag varit väldigt slarvig med skolan den här terminen. Det är bl.a. därför som jag inte har skrivit så mycket i dagboken. Förra veckan drömde jag en dröm på torsdagen. Den handlade i korthet om att lärarvikarien "J" bad att få tala med mig efter historia-lektionen. I drömmen sa han: "Vivi, kan jag få tala med dig efter lektionen?" Dagen efter, på fredagen, kom "M" och jag lite tidigare till historian, men han var redan där. Då sa han: "Vivi, kan jag få tala med dig efter lektionen?" Jag fick en chock. Det var precis vad jag hade drömt om. Jag måste ha sett konstig ut för han frågade nervöst om det gick bra. Jag stammade fram att det visst gick bra. Senare berättade jag för "M" om drömmen och då förstod hon varför jag hade sett så blek och konstig ut. Ja, ibland är det precis som "Gabrielle" sjunger:

"Dreams can come true".