Hemma och slappar. Det var inga intressanta personer på stranden idag. Jag såg en handikappad kille där idag. Han var på stranden tidigare i veckan också. Jag tror inte att han är förståndshandikappad, utan kroppsligt handikappad. Han är väl runt 20-25 år. Det var så gulligt, han satt i en liten uppblåst gummibåt och hans farsa drog båten i ett snöre. Sedan var farsan lite elak och välte båten. Herregud! tänkte jag. Men sedan märkte jag att killen kunde simma. Vilken känsla det måste vara att kunna röra sig fritt i vattnet när man inte kan gå på land.

Morsan och jag stod och bollade ute i vattnet. Han och hans föräldrar var alldeles i närheten. De pratade engelska enligt min morsa. Tänk sen när hans föräldrar går bort. Vem ska ta hand om honom då? Han klarar nog säkert det mesta själv, men det finns ju alltid någon liten grej man inte fixar själv.