Jag fick min månadsplåga igår. Det säger väl allt antar jag. Imorse när jag skulle till jobbet hände följande: Morsan åkte med mig (på tunnelbanan) till Bergshamra. Där steg hon av. Jag fortsatte som vanligt. Vid Stadion började jag må illa och vid Östermalmstorg trodde jag nästan att jag skulle kräkas. Jag kallsvettades och det svartnade nästan för mina ögon. Jag försökte att andas djupt och det enda jag tänkte på var: men Vivi, du kan ju inte kräkas här i tunnelbanan. Jag var alltså helt borta. Till slut var jag framme vid T-Centralen efter vad som kändes som flera timmar. Jag funderade på om jag skulle fortsätta, men kom fram till att det kanske skulle kännas bättre om jag satte mig ner ett tag. Så det gjorde jag. Vem kommer fram till mig om inte "S" som jag sommarjobbar med. Han satte sig bredvid mig och frågade lite skämtsamt om jag satt och väntade på någon. Jag sa som det var, att jag hade mått pyton på tunnelbanan. Då blev han plötsligt omtänksam och frågade hur det var nu. "Är du sjuk"? frågade han och kände på min panna. "Nej, jag tror inte det", sa jag. Han var så himla omtänksam att det var riktigt gulligt.

Efter ett tag hade jag hämtat mig någorlunda och vi fortsatte vidare till jobbet på tunnelbanan mot Hjulsta.

Imorgon börjas det: RESANDET (med bil). Kul när man har månadsplågan va? Nåväl, det ska nog gå. Vi får väl se vilka äventyr som väntar.

God natt!