Jag vet, jag vet. Jag ska skriva brev... imorgon. Idag åkte jag till morsans jobb vid 12. Därifrån åkte vi in till stan. Vi åt på Sandy's, tittade lite i Sturegallerian där vi också såg Björn Borg (alltså mannen, inte klädesmärket) , åkte till Kungsholmen där morsan köpte en kappa, åkte till Sergels torg där vi tittade i olika affärer, morsan köpte skor, jag med. Sedan åkte vi till Nationalmuseum och tittade på Goya-utställningen, bra sömnmedel, sedan åkte vi hem.

Nu sitter jag i min säng och skriver det här. Hur jag känner mig? Får vi en diagnos? Okej. Ledsen är ordet. Jag är ledsen för att "M" inte hör av sig. Jag skriver hela tiden "skit samma", men innerst inne funderar jag på "Varför? varför?" Fan! Jag hatar henne! Jag hatar hela jävla skiten. Det värsta är att jag är så himla dans-sugen just nu. Hur länge sedan var det som jag var ute och dansade... själv. Den 17:e december var det. 21 dagar sedan, men det känns som fem månader sedan. Det är kul att dansa själv, men det är ännu roligare om man har "M" med sig. Jag vill inte förlora den här vänskapen med "M", men samtidigt så vill jag inte ringa. Varför ska jag ringa för? Det är alltid jag som får ringa. Fan! Bry inte ditt huvud mer med den där skiten.

Ursäkta, förlåt att man finns till. Skit! Jag vill inte leva. Jo, det vill jag ju förstås, men ändå inte. De flesta har ju en bästa vän de kan prata med om allt möjligt. Varför kan inte jag också ha någon? Men även om man skaffar sig nya vänner så tror jag inte att man hittar någon som man kan anförtro sig åt. Jag hatar livet. Varför var jag tvungen att födas? Varför just jag? Någon annan, bättre själ kunde ha tagit min plats. Jag förtjänar den inte.