Sitter och tröstar mig med en kexchoklad. Jag vet, man ska inte tycka synd om sig själv, men jag skiter i det just nu. Morsan brukar undra hur jag kan vara så stark när det t.ex. gäller en sådan sak att jag går ut och dansar själv. Men när det gäller något annat så är jag inte lika stark längre. Vad tror hon? Som jag skrev förut så använder jag min ilska för att skaffa mod att gå ut själv. Varför går jag då ut själv? Jo, dels för att jag inte har någon att gå med och dels för att jag älskar att dansa.

En annan anledning är att jag vill få lite spänning i mitt liv. Men det händer ju aldrig någonting. Jag får inte ens se något spännande, än mindre uppleva det. Säg, vad har jag upplevt i mitt liv som varit spännande? Vad ska man ha att leva för? Dessa små grejer i livet som kanske dyker upp vart femte år? Vad ska jag leva för?