Tiden flyger iväg. Jag önskar att jag också kunde flyga iväg. Mitt illamående har blivit värre. Mycket värre. Men det är nästan bara när jag sätter min fot utanför huset. Varför? Jag tror att första gången jag mådde illa satte djupa spår i mig. Det vill säga att de andra gångerna var det rädslan för att bli illamående som verkligen gjorde mig sjuk. En slags panik. Eller ångest, som hjärnskrynklarna skulle säga.

Nog om det. Detta har hänt: Min dataskärm pajade. Vi köpte en ny. Vi köpte ett ljudkort också. Min bergssprängare har pajat. Bandspelaren. Resten fungerar. Måste reparera.

Igår var jag vid vårdcentralen i Bergshamra. Jag förklarade vad jag hade för symptom, och läkaren trodde att det kunde vara ett litet magsår. Så jag har fått medicin. Losec. Samma som morsan har.

Just nu sitter jag och lyssnar på Thunderdome VIII. Ett evigt dunkande. Missförstå mig inte, musiken är bra, men jag känner mig långt ifrån partysugen. Jag är inte deprimerad. Men inte långt ifrån heller.

Vad är klockan? 11:45. Hm. Jag ska nog ner och äta lunch.