Nu är jag hemma igen. Morsan och jag var i centrum redan klockan nio för att gå till Posten. Där var det en väldigt lång kö, så det tog mer än en halvtimme innan det blev min tur. Besöket hos husläkaren gick väldigt fort. Vi kom dit, satt några minuter i väntrummet och sedan blev det min tur. Jag sa direkt att jag har panikångest och att det inte underlättade precis. Sköterskan sa att de flesta nog var mer eller mindre rädda för nålar och att det här ändå var nödvändigt. Hon förklarade exakt vad hon skulle göra, hur mycket blod hon skulle ta osv. Hon jobbade väldigt fort och det hela var över på ett par minuter. Jag kände mig inte alls svimfärdig (som jag oftast brukar göra efteråt) trots att jag satt upp när hon tog provet. I vanliga fall brukar jag be om att få ligga ner när de tar blodprov, men vad jag kunde se så hade de ingen brits där.

Jag fick reda på anledningen till varför jag skulle ta blodprov. När jag var hos gynekologen tyckte hon att jag var så mager. Jag förklarade för henne att jag trodde att jag hade ganska hög ämnesomsättning. Det värsta jag varit med om hittills var en dag när jag åt spenat till middag klockan fem och tre timmar senare kom det ut... den naturliga vägen. Nåväl, vi får väl se vad proverna visar.