*gäsp*. Trött, trött, trött...

Igår var morsan här, vi gick och handlade en massa nyttigheter och en del onyttigheter. *he, he*. Jag var bara så sugen på Daim, Brejk och diverse smaskigheter.

Det händer nästan ingenting på "jobbet" nu. Det blir väl mer imorgon. Fredag till söndag jobbar jag nämligen kvällar.

Åh, de äter semlor på TV. Fan vad gott det ser ut... jag vill också ha en smaskig semla, helst utan mandelmassa. Nåja, nu ska jag se vidare på reprisen av Fame Factory.

Jag vill sova... i hundra år. Som du kanske förstår så har jag fortfarande problem med sömnen. Men det reder väl ut sig så småningom.

Igår pratade jag med min "chef" ett par gånger i telefon. Det var strul med det tekniska, så jag kunde inte kicka ut folk från chatten. Jag var ändå tvungen att kolla att folk skötte sig, men det var ganska lugnt... ingen som skrev allt för provocerande saker. Nu på morgonen är det helt dött. *skratt*.

Jag har lite mer än en timme kvar på passet. Vet inte hur jag tänkte när jag valde tider. Jag jobbade till midnatt igår och sedan började mitt andra pass klockan 06 imorse.

Idag pratade jag med min "chef"... på telefon! Det var jättenervigt, men det gick bra. Han ska ringa igen på söndag så att jag är redo inför mitt första pass. Om ni undrar vad det är jag ska pyssla med, så kan jag berätta att jag ska övervaka en chat och kicka ut sådana som inte sköter sig. *he, he*.

Jag ska erkänna, jag tog Xanor imorse för jag visste att "chefen" skulle ringa. Medan jag ändå hade Xanor i omloppet så passade jag på att ensam gå ner till mataffären och hämta ut ett paket. Det tog en evighet innan tanten bakom disken hade slagit in allt på datorn, tagit emot pengarna och vad det nu var hon skulle göra. Hon var som en sengångare (inte ens kassa-apparaten kunde hon hantera bra, men efter ett par försök lyckades det).

Jag har varit uppe sedan klockan fem. Jag lade mig runt elva igår, men sov inte alls bra. Nästan varje timme så vaknade jag till och tittade på klockan i hopp om att den skulle visa åtminstone 6.

Usch, vad trött jag är... ska man sova en stund eller inte? Jag gjorde inte det igår under dagen eftersom jag trodde att jag inte skulle kunna sova på natten. Men det kunde jag ändå inte, så det är väl lika bra att sova en timme eller två.

Jag kunde inte sova inatt, mådde inte särskilt bra. Jag somnade klockan sex imorse och sov ca fyra timmar. Så jag är aningen trött nu...

Jag kanske får ett jobb snart. Nja, det är inget riktigt jobb för jag får inte betalt. Jag ska bara hjälpa till lite... och så får jag några prylar som tack. *ler*. 3 timmar per dag ska jag arbeta, vardagar och helger. Men, som sagt, vi får se om de hör av sig igen.

Så var det en ny vecka igen. Det hände inget särskilt under helgen. Jag var bara hos mina föräldrar som vanligt och käkade mat. Idag var jag ute och slängde sopor. Jo, jag har färgat håret också... samma gamla färg som jag alltid färgar med.

Jag har varit så trött den senaste tiden. Imorse ställde jag klockan på nio och försökte gå upp, men det slutade med att jag sov till halv tolv. Och nu är jag trött igen, ska lägga mig om ca en timme tror jag.

Jag sov till klockan ett på eftermiddagen idag. Det kändes rätt skönt, men ändå inte tillräckligt. Det ska bli härligt att få sova igen om ett par timmar. *ler*. Men nu när det är paus i tv-programmet så ska jag passa på att bre ett par mackor och sedan kolla vidare.

Imorgon ska jag som vanligt till mina föräldrar... tror jag. Lite hemlagad mat är aldrig fel.

Det blev ingen promenad idag, jag får ta tag i det hela igen nästa vecka. Då hoppas jag att jag är fri från alla förkylningar, influensor, kräkarsjuka och annat.

*gäsp*. Har svårt att hålla mig vaken, så det är väl lika bra att lägga sig. Det var faktiskt riktigt trevligt på Hovet. Morsan och jag satt ytterst på raden, precis vid en gång... så det var nära och bra ifall man skulle ha behövt springa ut en stund. Men som tur var mådde jag hyfsat bra, det var bara innan vi åkte hemifrån som jag mådde dåligt.

Hela evenemanget var okej, varken bra eller dåligt skulle man kunna säga. Eftersom det sändes live i TV på Kanal 5 så hade de reklampauser ofta. Då passade många på att sträcka lite på benen. Det enda man kunde ha lagom kul med var alla lysstavar som de hade delat ut innan showen. Klockan 22 när allt var över så lyckades jag plocka åt mig två extra självlysande, rosa stavmojänger. *skratt*. På nätet står det att de ska lysa ungefär 6-8 timmar, men när jag tittar på de som hänger här bredvid mig just nu så lyser de fortfarande.

Artisterna... var ganska bra. Jag missade halva Mariah Careys uppträdande eftersom två biffiga säkerhetsvakter fick för sig att ställa sig precis så att de skymde scenen. Inte för att jag är särskilt förtjust i Mariah, men det hade ju varit kul att se ändå. Så jag fick nöja mig med att titta på två... jätteläckra killar istället. *he, he*

Nu har biljetterna kommit. Jag hade hoppats lite på att det skulle vara platser långt bak någonstans så att man kunde gömma sig lite... men inte. Enligt bilden över de olika sektionerna så kommer vi sitta snett vid sidan om scenen, och på rad 3. Det måste ju vara väldigt nära scenen... Oj, oj, oj vad nervös man blev nu då!

Jag har aldrig varit på Hovet, och alltid när man besöker nya platser (speciellt pga panikångesten) så känns det en aning jobbigt. Så jag letade efter bilder på stället så att man vet ungefär vad som väntar. De enda bra bilderna hittade jag på Djurgården hockeys hemsida.

Jag mådde inte särskilt bra igår, blev snuvig som sjutton. Jag kunde inte gå ut på promenad, men tog mig ändå utanför min ytterdörr ner till tvättstugan och avbokade tiden som jag skulle ha idag. Nu under morgonen har snuvigheten avtagit, men det känns fortfarande inte helt 100. Inte ens 60...

Det blev ingen ensam-promenad igår. Jag och mina föräldrar gick en stund nere vid vattnet. Idag var jag ute och slängde soporna.

Jag mår inte helt bra, men jag hoppas att det blir bättre tills på torsdag. Då ska jag och morsan in till stan. *hi, hi*. Jag har nämligen vunnit biljetter till NRJ Radio Awards. Ibland undrar jag varför jag ställer upp i alla möjliga tävlingar... speciellt när det är priser som kan vara lite knepiga. Men nu är det gjort och det ska ändå bli ganska spännande att få se och höra kända artister uppträda. Jag hoppas bara att biljetterna kommer i tid, senast dagen innan ska jag få dem.

Jag var ute på en promenad igår också. Duktigt va? Precis när jag kom in så började det snöa. Idag var det nära att det inte blev någon promenix. Under hela natten sov jag jättedåligt. Halv fyra imorse steg jag upp och märkte efter ett par steg att jag var lite yr, men mest av allt illamående. Det blev bara värre och värre hela tiden. Jag tog några Xanor, kröp ihop i soffan och väntade på att det skulle gå över. Det hela kändes precis som maginfluensan jag hade för ett tag sedan, fast den här gången slapp jag springa på toa och spy... även om det var nära flera gånger. Det som var jobbigast den här natten, förutom illamåendet förstås, var att ena minuten skakade jag av kyla, i nästa minut rann nästan svetten av mig.

När tabletterna började verka efter ca en timme så hade jag fortfarande ont i magen och kände mig illamående, men jag var lite mer avslappnad i kroppen... och lugnare. Halv sju imorse kunde jag äntligen få lite sömn.

Klockan halv elva ringde Mårten och då tyckte jag att jag lika gärna kunde stiga upp. Sedan ringde morsan eftersom hon var i centrum. Tillsammans åkte vi buss hem till mina föräldrar (jag mådde lite bättre då). Jag var där ett par timmar, åt lite mat osv. Sen följde morsan med mig på bussen hem.

Jo, jag glömde ju... vi var och handlade i närheten av där mina föräldrar bor. Jag skulle köpa en tidning och hade planerat som så att morsan kunde ta en väg hem från affären, och jag en annan. Då skulle jag ju få mina fem minuters promenad ensam. Det hela gick faktiskt ganska bra... trots att jag inte är riktigt kry.

Imorse skickade jag mail till psykologen om mina planer för de närmsta fyra dagarna. Senare gick jag ut, slängde soporna och tog en promenad på ca 5 minuter. När jag kom hem hade jag fått svar från psykologen. Hon undrade om jag skulle gå på promenaderna själv. Ja, men det är väl klart... hur ska jag annars träna?

Oj, nu har jag inte tid att sitta här. Jag måste laga lite smarrig köttfärssås. Färsen borde ha tinat på ett par timmar tycker man ju.

Jag blev en aning ställd igår eftersom det visade sig att min läkare skulle vara med på mötet också. Det stod det inget om på pappret jag fick tidigare. Dåligt av dem. Hm! Vi pratade om terapin jag gått i, hur läget var nu osv. Jag sa att jag skulle vilja fortsätta med terapi, fast kanske hos någon som ställde lite mera krav på mig. Någon som kunde ge mig uppgifter typ att "det här och det där ska du göra till nästa gång".

Jag vet inte om kommunen har ont om pengar eller vad det nu är, men svaret jag fick från både psykologen och psykiatern var att jag inte behöver någon terapeut som säger åt mig vad jag ska göra. Jag kan helt enkelt göra upp ett eget schema som jag ska följa. Så varje vecka ska jag lägga upp en planering och sedan maila den till min psykolog. När veckan gått antar jag att jag ska skriva en sammanfattning om hur det gick.

Okej att jag känner mig själv bäst och vet vad jag har för begränsningar... men det hela är ändå konstigt. Jag ska skicka första mailet till psykologen imorgon och jag tänkte redan börja med mina "övningar" den här veckan. Det låter säkert löjligt, men jag börjar försiktigt med 5-minuters promenader. Tanken är ju ändå att jag ska göra uppgifterna utan Xanor.

Sovdags. Jag måste upp tidigt imorgon när det blir ljust för min fågel mår inte bra. Tidigare ikväll fick jag fånga honom då han inte kunde flyga upp från golvet. Jag ville inte att han skulle sitta där eftersom det är iskallt. Det var lättare än jag trodde att plocka upp honom, han försökte nästan inte alls flyga. Men han skrek så hemskt... det gjorde ont i hjärtat att höra. Jag satte honom i alla fall i buren och där var han ett tag och åt frön.

Senare försökte han flyga till boet där honan var (utanför buren), men misslyckades och landade på golvet igen. Än en gång fick jag ta upp honom, fast jag placerade honom i boet istället för buren. När honan hade ätit lite och flugit in i boet hon också så släckte jag alla lampor... då brukar de nämligen inte komma ut mer under kvällen och natten, inte förrän det blir ljust ute.

Så det återstår att se hur hannen mår imorgon. Jag blir bara så ledsen för jag vill att han ska ha det bra. Imorgon har jag tid hos psykologen och borde kanske tänka på vad jag vill ta upp med henne... eller något liknande. Men det enda jag har i huvudet just nu är tankarna om fågeln, skit samma hur jag mår...

Idag var morsan och hälsade på mig. Hon kom precis lagom till filmen The NeverEnding Story.

Senare på kvällen när jag var ensam så råkade jag somna i soffan. Det var så varmt och skönt under alla lager med filtar. *poff* sa det och så försvann tre timmar. Tror du att jag kommer ha problem att somna ikväll? Inte alls, jag är redan trött.

Vart sjutton tar dagarna vägen egentligen? De bara flyter förbi helt obemärkt. Nåväl, det känns så ibland i alla fall. Igår var jag ute för första gången på... flera dagar tror jag. Det var lite obehagligt, men idag gav jag mig ut igen. Morsan och jag åkte buss hem till mina föräldrar där vi åt lunch.

Jag har frusit hela dagen idag. Inte bara för att det är kallt ute, det är ju svinigt kallt inomhus också. Jag kan slå vad om att hyresvärden snålar med värmen. Det är väl inte normalt att behöva ha alla element på max och ändå bara komma upp i futtiga 20 grader? Jag känner mig som en jävla michelingumma med mina fem lager kläder.

Vad fan! Vem borrar nu?! Lägg av för 17! Kan man inte ens få lite lugn och ro på nyårsdagen?

Då var det ett nytt år igen. Den här nyårsaftonen firade jag inte hos mina föräldrar. Det blev ingen champagne heller. *snyft*. Jag försökte blanda till en egen liten drink bestående av pyttelite vodka och mängder av självlysande blå läsk. Smakade inte allt för hemskt, men jag intar nog helst bara alkoholhaltiga drycker max en gång per år.

Det var inte så överdrivet mycket fyrverkerier inatt. Lite irriterande bara att några stod och tände på (pjäser) precis nedanför. Så medan jag stod klistrad vid fönsterrutan och tittade ut på skådespelet så lyste det plötsligt upp ett väldigt starkt, rött sken precis utanför mitt fönster så att jag nästan fick ont i ögonen. En aning överraskad blev man ju också förstås...