Jag blev en aning ställd igår eftersom det visade sig att min läkare skulle vara med på mötet också. Det stod det inget om på pappret jag fick tidigare. Dåligt av dem. Hm! Vi pratade om terapin jag gått i, hur läget var nu osv. Jag sa att jag skulle vilja fortsätta med terapi, fast kanske hos någon som ställde lite mera krav på mig. Någon som kunde ge mig uppgifter typ att "det här och det där ska du göra till nästa gång".

Jag vet inte om kommunen har ont om pengar eller vad det nu är, men svaret jag fick från både psykologen och psykiatern var att jag inte behöver någon terapeut som säger åt mig vad jag ska göra. Jag kan helt enkelt göra upp ett eget schema som jag ska följa. Så varje vecka ska jag lägga upp en planering och sedan maila den till min psykolog. När veckan gått antar jag att jag ska skriva en sammanfattning om hur det gick.

Okej att jag känner mig själv bäst och vet vad jag har för begränsningar... men det hela är ändå konstigt. Jag ska skicka första mailet till psykologen imorgon och jag tänkte redan börja med mina "övningar" den här veckan. Det låter säkert löjligt, men jag börjar försiktigt med 5-minuters promenader. Tanken är ju ändå att jag ska göra uppgifterna utan Xanor.