Tandutdragningarna igår gick sådär. Jag var spänd som en stålfjäder där jag låg i tandläkarstolen, skakade som ett asplöv och mådde hemskt... trots fyra Xanor (2 mg). Jag fick hålla en av tandläkarens assistenter i handen medan jag fick bedövning. Det var lite jobbigt att behöva bli stucken minst tio gånger. Tandläkaren testade nämligen om bedövningen fungerade. "Känner du något nu?". "Nej" svarade jag. "Känner du något nu?". "Jaaa... aj!!" Så fortsatte det tills jag var helt bedövad. Själva avlägsnandet av tänderna gick på bara några sekunder.

Jag har inte haft ont efteråt och det blöder bara lite då och då.