De senaste dagarna har varit skit. Samma sak idag. Jag skulle fixa till radions antenn och råkade tydligen nudda en av grejerna som stod på TVn... så den föll i golvet och gick i tusen bitar. Fan!! Jag är skitledsen, för det var en jättefin ministaty av en egyptisk farao som jag fått av mina släktingar i Kanada. Den blev helt förstörd, går inte ens att limma ihop.

Igår var ingen höjdardag heller. Mina föräldrar hämtade mig med bil. På vägen började farsan och jag bråka om en sak. Efter regn kommer solsken... och efter gräl kommer ångest. Jag sa att jag inte mådde bra och ville åka hem igen. Men mina föräldrar vägrade! Där satt jag med ångesten upp i halsen (ingen panikattack, men ändå) och fick höra att jag inte fick återvända till min trygga punkt. När vi kom fram till föräldrarnas hus så tog jag min mössa och började gå mot busshållplatsen. Morsan kom springande efter mig med farsans busskort... så hon och jag åkte in till centrum. Egentligen hade jag velat åka raka vägen hem, men jag hade en rabattkupong som bara gällde den dagen. 40 % rabatt är mycket...

Skit, vad ska jag göra med den egyptiska grejen.. den är helt omöjlig att laga. Miljoner småbitar. Det är bara att slänga den i soporna. Och så kommer man säkert få höra från morsan att hur kunde jag vara så klantig och ännu mera tjat. En sak som sårade mig igår var när jag stod utanför päronens hus och mådde för jävligt och så sa mamma till mig att: "Hur kan du göra så här mot mig?" Va??!! Jag hade ångest och ville hem, trodde hon verkligen att jag gjorde det med flit?

Dags för ett par salta tårar... adjöss så länge.