Usch, vad trött jag är. Det är på grund av de lugnande tabletterna. Men idag har jag varit riktigt duktig. Jag var med morsan inne i stan och köpte en ny trådlös telefon. Den gamla överlåter jag till föräldrarna så kan de ha den tills den pajar helt och hållet. De kan nog ha nytta av den, speciellt på sommaren då de kan ta ut den i trädgården. Täckningen är säkert bättre där än här eftersom de inte har några betongväggar som blockerar signalerna.

När jag ändå hade Xanor i kroppen så tänkte jag att jag skulle kunna träffa en vän från nätet (som jag aldrig mött förut). Han vet ungefär vad jag har för problem, men rackarns vad det var nervöst! Ändå hade jag morsan med mig. Tur var väl det... jag vågade knappt få fram ett par ord medan morsan babblade på massor.

En sak jag upptäckte var att han verkade så enormt gammal trots att han bara är 6 år äldre än mig. Jag fick t.ex. syn på en hel hylla med Koziol-prylar och blev helt till mig. Han verkade måttligt intresserad, men när morsan pratade om några fula stengodsfat och muggar så tyckte jag han sa att han hade sådana hemma.

Eller... det kanske inte är andra som är för vuxna. Bara jag som är barnslig. Men jag trodde folk fattat det. Eller måste jag klargöra att jag till sättet är som 17 år eller yngre. Jag gillar barnsliga saker, de gör mig glad. Jag skiter vad som är "riktigt" att göra för ens ålder. Jag har 30 mjukisdjur plus ett antal till i garderoben. Jag tycker om att spela dataspel, jag gillar vissa McDonald's leksaker och Kinderägg fullkomligt älskar jag, speciellt leksakerna i. Sådan är jag helt enkelt.

När det gäller klädsel så ser jag inte heller ut som andra i min ålder. För fan, jag köper ju kläder på KappAhls barnavdelning då och då. Skulle det vara sommar nu så bli inte förvånad om jag skulle ha håret i två hästsvansar ihopsatt med små gulliga nallebjörnsgummisnoddar. Till det skulle jag kanske ha en kort, typisk tjejaktig top och åtsittande jeans med utsvängda ben och ett par häftiga skor till.

Nu svamlar jag igen. Xanorens fel. Tillbaka till mötet med killen... eh, mannen passar nog bättre. Det kändes som att jag var tvungen att spela mer vuxen än vad jag egentligen är. Ganska jobbigt... med Mårten kan jag vara helt och hållet mig själv. Ah! Mannen jag träffade sa att han skulle ha med sig en lite försenad julklapp, men han glömde den hemma. Jo, visst... Annars var han faktiskt trevlig, bara så extremt vuxen.

Jag känner mig som en isbit nu. Måste vara förkylningen som fortfarande sitter kvar i kroppen. Jag ska äta och sedan kanske jag går och lägger mig. Vi får se när jag tinat upp.