Jag kom hem för en stund sedan med den nya fågeln. Jag hade gjort i ordning den gamla buren så det var bara att släppa in den där. Sedan gick jag för att kolla hur min gamla fågelhanne mådde... då låg han på sidan på golvet av buren och såg inte alls bra ut. Jag lyfte upp honom utan svårighet, han orkade inte ens protestera... och det var då jag kände hur kall han var. Jag tror inte att han klarar sig igenom natten. Tårarna började rinna... nej, snarare forsa nerför mina kinder. Min mamma tog med sig den gamla fågeln hem till sig. Vi får nog begrava honom någonstans i mina föräldrars trädgård... kanske redan imorgon. För det såg ut som att han tog sina sista andetag.

Jag orkar inte skriva mer just nu, jag ser suddigt av alla tårar. Fågelhonan sitter här ovanför datorn och är helt tyst. Den nya fågeln är inne i köket och håller sig också tyst. Rena begravningsstämningen. Jag måste försöka samla ihop mig själv och mina känslor. Om jag gråter mycket mer så känns det som att min mage snart börjar göra ont igen. Jag kommer inte ihåg om jag tog någon Losec... kommer inte ihåg någonting... känner mig så... förstörd. Jag har haft fågelhannen i mer än 7 och ett halvt år...