Jag har inte mått så bra de senaste dagarna. Trodde jag åkt på någon slags vinterkräksjuka men det var nog falskt alarm. Jag var bara uppe en natt och spydde. Men min mage känns fortfarande konstig...

Det börjar bli ljusare ute. Idag... hm, eller var det igår... Nåväl, solen sken in och man såg hur dammigt allt var. Ha, ha! Nej, men det är trevligt med ljus. Det tycker nog också mina små kärnor jag har planterat. Jag ska testa om jag får upp lite olika citrusfrukter. Jag har planterat kärnor av kumquat, sweetie, röd pomelo och citron. Jag köpte även apelsin och lime men hittade inga kärnor i dem. Jag får göra ett nytt försök någon annan gång. Sweetie och röd pomelo kommer jag med all säkerhet att köpa igen för de var så söta i smaken.

*atjooo*. Oj, det vore kanske bra att ta tempen. Ska sätta mig och se på Big Brother på nätet. Det är kul att ha något att se på de närmaste månaderna. Just nu pratar alla massor och lär känna varandra, men senare under perioden så kommer det med all säkerhet att hända både det ena och det andra. Det är både underhållande och intressant att se hur folk reagerar i olika situationer. Att vara instängd i ett hus fullt av främlingar under en så lång tid tar nog inte bara fram ens bästa sidor...

Mamma var här idag också. Vi tog en promenad till vattnet och ankorna. Det är konstigt att de alltid är så hungriga... Kommunen matar änderna varje vardag. På helgerna är det massor av människor som slänger brödbitar till dem (jag gjorde av med två små limpor idag). Just det, vi såg två svanar idag. Det är också skumt, under de sju år jag har bott här så har jag inte sett svanar på vintern en enda gång. I och för sig är vattnet inte fruset, bara lite kring vassen... men ändå.

zzZZZ.... *gäsp*. Varför är man så trött? Idag tittade ju till och med solen fram en liten stund. Morsan och jag hade tänkt gå ner till vattnet men halvvägs så upptäckte jag att min vinterjacka inte alls håller värmen. Det är en dunjacka så man tycker ju att den borde värma... men den sitter så löst, känns som fem storlekar för stor... och så ser man ut som en ballong. *ha, ha*. Det är 38/40 men jag behöver kanske en mindre storlek. Så jag ska lämna den till Röda korsets "Kupan". Jag var där idag med mamma och lämnade en hel kasse kläder och en stor påse med mjukisdjur. Tanten som tog emot allt blev jätteglad och sa att hon skulle ställa upp leksakerna på en gång. Jag har bara haft mjukisdjuren som prydnader, så även om vissa är ett par år gamla så ser de helt nya ut.

Det kändes bra i alla fall att lämna ifrån sig lite grejer. Jag har ju inga pengar att skänka till de i Asien så därför fick jag idén att lämna kläder och leksaker till Kupan. Förr eller senare säljer de säkert det mesta och så går pengarna till något bra... och flera barn får glädje av mina gamla mjukisdjur. *ler*

Hrm, jag har visst glömt skriva i dagboken. Men det har inte hänt särskilt mycket här, så du har inte gått miste om något. *ler*. Det enda var väl i helgen när jag handlade med mina föräldrar och ett klantarsel tappade en förpackning juice i golvet och jag blev dränkt från topp till tå. Visst, sådant händer tyvärr. Men det mest irriterande var att gubben inte sa förlåt. Han bara mumlade något och fortsatte sedan handla. Det måste tydligen göra jätteont att säga t.ex. "Oj, hur gick det? Ska jag hämta papper åt dig?" eller liknande. Jag fick själv leta upp en anställd och be om papper och lite vatten så jag kunde få bort det värsta. Det tog evigheter innan byxorna torkade och jag frös som fan om låren trots att vi var inomhus. Som tur är så hittade jag en ledig tid i tvättstugan nu på torsdag... så jag kan tvätta byxorna och jackan.

Jag försökte gå ut med soporna idag men det funkade inte. Jag hade tagit på mig ytterkläderna och var redo att gå ut... men det sa stopp.

Jag tror min kropp börjar återhämta sig efter influensan eller vad det nu var jag hade. Jag känner mig helt slut. Nu skulle det passa bra med 15 timmars sömn. Nej, kanske inte så mycket. Det räcker med nio eller tio timmar.

Den här helgen har varit lugn. Jag har inte varit över till mina föräldrar... dels för att jag inte mådde så bra och på grund av ovädret. Det blåste inte alls lika mycket här som nere i Skåne. Som mest blåste det 13 m/s... det var klockan 07:20 imorse. Hoppas det blir bättre väder nästa helg så att man i alla fall kan gå ute.

Jag ska nog lägga mig om en timme. Det är för tidigt att sova nu. Jag får ta och vattna växterna, spela lite spel eller hitta på något annat som får tiden att gå. Läsa en bok kanske...

Jag har inte kunnat somna än. Det börjar bli tröttsamt att släpa sig till toaletten hela tiden. Ja, släpa... jag går framåtböjd som en gammal gumma med puckelrygg för det krampar så mycket i magen. Sen känns det som att all min kraft sugits ur mig. Jag har ingen ork kvar. Jag måste in i köket snart och dricka lite kallt vatten som jag har i kylen. Det är bara ett par meter dit, men nu känns det snarare som ett par kilometer. Hm, titta... kroppen har tydligen bestämt sig för att slå på värmen rejält. +38,3 visar min muntermometer.

Nej, jag måste försöka sova igen. Det känns som att jag måste spy. I och för sig så har jag känt så hela dagen. Det var väldigt nära en gång tidigare idag när jag, mamma och Mårten var i centrum. Bara Mårten och jag skulle ha åkt dit egentligen, men eftersom jag inte mådde bra så plockade vi upp mamma. Tur var väl det... för även om jag inte spydde så var jag tvungen att springa på toa och göra "nr 2". Fast springa är väl inte rätt ord... jag hasade mig så fort jag kunde till toaletten... nästan dubbelvikt och med handen för magen. Jag struntade i om folk tittade. Mår man inte bra så gör man inte.

Apropå folk så blir det bara värre och värre när man är ute. Idag när vi var i en av mataffärerna så stod jag och tittade på någon vara... kommer inte ihåg om det var yoghurten eller något annat. Helt plötsligt så knuffade en kille undan mig och sträckte sig efter ett paket (av vad det nu var för något). Vad är det för jäkla stil?! Där står jag, sjuk och eländig och tittar i lugn och ro på varorna... och så blir jag undanputtad av en kille som dessutom hade sin bebis fastspänd i en sele på magen. Kunde han inte vänta två minuter till? Senare blev jag knuffad i sidan av en pensionär som ville förbi.

Jag tror på talesättet "what goes around comes around"... karma eller vad man nu vill kalla det. Jag gör alltid mitt bästa för att vara snäll mot människor (och djur självklart). Men tydligen tänker inte alla så. Och folk sätter sig inte in i andras situationer heller. Men som sagt, det kanske finns en balans mellan gott och ont. Ett par av mina bacillusker kanske fick för sig att hoppa över till den ohövliga småbarnspappan... man vet aldrig.

Nej, usch... nu känns det som att jag bara yrar. På ett sätt är jag rädd för att lägga mig för illamåendet blir alltid värre sent på kvällen och när jag har lagt mig i sängen, stängt av TVn, radion och släckt lamporna. Det känns för sjutton som att ligga i en kista ibland. Därför, som vanligt, tänker jag ha ett par svaga lampor tända och datorn får nog stå på så att det inte är helt tyst. Eller ska jag stänga av den? Hm... jag vet inte. Av eller på? På eller av? Eh.... äsch, den får väl vara igång då.

Jag firade en jättetrevlig nyårsafton med mina föräldrar och Mårten. Det var inte så många fyrverkerier men det kan man ju förstå med tanke på det som hänt i Asien.

Just nu har jag det inte så trevligt. Hela dagen har jag haft magkramper och diarré. Jag ska snart sova... jag fryser bara som fan. Har på mig två tröjor, varma byxor och strumpor. För en timme sedan tog jag tempen... +38 grader i feber. *suck*. Och jag antar att eftersom jag fryser så mycket så är febern fortfarande på väg upp. Toppen... nu är tempen +38,1 grader. Jag kan inte ta Alvedon för min mage tål inte det (komiskt nog får jag magsmärtor av Alvedon). Skulle inte förvåna mig om det är på grund av alla antidepressiva och annan skitmedicin som magen krånglar. Eller så kan det förstås bero på att när jag försökte ta livet av mig för ett antal år sedan så proppade jag i mig en massa piller och även koncentrerat växtgift.