Här ute händer det jämt grejer... för ett par minuter sedan hörde jag en smäll. När jag tittade ner på gården såg jag att en bil hade kört på en av skyltarna vid övergångsstället. Nu ligger skylten platt längs marken. Det visade sig vara en ung tjej som körde... men jag fattar inte hur hon träffade skylten. Okej om man backar och inte kollar så noga... men nu var ena framhjulet pajat. Hon måste ha kört på skylten snett framifrån, eller med sidan av bilen? Skumt...

Mina föräldrar kom hit en liten stund för att krama om mig. Det kändes bra att få lite stöd. Herregud, mitt hjärta slog säkert i minst 140 slag i minuten när det var som värst.

Jag känner mig tom. Orkar inte göra något. Saker som jag vanligtvis tycker är roliga har jag inte en gnutta lust till att göra just nu. Varken TV, video, dataspel, böcker eller något annat känns lockande. Det är kanske lika bra att man går och lägger sig. Mmm... ska nog börja fixa lite inför natten. Vattna växter osv. De har fest i Big Brother just nu och om jag inte såg helt fel så fick de in jävligt många öl. Men jag skiter i det... jag vill bara krypa ner under täcket och försvinna i drömmarnas värld.

Om jag var darrig igår så är det inget mot vad jag är nu. Jag har haft balkongdörren öppen hela dagen, men för ca en halvtimme sedan kände jag brandrök och stängde därför dörren. Jag tänkte att det säkert var folk som redan nu börjat bränna gamla löv, kvistar och liknande i sina trädgårdar. Sen för en kvart sedan så skulle jag tända lamporna så jag gick fram till ett av fönsterna för att fälla ner persiennen... och möttes av följande syn: brandmän som rullade ut avspärrningstejp... runt mitt hus! Massor av människor stod bakom avspärrningen och tittade nyfiket på vad som hände. Snacka om att skräcken sköljde över en! Fy fan alltså! Eftersom mina föräldrar var bortbjudna så ringde jag Mårten. Han hjälpte mig att ringa brandkåren för att höra vad som skedde. Det visade sig att det inte var något allvarligt... men varför spärrade de av området då? Det brukar de inte göra annars.

Min mamma verkar ha ett sjätte sinne ibland för hon ringde mig strax efter att det hade hänt. Jag berättade allt och hon frågade om jag inte hört brandkårens sirener. Nej, det gjorde jag inte... Nu känner jag mig lite lugnare i alla fall. Men den där synen kommer jag ha kvar länge... avspärrningen och allt. Om det bara stått ett par brandbilar så skulle jag kanske inte reagerat lika starkt. Men nu kändes det verkligen allvarligt... avspärrning, folk som pratade upprört. Jag funderade till och med på om de kanske skulle behöva utrymma mitt hus. Så jag var tvungen att ta två Xanor, dels för att lugna ner mig och dels för att ifall jag skulle behöva lämna lägenheten.

Det gick sådär att åka utan Xanor igår. Vid ett par tillfällen skakade jag som sjutton. Bokstavligt talat alltså. Sedan mådde jag förstås skit på kvällen...

Idag har jag varit ute med soporna själv. Det var ganska jobbigt. Jag försökte att tänka på annat, men det gick inte. Så jag stod och räknade tyst för mig själv... andas in... 1, 2, 3, 4... andas ut... 1, 2, 3, 4. Nästa gång får jag väl testa att köra lite enkel matematik i huvudet och se om det får mig att bli distraherad från kroppens signaler.

Nu känner jag mig helt slut... och klockan är inte alls mycket. Jag får försöka hålla mig vaken på något sätt. Nu är det i alla fall så pass ljust på dagarna att man kan läsa en bok utan att behöva sitta vid en lampa. Jag har alldeles för många böcker och för lite utrymme. Så jag ska läsa mer och sen sparar jag bara de böcker som är riktigt bra. De andra slänger jag eller ger till Röda korset.

Jag mår inte bra. Har suttit på toa i mer än en halvtimme... mår illa. Ska försöka sova snart.

Idag ska jag och mina föräldrar åka och storhandla. Jag har inte så mycket pengar men det ska nog räcka till mat ändå. Jag snålar på nästan allt utom mat. Det är ju viktigt att få i sig näring osv... och jag äter hellre god mat som är lite dyrare än äcklig mat som man kanske kastar ändå. Visst tittar man på priset... men framförallt när det gäller frukt och grönt så köper jag vad det än kostar. Just nu är jag inne i en vindruvsperiod. Gröna kärnfria druvor... *mums*... har man börjat äta dem så är det svårt att sluta. *hi, hi*.

Glömde bort att skriva det jag egentligen skulle skriva. Bra minne man har. Nåväl, jag ska försöka att åka och handla utan Xanor idag. Jag har bara tagit Lergigan (som jag tar varje morgon och kväll) och en åksjuketablett.

Igår när jag hade borstat tänderna och skulle sätta in den där gomgrejen så upptäckte jag att den var trasig. Metalltråden hade gått av... trots att den är ganska tjock. Jag har fått en tid hos tandregleraren nästa vecka. Till dess får jag använda den här trasiga prylen och försöka att inte pilla med tungan på stället där det har gått av, för det är ganska vasst.

Kan det verkligen vara så att våren är på gång? Jag hoppas det... på söndag ska man ju ställa om klockorna till sommartid. Hur många grader är det ute just nu... hm... Oj! Hela 6,2 plusgrader!

Jag mår inte speciellt bra. Igår var det ännu värre. Först fick jag en lapp om att de skulle sätta upp brandvarnare i alla lägenheter... antingen idag eller imorgon. Det är ju kul att de förvarnar en i god tid... *suck*. De var här för en stund sedan, men jag kunde varken äta eller göra något innan för jag var så nervös. Jag sitter faktiskt och äter frukost just nu...

Den andra saken som var jobbig igår kom också med posten. Ett brev om att jag ska få boendestöd. Det stod tid och datum när två helt okända människor skulle komma hem till mig! Min psykiater tog upp det där med boendestöd när jag träffade henne för några veckor sedan men jag sa att det inte skulle fungera, speciellt eftersom jag ska börja med medicin igen. Jag uppfattade det som att hon var med på att boendestöd inte var aktuellt just nu. Så det är samma visa som vanligt... ingen förstår hur jag mår. Och hur kul är det när folk bestämmer saker över ens huvud? Det var ju precis därför jag försökte ta livet av mig förut. Jag kände mig helt överkörd och folk bara bestämde att jag skulle åka hit eller dit för rehabilitering... det var ingen som lyssnade på mig och hur jag mådde.

Så jag känner mig rätt nere nu. Vad är det för mening med att fortsätta kämpa när läkare bara prackar på en massa grejer som inte alls hjälper en utan snarare stjälper en?

Igår hade jag ångest igen. En aning svagare än förra veckan... men ändå. Det är skitjobbigt och så tar det mycket på krafterna. Jag har tid i tvättstugan idag men jag vet inte om jag klarar av det. Jag får väl ta en Xanor eller två för jag måste verkligen tvätta. Men... går det inte så får jag väl stå ut med det. Fan, hur lång tid kommer det ta tills jag slipper den här oron för ångest? Jag vågar knappt äta något, speciellt inte på kvällen. Jag vet ju aldrig om det är illamåendet som kommer först eller ångesten. *suck*.

Jag får skriva upp en lista eller memorera saker som jag ska undvika för att inte få ångest på kvällen/natten. Bland annat ska jag nog helst inte äta mat efter 20:00. Jag ska inte se på TV-program som gör mig upprörd... inte sent på eftermiddagen eller kvällen i alla fall. Inget kaffe eller annat med koffein.

Nej, nu kurrar min mage så jag ska försöka peta i mig en liten drömyoggi.

Jag har haft ångest varje kväll sedan jag hade så stark ångest för ett par dagar sedan. Jävla skit. Det var nära att jag inte kunde åka till mina föräldrar. Om Mårten inte skjutsat mig så hade jag förmodligen varit tvungen att stanna hemma för jag mådde skitdåligt. Det hade inte fungerat att åka buss...

Jag lade fram mitt förslag om medicin till psykiatern förut och hon tyckte det var en bra idé. Så jag har bestämt att jag ska börja med Aurorix den 4:e april. Det är nämligen en del grejer på gång den närmsta tiden, inget särskilt alltså... jag vill bara inte börja äta medicin t.ex. på grund av att jag haft så stark ångest de senaste dagarna (ångesten förstärks ju ännu mer i början av medicineringen). Sen har jag tvättstuga den här veckan. Nästa vecka är det påsk och då kommer jag säkert umgås en del med mina föräldrar. Veckan efter det har jag mens... men när den är slut så börjar jag med pillerna.

Fy fan vad jag mådde dåligt igår kväll och natt. Ångest och framför allt illamående. Ingen panik, men det var inte långt ifrån. Så idag ska jag bara ta det lugnt och tänka på vad jag äter. Vill inte vara uppe en natt till och spy.

Igår kväll när jag vattnade mina växter så upptäckte jag att i två av krukorna så kommer det upp små skott! Det är röd pomelo- och sweetiekärnor som jag planterade tidigare. *ler*. Jag hade nästan gett upp hoppet om att det skulle bli något.

Oj, klockan är mycket... det är nog dags för lite lunch. Senare idag borde jag tvätta håret. Måste ju vara fin till besöket hos psykiatern på fredag. Eller... egentligen behöver man kanske inte det. Men det känns bättre.

Jag känner mig seg idag. För tredje eller fjärde dagen i rad så vaknade jag klockan åtta på morgonen. Det är min fågelhane som låter väldigt mycket. Han ser nämligen att solen skiner ute... och han verkar vilja flyga ut, utanför lägenheten. Han borde vara glad att han får flyga fritt i lägenheten istället för att sitta i en bur. *ler*. Hoppas att han lugnar ner sig med tiden. Annars får jag väl lägga mig tidigare och stiga upp på morgonen när han tjattrar.