Jag mår inte speciellt bra. Igår var det ännu värre. Först fick jag en lapp om att de skulle sätta upp brandvarnare i alla lägenheter... antingen idag eller imorgon. Det är ju kul att de förvarnar en i god tid... *suck*. De var här för en stund sedan, men jag kunde varken äta eller göra något innan för jag var så nervös. Jag sitter faktiskt och äter frukost just nu...

Den andra saken som var jobbig igår kom också med posten. Ett brev om att jag ska få boendestöd. Det stod tid och datum när två helt okända människor skulle komma hem till mig! Min psykiater tog upp det där med boendestöd när jag träffade henne för några veckor sedan men jag sa att det inte skulle fungera, speciellt eftersom jag ska börja med medicin igen. Jag uppfattade det som att hon var med på att boendestöd inte var aktuellt just nu. Så det är samma visa som vanligt... ingen förstår hur jag mår. Och hur kul är det när folk bestämmer saker över ens huvud? Det var ju precis därför jag försökte ta livet av mig förut. Jag kände mig helt överkörd och folk bara bestämde att jag skulle åka hit eller dit för rehabilitering... det var ingen som lyssnade på mig och hur jag mådde.

Så jag känner mig rätt nere nu. Vad är det för mening med att fortsätta kämpa när läkare bara prackar på en massa grejer som inte alls hjälper en utan snarare stjälper en?