Är det inte det ena så är det det andra. Eller i mitt fall det tredje och fjärde. I måndags bröt en ny förkylning ut för mig. Snoret rann så jag skyndade mig att dricka Echinagard och fortsatte med det varje timme under resten av dagen. Jag ville ju vara frisk... hm, okej... friskare till dagen efter då jag skulle träffa Mårten. Jag kommer inte ut speciellt ofta så de gångerna jag har chansen så vill jag ju inte behöva stanna hemma på grund av att jag är sjuk.

Igår när jag vaknade var snuvigheten borta så Mårten och jag åkte iväg på nya äventyr. *ha, ha*. Jag hittade lite olika grejer på loppisar, bl.a. en lampfot som var så fin att jag inte kunde motstå den... och den kostade bara 45 kr. Nästa gång jag går på loppis måste jag hitta en lampskärm som jag tycker passar. Nåväl, under tisdagen höll sig snorigheten borta men jag hade magont större delen av dagen. Det var inte så farligt så jag försökte ignorera det.

Imorse när jag steg upp så hade jag fortfarande ont. Jag tänkte som jag alltid gör när jag inte mår bra: "Äsch, det går väl över". Men det gjorde det inte. Istället blev magonten bara värre. På kvällen hade jag sådana magkramper och illamående att jag var tvungen att ringa morsan och prata lite. Jag tog även en Xanor och en åksjuketablett för att jag skulle lugna ner mig lite och för att dämpa illamåendet. Det fungerade till en viss del. Jag slappnade av och värken i magen avtog lite.

Jag pratar i telefon med Mårten just nu. Om en stund ska jag försöka sova... om det går. Det knäppa är att jag har inga smärtstillande tabletter hemma. När jag försökte ta livet av mig för 12 år sedan så tog jag bland annat Alvedon och Citodon. Ända sedan dess kan jag inte äta Alvedon för jag får ont i magen av dem. Det måste vara att jag har blivit överkänslig/allergisk mot Alvedon. Men jag ska be min morsa att köpa flytande Alvedon imorgon. Det funkar kanske bättre. Jag får testa att ta pyttelite först och se hur kroppen reagerar.

Jag har just vattnat mina växter med näring. De mår lite si och så, det beror nog på att det var så knasigt väder den här vintern. Nästan alla växter trodde att det var vår och började blomma. En av mina chiliplantor fick små vita blommor... *ha, ha*. Apropå chili så ska jag plantera frön imorgon... om jag kommer ihåg. Jag mår som mina växter, inte helt 100 alltså. Jag har feber... blä. Fortfarande har jag svårt att andas ibland på nätterna. Det är helt sjukt att det hela började i slutet av september förra året. Ibland tror jag nästan att det är över, men sedan kommer det tillbaka... eller så åker jag på nya förkylningar... jag vet inte. Jag får ta upp det när jag ska till min husläkare i mars. Jag ska dit för att jag har ont i knäna när jag går. Fattar inte heller vad det kommer av. Jag gympar flera gånger i veckan så det är ju knappast för att jag är stillasittande. Det har kanske med förkylningen att göra... hm... fast jag hade ont förra sommaren också. Äsch, allt är bara skit.

Ska det här vara någon typ av ödets ironi? Jag har svårt att gå ut på grund av panikångesten och nu kan jag verkligen inte gå ut på grund av att jag får ont i knäna. Och det är ingen liten smärta vi talar om, varje kliv känns som att någon sticker in en kniv i knät och kör omkring den rejält.

Javisst... jag kom bort från andningen. Så är det när man har feber. I förrgår natt var det en mardröm att försöka somna. Jag slutade räkna hur många gånger jag inte fick luft. Det var hemskt... tänk dig att du lägger dig ner för att sova och sedan rycks du upp (bokstavligt talat) av att hela din kropp skriker efter syre. Vissa gånger kände jag bara att "jag orkar inte mer... jag struntar i att andas och bara sjunker ner i mörkret". Men kroppen är förstås gjord för att leva så gång på gång försökte jag somna, misslyckades, försökte igen och misslyckades. Efter att jag varit uppe en stund och skrivit till en vän på nätet så gick jag och lade mig igen och då var jag så fysiskt slut att hela jag skakade och mådde illa men på något mirakulöst sätt kunde jag äntligen somna.

Jag känner mig en aning yr så jag ska ta det lugnt, försöka äta middag och sedan spela lite datorspel innan det är dags att slå sig ner framför TVn.

Den här veckan har jag varit ganska duktig. Jag har gympat tre gånger trots att jag inte mått så bra. Men kroppen blir glad av lite gymping och jag märker att jag blir hungrigare efter ett pass. Fast jag måste erkänna att efter torsdagens gympa var jag helt slut, hade ingen ork eller kraft att göra någonting. Förmodligen är det fortfarande den jäkla förkylningen/influensan från förra året som inte släppt helt än. Jag hostade enormt mycket då och jag känner fortfarande av ryggvärk ibland på grund av det. Blä för sjukdomar, vinter, kyla och mörker! Det är tur att vi är på väg mot ljusare tider.