Jag har just vattnat mina växter med näring. De mår lite si och så, det beror nog på att det var så knasigt väder den här vintern. Nästan alla växter trodde att det var vår och började blomma. En av mina chiliplantor fick små vita blommor... *ha, ha*. Apropå chili så ska jag plantera frön imorgon... om jag kommer ihåg. Jag mår som mina växter, inte helt 100 alltså. Jag har feber... blä. Fortfarande har jag svårt att andas ibland på nätterna. Det är helt sjukt att det hela började i slutet av september förra året. Ibland tror jag nästan att det är över, men sedan kommer det tillbaka... eller så åker jag på nya förkylningar... jag vet inte. Jag får ta upp det när jag ska till min husläkare i mars. Jag ska dit för att jag har ont i knäna när jag går. Fattar inte heller vad det kommer av. Jag gympar flera gånger i veckan så det är ju knappast för att jag är stillasittande. Det har kanske med förkylningen att göra... hm... fast jag hade ont förra sommaren också. Äsch, allt är bara skit.

Ska det här vara någon typ av ödets ironi? Jag har svårt att gå ut på grund av panikångesten och nu kan jag verkligen inte gå ut på grund av att jag får ont i knäna. Och det är ingen liten smärta vi talar om, varje kliv känns som att någon sticker in en kniv i knät och kör omkring den rejält.

Javisst... jag kom bort från andningen. Så är det när man har feber. I förrgår natt var det en mardröm att försöka somna. Jag slutade räkna hur många gånger jag inte fick luft. Det var hemskt... tänk dig att du lägger dig ner för att sova och sedan rycks du upp (bokstavligt talat) av att hela din kropp skriker efter syre. Vissa gånger kände jag bara att "jag orkar inte mer... jag struntar i att andas och bara sjunker ner i mörkret". Men kroppen är förstås gjord för att leva så gång på gång försökte jag somna, misslyckades, försökte igen och misslyckades. Efter att jag varit uppe en stund och skrivit till en vän på nätet så gick jag och lade mig igen och då var jag så fysiskt slut att hela jag skakade och mådde illa men på något mirakulöst sätt kunde jag äntligen somna.