Usch vad jag är trött. Igår var Mårten och jag på en hemelektronikmässa. Jag har träningsvärk efter att ha boxats mot Mårten... ja, jag menar alltså i Wii-spelet. Det är jättekul att stå med kontrollerna i handen och försöka boxas. Jag vann! Tänka sig... Vi sjöng även ett par låtar i Playstation-spelet Singstar. Jag slog Mårten även där. *ha, ha*. Varje gång vi hade sjungit färdigt så såg vi oss omkring ifall någon annan ville sjunga. Men folk flydde fort som fan... de vågade inte. Det är faktiskt inte så hemskt som man skulle kunna tro. Första gången vi sjöng (på en annan mässa) så kändes det enormt läskigt. Men det är jättekul! För det är ju inte så att man står på en scen och alla tittar på en. Det kanske bara är ett par stycken...

När man är ute med mig så händer det alltid minst en konstig sak per gång. Mårten och jag åkte runt i stan sent på natten och kollade in alla människor. Jäklar vad många som var ute igår... fullt med folk överallt. Hade det varit varmare så hade kanske även vi gått omkring, men det var ju äckligt kyligt. I alla fall... när vi kryssade mellan alla taxibilar på Birger Jarlsgatan så var det plötsligt någon som slog på bilrutan på min sida. Det var en tjej som såg ut som en av dansarna i Let's Dance. Hon verkade tro att jag var någon annan och såg lite generad ut när hon märkte att jag var fel person.

Det är kanske inte en så konstig händelse i sig men saken är den att det inte är första gången folk tror att jag är någon de känner. När jag var i Enköping med Mårten så besökte vi bl.a. en godisaffär. Killen som jobbade där var jättetrevlig, önskade oss en trevlig dag osv. När Mårten sedan åkte tillbaka dit en annan dag så frågade killen om vem jag var för han tyckte att jag såg så bekant ut. Totalt (vad jag vet om) så har det i alla fall hänt säkert ett tiotal gånger att folk tar miste om mig.

Hm, jag måste slå på radion. Kärringen under mig pratar så jävla högt med någon annan tant. *grrrr*