Jag känner mig deppig. Det är inget särskilt som har hänt... det är väl egentligen små saker bara. Mina fåglar sover i lampan just nu. De har alltså lämnat boet och äggen. Jag höll upp alla 6 ägg mot en stark lampa och det fanns inget i dem tyvärr. Men Spike (hanen) har redan börjat uppvakta honan igen så de får en chans till i år att skaffa småttingar innan jag tar bort boet.

Igår var jag hos gynekologen. Det var inte alls kul. Det känns alltid som att alla läkare jag träffar inte förstår sig på mig och därför inte har någon empati. Det enda jag ville var att få p-piller... samma som jag har ätit i 7 år. Men så fort jag försökte förklara att jag inte klarar av att genomgå en undersökning så förändrades gynekologen till en jurist och snackade om ansvar hit och dit och att hon inte kände mig o.s.v. (det var bara andra gången jag träffade henne). Situationen blev till slut så obehaglig att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka. Jag sa att jag kunde ta på mig ansvaret för att hon inte gör en undersökning för mitt liv är ändå skit. Då undrade hon förstås över hur jag mådde så jag förklarade hela mitt så kallade liv och efter det så blev hon lite snällare... men ändå...

Jag förstår att det är bra att undersöka sig. Men jag klarar inte av det. Min förra gynekolog var jättebra i början men senaste gången jag var där på undersökning så mådde jag hemskt dåligt efteråt. Det var nästan som att ha blivit våldtagen. Förresten så har jag inte varit med någon sedan 2001 så jag tycker det är onödigt att kolla efter problem. Det är min kropp, mitt ansvar och om jag inte vill gå med på undersökning får jag skylla mig själv... men jag måste ju få kunna göra det valet. Tyvärr är det inte riktigt så... och det är jävligt trist. Mårten är den bästa vän jag någonsin haft... han har lovat mig att kolla upp om det finns något man kan göra... skriva på något papper om att man tar allt ansvar själv eller något. Jag vet bara att jag inte orkar med att gå igenom allt igen.

Jag har säkert skrivit det massor av gånger men om du undrar varför jag äter p-piller så är det inte på grund av det som det egentligen är tänkt för utan: 1. Jag vet exakt när jag får mens. 2. Jag har nästan ingen magont. 3. Min vikt. Innan jag började med p-piller så hade jag aldrig vägt över 49 kg. Min förra gynekolog ville skriva ut Citodon till mig istället för p-piller. Hon tyckte alltså att jag skulle knapra 6 Citodon om dagen... utöver alla andra piller jag redan tar... skitbra...

Imorgon ska jag till mina föräldrar för jag har ingen lust att sitta hemma själv och deppa. Eller... det har jag egentligen... men jag vill inte bli mer deprimerad. Därför ska jag hjälpa dem med ett par saker, käka lunch och sedan åka till en loppis och förhoppningsvis hitta något kul. De hämtar mig klockan halv elva imorgon så jag borde nog gå och lägga mig. När jag ska iväg någonstans så brukar jag alltid stiga upp två timmar innan och ta Xanor. Då hinner de verka ordentligt.