Usch, mår inte bra. Det här verkar inte bli en semester... snarare en lång terapisession. Minns inte vad jag skrivit men det är så mycket strul med boendet och annat. Eftersom jag är bäst på spanska så är det jag som måste prata med alla. Som jag sa till både Mårten och mamma; så många personer jag pratat med under den senaste månaden har jag nog inte ens pratat med under flera år.

Jobbigt, nu satte sig någon precis mittemot mig och bordet är så himla vingligt. Nej, det är nog dags att gå nu tror jag.