Jag känner mig jättekonstig idag. Det går inte att förklara på vilket sätt. Jag behöver nog sova ut mig ordentligt. Vilket pissväder det har varit sedan jag kom hem till Sverige... har ju knappt sett solen. Bra att det inte är någon snö än så länge i alla fall. Fast idag var det jävligt kallt ute. Jag använder redan vinterjackan men måste nog leta upp en mössa, ett par vantar och halsduk.

Mårten åkte hem idag men kommer nog på onsdag igen. Då ska jag förhoppningsvis få min nya telefon och kanske även det mobila bredbandet. Ja, egentligen har jag redan det... men inte med rätt typ av SIM-kort. Igår satt Mårten och jag och chattade med kundtjänst och jag undrar varför det alltid går smidigare när det är en man som hjälper en... för det tog evigheter innan kvinnan i kundtjänst ens fattade att jag ska använda mobila bredbandet i mobilen... trots att jag skrev så tydligt jag kunde.

Apropå kvinnor så var senaste besöket hos Apotek hjärtat en mardröm, jag tänker aldrig gå dit mer. Det var nämligen så här: Först gick jag till vanliga apoteket, alltså det som var det gamla Apoteket. Jag skulle hämta ut Omeprazol, Lergigan och Xanor. Omeprazol hade Mårten redan ringt och beställt åt mig för jag kan bara äta tabletter, inte kapslar... och just de jag brukar äta är det aldrig något apotek som har dem inne. Det var inga problem att hämta ut dem, men de andra tabletterna hade de inte. I centrumet vi var i så fanns det ett apotek till, Hjärtat, så vi gick dit. Det var knappt några före oss i kön så det kändes inte jobbigt. När det var min tur så lämnade jag fram mina recept och apotekstanten knappade i en evighet på datorn och frågade sedan om jag ville ha Xanor eller alprazolam. Konstigt, tänkte jag... jag brukar aldrig få den frågan eftersom det står på alla mina recept att pillerna ej får bytas ut (mot andra liknande). Jag sa ändå att jag ville ha Xanor. Jag fick mina tabletter och gick till kassan och betalade. Apotek hjärtat är skit för man får aldrig någon receptspecifikation, man måste be om det redan från början när man lämnar fram recepten. Eftersom jag hade en gnagande känsla av att något inte var rätt så tog vi en nummerlapp till och när det var vår tur så bad vi om en specifikation. Vad stod då längst ner på lappen? Jo, en mervärdeskostnad (eller liknande) för att jag inte hade valt det billigaste alternativet. Fan! Det handlar inte om pengarna man förlorar men själva grejen att de gör fel. Det som var allra jobbigast var när vi stod där och väntade i evigheter på att den virriga apotekstanten skulle komma på hur hon skulle lösa problemet. Hon verkade inte fatta att hon hade gjort fel... eller så spelade hon bara dum. Till slut fick jag pengar tillbaka, men det var själva attityden hos henne som var för jävlig. Kärringen i kassan var inte bättre heller, hon var äckligt otrevlig. Det är nästan ironiskt att jag fick ångest när jag stod och väntade på mina ångest-tabletter. Bara nästan... för det var inte alls kul. Senare på kvällen så skakade jag av ångest. Blä och usch!

Nej, nu ska jag tänka på annat. TV, TV och TV... sen ska jag borsta tänderna och lägga mig. Jag skulle säkert kunna somna på två sekunder redan nu men det är för tidigt.