Jag känner mig jättenere. Vet att jag skriver det ofta... men det är så det känns jämt. Allt är så meningslöst. Jag vet inte hur jag ska bli på bättre humör. Orkar inte med all skit. Jag är trött på att ha ont... känns ibland (okej, ofta) som någon sticker en kniv i en. Det skulle inte förvåna mig om bråcket är tillbaka. Då tänker jag fan inte gå med på att samma läkare opererar igen... om det ens går att fixa. Vem vet, det kanske är helt fucked up med vävnader och så efter två operationer. Det är fortfarande svullet trots att det var mer än fem veckor sedan jag opererades. Jag ska i alla fall få en tid hos läkare så de kan klämma på mig och förhoppningsvis kunna avgöra om allt är okej... eller inte. Jag tror inte att det är det. Jag ska inte äta ett dugg tills jag vet för det gör mindre ont när jag inte äter. Det enda jag tänker äta på en hel dag är kanske ett äpple, lite skinka och glass i stora lass (sötad med Stevia så man inte blir lös i magen).

Tills Mårten kommer hit nästa gång tänker jag bara sitta här och spela datorspel eller ligga i soffan och kolla på TV (kan ju ändå inte göra annat när jag har ont). Känner inte för att prata med någon alls heller. Ska kanske sitta med hörlurar här också så man slipper bli störd av idiotfrågor om idiotsaker.

Nu ska jag sova för jag kommer säkert bli väckt före klockan sju av fåglarna. Det beror förstås på om det är mulet eller inte. Fåglarna sover oftast längre om det är dåligt väder. Jag ska lägga upp fler videor på småttingarna någon gång när jag orkar. Jag har bland annat filmat när en av fågelungarna försöker sjunga. Den låter nästan som en undulat när den försöker kraxa fram lite ljud. Hittills har jag bara hört en öva men jag tror att det kan finnas en hanne till. 4 honor och en hanne verkar lite skumt... men man vet aldrig. Jag kommer sakna dem sedan när det är dags att sälja dem. När jag gav fågelföräldrarna maggots så tog de larverna direkt från min hand... inte från någon annans, bara min. De sista veckorna så käkade till och med ungarna från min hand också. Hur gulligt som helst. Ibland kunde fyra ungar trängas för att komma åt maggoten jag höll mellan fingrarna. Det hände flera gånger att de satte foten på mitt finger. Om du undrar om den här rasen av fåglar har vassa klor så är svaret: ja, extremt vassa klor. Trots att de inte klämde så hårt om mitt finger kändes det som vassa nålar.

Sova ja... kan man få lite död på köpet också? Min egen alltså, inte andras... även om det finns gott om idioter ute i världen. Nej, jag tänker inte ta livet av mig, jag orkar inte. Jag behöver bara bli av med bråcket eller vad fan det nu är för fel på mig och så behöver jag få vara själv... eller att det händer något jättekul. Men just nu är det inget som kan få mig på bättre humör. Jag är för djupt nere i skiten. Man tror kanske att jag borde skriva mer dagbok när jag mår dåligt. Ja, om det var ångest kanske. Men just nu vill jag bara bort från verkligheten... och att sitta och printa ner mina tankar jordar mig... typ. Enda orsaken till att jag "babblar" en massa nu är för att jag tog Xanor tidigare idag. Förmodligen kommer jag inte ens minnas hälften av vad jag skrev idag... om jag ens minns att jag skrev något.

Äh, nu får det vara slut med skitsnacket. Jag måste lägga mig för jag har ont i rumpan av allt jävla sittande. Det känns som att jag har liggsår på baken. När jag sover kan jag i alla fall ligga på vänster sida utan att det gör allt för ont vid bråcket. Tyvärr sover jag bäst på höger sida... men allra bäst på magen och det fungerar ju inte alls nu.

Nåväl, vad är väl en bal på slottet när ingenting håller måttet. Jag håller upp mina ögonlock... men inte om 2 minuter. God natt... kanske.