Thriller

De spelar MJ på radio. Jag har ångest och är deppig. Ska lägga mig nu så jag orkar upp vid 8 imorgon för att träna. Bättre kondition = mindre chans att få ångest. För vad händer när man har dålig kondis? Jo, hjärtklappning, andfåddhet, illamående... typ samma symptom som vid en panikattack... förutom själva ångesten förstås. Jag vet inte hur det är för andra men när jag får liknande symptom så dyker ångesten upp automatiskt. Speciellt nu när Mårten förstört flera år av mindre ångest. Jag mår lika dåligt som när jag fick ångest första gången... 94 eller 95. Det tog 5 år innan jag kände åtminstone lite lugn inom mig. Det är svårt att beskriva men det är som att min kropp och hjärna är på helspänn hela tiden. När jag är ute med Mårten har jag koll på omgivningen och alla personer. Hade jag levt på stenåldern med hur jag mår just nu så hade jag förmodligen suttit ihopkurad högst upp i ett träd och hållit utkik efter faror. Det låter löjligt men jag kan inte förklara det bättre.

Äh, nu är jag svamlig... om det ens är ett ord... så jag ska försöka sova. Ja, jag skriver ofta försöker... men det är så det är. Jag har inte sovit ordentligt sedan Spanien. Allt är bara skit. Jag trodde livet skulle vara en ganska lagom balans mellan bra och dåligt... men så är det uppenbarligen inte. Eller så är det bara en del som har det bra... kanske för att de är för blåsta för att veta annat. Mårten och jag har spekulerat om hur det skulle vara om man var dummare och livet bara bestod av jobba, äta och sova. Jag har iofs bara 135 i IQ... vilket inte ens räckte för att komma med i Mensa förut. Jag vet inte vad Mårten har, han verkar inte vilja berätta det... irriterande. Men han är mycket smartare än mig så jag gissar på att han har minst 170. Måste fråga honom... jag är ju nyfiken... men varje gång jag tar upp ämnet så är han så undvikande. Min farsa har samma IQ som jag, min morsa lite lägre och mitt ex ännu lägre.

Äh, fuck it. Är så trött på folks hemligheter och ovilja att prata om saker och ting. Åt helvete med allt och alla. Jag ska skaffa nya vänner. Har redan gått med i två dejtingsajter och ska regga mig på andra också så länge de är gratis. Så om du hittar mig på någon sida är du välkommen att skriva... eller så kan du maila mig... adressen står någonstans här på sidan (jag är på mobilen nu så jag vet inte exakt hur det ser ut). Fast jag måste förvarna om att jag inte är någon romanförfattare när det gäller mail. Det är som att min sociala fobi sträcker sig även till mailskrivande och därför blir mina mail oftast korta och stela. Fast har jag tagit Xanor (som idag) så kan det bli tvärtom.

Just det... jag skulle sova. Imorgon kommer jag säkert inte ens minnas vad jag skrev idag...

Aaaaaahhhhhhhhh... Fan, orkar inte med det här. Lägger av med det här skitlivet snart. Så fort en sak löser sig så dyker det upp något annat problem. Trodde det skulle vara kul att umgås med Mårten idag men det var aptråkigt och skitjobbigt. Ibland undrar jag om vi ens är bra för varann som vänner. Hans stress och irritation får mig att må sämre men ändå är jag beroende av honom för utan honom klarar jag inte ett skit. Jag är bara så trött på att må dåligt på grund av andra... Jag ska kanske bo i min lägenhet jämt och sitta där i min ensamhet... i typ 5 år. Eller kanske skaffa en pojkvän. Hrmpf... och var hittar man sådana? Dessutom litar jag inte på någon, inte ens mina päron eller Mårten som alla har både förstört mitt liv och hjälpt mig. Snacka om att allt är stört när man ena dagen gillar någon och nästa hatar dem. Det som fortfarande stör mig när det gäller mina päron är att de sa ja till att låsa in mig på psyk mot min vilja. Hade jag fått åka hem hade min ångest kanske inte blivit hemsk. Det jag nog aldrig kan förlåta Mårten för är att han tvingade mig att stressa tillbaka till Sverige med 39 graders feber och ångest som bara blev värre för varje mil vi åkte... och att jag bröt ihop totalt i Flensburg. Jag får tårar i ögonen nu bara jag tänker på det. Jag är helt förstörd... tack så hemskt jävla mycket!