Trodde jag skulle klara av att skjutsas av Mårten från min lägenhet till päronen igår utan piller. Fem minuter innan Mårten dök upp var ångesten olidlig och jag fick ta Xanor. Det hjälpte inte mycket när vi åkte eftersom tabletterna inte hunnit verka.

Jag har just vaknat efter en natt propfull av ångest och illamående. Måste nog ta Xanor innan jag ska sova idag... trots att jag även ska ta piller imorgon eftersom jag ska till kirurgen. Efter senaste operationen kändes det ju som att bråcket var kvar. Då sa de att det troligen var vätska och att svullnaden skulle gå ner. Det har den, men det kan ändå vara bra att gå... för säkerhets skull.

Något som är roligare än ångest är att en av de tre fågelungarna försöker sjunga. Kul att minst en av dem är en hanne. Förra året fick ju fåglarna fyra honor.

Honan (alltså fågelmamman) började lägga nya ägg innan ungarna ens hade flugit ut ur boet. Jag hade inte hjärta att slänga äggen så några ligger kvar i boet och några har jag under lampa eftersom hon inte alltid ruvar på äggen. När man lyser med lampa genom ett av äggen som jag sköter om så ser man blodkärl och en mörk massa. Tyvärr har jag inte sett någon rörelse i det så jag är nog inte en så värst bra fågelextramamma. Jag väntar någon vecka eller så ändå för att se om det händer något.