Jag sitter på toa i Bergen-Belsen... alltså där min farfar satt i koncentrationsläger. Mårten och jag har gått omkring och tittat lite. Vi fastnade jättelänge vid informationen för tjejen som jobbade där verkade fatta tycke för mig när jag berättade min familjs historia. Hon började nästan gråta. Hon lovade säga till deras enda forskare att han ska kolla upp bl.a min farfar. Sen gick hon och hämtade två enormt tjocka böcker från shoppen och sa att jag fick dem gratis. Där i står namn på alla som satt fängslade.

Jag har nog aldrig mött en människa som visat sådan omtanke, medkänsla eller vad man vill kalla det. Hon började till och med berätta om sin egen familj.

Nåväl, nu måste jag gå för Mårten väntar utanför och fåglarna är i bilen. Det är mulet och inte speciellt varmt så de mår bra där i baksätet.