Jag fick världens jävla panikattack idag. Det var den värsta jag varit med om på länge. Jag fick den när jag var hemma hos Mårten och tog det lugnt och kollade på TV.

Varför jag fick en panikattack? Jag träffade en psykiater idag som var bland en av de sämsta jag någonsin träffat. Han skulle vara kunnig inom just panikångest och social fobi men när vi satt där och pratade så märkte jag att han inte förstod mig och mina känslor alls. Han tog sällan ögonkontakt, verkade inte lyssna på vad jag sa och bara kändes så kall. Ingen som helst reaktion när jag pratade om de senaste åren: fyra bråckoperationer under 2013, 2014 och 2015, farsan som dog av cancer 2017, min akuta blindtarmsinflammationoperation 2018 och den döda mannen vi såg i Spanien, min cancerknöl 2019 och canceroperationen i början av 2020. Flera gånger tittade han på sin klocka och när tiden var slut sa han bara tvärt mitt i när jag pratade att nu fick vi avsluta. Han tog fram en dosa som jag kunde använda för att betala 1800 kr!!!!

Efter jag hade betalat sa han något i stil med att "sorry att jag inte kunde hjälpa till". Vem fan säger så? Mårten hade till och med ringt tidigare till honom och hört om han skulle kunna hjälpa mig och även skriva ut Xanor och han hade sagt "ja". Men när vi var där sa han att han kan inte skriva ut recept på så mycket Xanor (vid behov och max 6 st per dag, 0,5 mg tabletter). Men han nämnde inte heller att han kunde skriva ut färre Xanor. Så han ljög alltså bara för att få dit mig och tjäna pengar på att jag mår dåligt. Fy sjutton vilken dålig stil.

En till korkad sak han sa som orsak till varför han inte kan skriva ut så mycket Xanor var att "han ville inte bli känd som mannen som enkelt skriver ut narkotikaklassade medel". Va?! På vilket sätt då? Bland sina kollegor? Eller för att alla som skriver ut sådana mediciner övervakas av staten eller något liknande? För jag hoppas att han inte menade att han trodde jag hade massor av vänner som jag skulle skicka dit bara för att få ut piller? Varför ska det vara så svårt för folk att förstå att jag har haft Xanor vid behov i ca 25 år och att det är det enda som verkligen hjälpt mot panikångesten?

Nej, tydligen tycker läkare att jag ska trappa ner Xanor och helt sluta med den nu... nu när min ångest är i ett sämre stadie än på länge, när min cancer kanske är tillbaka och mitt i en pandemi? Hur tänker de? Jag känner mig bara så besviken, ledsen och jag ger snart upp för jag orkar inte leva mitt liv så här.