Jaha, det var trevligt så länge det varade. Nej... det låter inte rätt.

Min så kallade psykiater har skrivit ut ett paket Xanor 0,25 mg... med bara 20 tabletter i. Jag kanske upprepar mig men jag förstår inte att det är så svårt för en psykiater att förstå att om man drastiskt minskar min medicin så får jag ångest och måste ta ännu fler Xanor. 20 stycken Xanor på 0,25 mg skulle i värsta fall bara räcka ca 3 dagar...

Jag gick igenom medicin och naturläkemedel idag... plockade upp dem från kassar som jag inte orkat kolla tidigare och sorterade all medicin i datumordning. Insåg då att jag har Xanor så att det i värsta fall skulle räcka i ca 80 dagar. Det låter kanske länge men om min psykiater bara skriver recept på medicin som räcker 3 dagar så kommer jag förr eller senare få slut på Xanor.

Det är kanske töntigt men för mig är det en nödvändighet. Tänk dig att du hade migrän jämt och inte fick ta något mot smärtan. Självklart vill jag minska ner på Xanor så att det blir som förut, att jag bara tog när jag skulle ut eller om jag mådde skitdåligt. Jag vill inte äta medicin i onödan.

För att återgå till det jag började skriva om i det här inlägget. När mina Xanor är slut är även mitt liv slut. Det är inget hot eller rop på hjälp, bara ett konstaterande. Så om jag slutar skriva i dagboken en längre tid så är det för att jag är död... eller ligger på sjukhus i covid-19, fått tillbaka cancern eller andra orsaker... men förmodligen för att jag är död. Jag har inte kommit på hur det ska ske än, men jag brukar lösa problem ganska lätt.

Jag säger inte adjö än. Istället säger jag god natt. Inte för att jag ska sova än... jag ska spela spel.