Klockan är nu 07:26. Så tiden går i alla fall. Det var en bra nyhet.

Nu är klockan 07:05. Tjugo i åtta ska jag stiga upp, klä på mig, gå ut, käka frukost. Kvart i nio är det morgonsamling, sedan medicin, morgonpromenad. Jag ser inte vad det är för väder ute men jag hoppas att det är fint. När vi returnerar från promenaden är det städdags. Jag tror att det är jag som har tvättstugan. Då ska man våttorka diskbänken och lite varstans. Sedan dammsuga och till sist svabba golvet. That's all folks! Klockan tolv är det lunch. Klockan ett "fredagsåterblicken". Man ser tillbaka på vad som har hänt den senaste veckan och diskuterar sedan vad som händer nästa vecka. Efter det mötet åker jag hem. Och kommer tillbaka på måndag kväll. Det är nämligen en helgdag på måndag.

Nu på söndag (om jag har fattat det rätt) så åker min farsa till Spanien. Flyger, menar jag förstås. Två veckor. Jo! Spisen hemma är trasig så jag vet inte hur vi ska göra mat nu i helgen. Vi får den nya ugnen på tisdag tror jag.

Det står ganska still på brevskrivningsfronten. "A" har inte skrivit. "A2" har skrivit och "B" (en 41-årig kille(?) som gillar rave. Träffade honom på sjukhuset.). Vet inte om jag ska skriva till honom. Jo, jag ska nog skriva till båda.

God morgon. *gäsp*... Åh, förlåt. Vad har hänt den senaste veckan? Förra onsdagen åkte jag hem på permission (ja, det heter så). Allting var ganska bra ända tills på fredagen. Roger skulle komma över. Jag hade varit snorig hela förmiddagen och sedan blev det bara värre. Jag fick ont i huvudet och mådde illa. Det blev för mycket för mig, så när Roger kom sa min morsa att jag inte mådde bra. Jag kände mig så elak eftersom han hade fått åka hit i onödan. Men nu har jag hans telefonnummer så att jag kan ringa honom om jag måste lämna återbud. Suck... vilken pinsam historia. Nåväl, han stannade en timme, drack kaffe och småpratade med mina föräldrar. Var var då jag? Jo, jag sov i mitt rum. Kul va? På lördagen blev jag sämre. På söndagen ännu sämre. Jag kom tillbaka hit till behandlingshemmet. På måndagen mådde jag uselt. Skitont i huvudet och illamående. Hade möte med mina kontaktpersoner och senare på dagen ett familjesamtal. Vid det här laget mådde jag ännu värre så jag bad om att få åka hem. Jag stod inte ut med att ligga i det här mörka rummet. Jag lovar, det är nog det mörkaste rummet i hela behandlingshemmet. Även fast solen skiner ute så är det ett skumt mörker här inne. Nåväl, jag fick åka hem. Kom hit igen på onsdag. Mådde lite bättre. Igår var det jag som hade middagen. Soppa och pannkakor. Soppa gjord på pulver och vatten. Pannkakor som bara behövde värmas upp. Låter ganska enkelt eller? Ja, men sedan ska man duka av, torka bordet, plocka i disken i maskinen. När disken är färdig plockar man ur och ställer in i skåpen. Sedan torkar man diskbänken och svabbar golvet. Tjoho! Skitkul. Åh, jag glömde en sak: ta ut soporna. Ännu mer tjoho. Jag fick min "månadsplåga" igår, precis innan jag skulle lägga mig. Toppen. Jag funderade om jag skulle be om en Alvedon eftersom jag alltid har så ont i magen. Men jag tänkte att jag klarar mig utan. Och det gjorde jag. Jag somnade igår vid halv tolv och vaknade klockan sex imorse.

Vilken jävla dag alltså! Igår var det solsken och +21 grader. Igår kväll när jag skulle sova hade det börjat regna. Jag sov med öronproppar. Vaknade imorse 07:50. Hade inte hört väckarklockan. Rusade upp. Frukosten var sen. Ingen juice fanns det. FUCK! Drack kaffe med mjölk istället. Väder? Regngråa moln som hängde tungt på himlen. Följde med på promenaden i alla fall. När vi kom tillbaka tänkte jag att nu skulle jag ha kul framför datorn. Men när jag gick till arbetsterapin så var dörren låst. Jag bad en personal att öppna. "Ja! Äntligen!" tänkte jag. Just då kom vaktmästaren. Han är en jobbig typ som pratar hela tiden. Så vi pratade en massa skit om växthuset, plantor o.s.v. Han berättade att han hade en maskin som var jättebra att ha när man t.ex. skulle röja upp i jordgubbslandet. Då var jag ju bara tvungen att se den... *skratt*. Sedan slutade det med att jag hjälpte till med diverse smågöra, dra åt muttrar och annat skit. Sedan drog jag därifrån. "Nu ska jag fan till datorn" tänkte jag. Vad får jag se när jag kommer till arbetsterapin? Någon jävel har låst dörren. FAN! Så nu sitter jag här istället och skriver ner all skit.

Klockan är nu 11:00. Undrar hur resten av dagen blir. Lunchen är om en timme. Soppa och pannkaka. Äntligen en liten ljuspunkt. Sedan hoppas jag att jag får sticka hem. Skulle inte förvåna mig om det ligger ett sarkastiskt brev i brevlådan från "A". Det skulle heller inte förvåna mig om det inte fanns något brev alls. På tal om brev och brevvänner. Jag berättade allt för "M2" men han verkar vilja hålla kontakten ändå. "A2" har skrivit. Jag borde skriva tillbaka. Roger... hrm... ja, hur ska jag säga det här... vi har det skoj tillsammans. Hrm.

Jag fattar inte att det redan är maj. Mitten av maj. Jag är inte kvar på sjukhuset. Nu är jag på ett behandlingshem. Det ligger ganska nära mina föräldrar, bara tio minuters åkväg. Skitbra. Imorgon ska jag hem. Det är nämligen helgdag på torsdag så jag får långpermission från onsdsag till söndag. Själva placet (behandlingshemmet) är faktiskt ganska snyggt. Men nog om det.

Jag är så trött. Varje morgon går vi en promenad på ca 3 km, sedan jobbar vi ute i trädgården någon timme. Idag har jag gått morgonpromenaden, varit i trädgården och sedan gått samma runda som på morgonen. *gäsp*.

Ja, mycket har hänt under tiden som gått. "C" och jag kom allt närmare varandra. Vi gjorde allt tillsammans: spelade fia, gick till kiosken, pratade osv. Han skrevs ut för några veckor sedan. Han lovade att hälsa på mig varje dag. Men hittills så har han bara ringt en gång. När "C" åkt hem hade jag ingen att flirta med (det enda nöje som finns på en låst avdelning, förutom TV), men jag pratade ganska mycket med en 32-årig kille. Men han är inte kvar. Han rymde i tisdags. Jag har lite dåligt samvete för det var jag som sa till honom hur man öppnar ytterdörren med ett telefonkort. Innan han rymde så sa han faktiskt till mig att han skulle sticka. Han sa: "Jag tänker rymma... jag måste ut härifrån". Han lät alltså helt allvarlig. Och när jag sedan såg honom med tjocka kläder på sig så fattade jag. Men jag sa ändå inget till personalen. Varför? Vet inte. Och nu är dörren låst till hans rum. Jag hoppas på att han ska komma tillbaka hit, för han behöver verkligen vård. Men min lilla intuition säger mig att jag nog aldrig får se honom mer. Så nu har jag ingen att prata med.

Hur är det då med mina brevvänner? Jo, just nu är läget så här: Roger ringer varje dag. Ja, det var allt. Inte ett ljud från "A" eller "P". Däremot har "A2" ringt och "N" från Vällingby har skrivit. Åh, nu spelar de en bra låt på radion. Mycket tjat om rave i alla tidningar nuförtiden. Varför? Polisrazzia mot Docklands för tre veckor sedan. Knarkbeslag. Inga mer fester säger polisen. Mina rave-polare trotsar förbudet. Nytt tillslag. Ännu mer uppståndelse i press och TV.

Nu orkar jag inte skriva mer. Jag har bara en sak att säga: RAVE will live FOREVER.

Hej igen. Jag vet att det har gått ganska lång tid sedan jag skrev sist men jag har inte mått så bra. Jag har ju för fan varit helt flummig. Av medicinen alltså. Men nu ska de ta bort den och jag känner mig redan bättre. Som mest var jag uppe i 40 mg Cipramil. Just nu käkar jag bara 10 mg. Oj, fan... klockan är snart elva. Jag får skriva mer imorgon.

Sov på soffan inatt och natten innan. Varför? Ny rumshäxa. Hon snarkar inte. Hennes fötter stinker, hon vänder sig var 5:e minut, sängen knarrar. Hon ligger i sängen hela dagen. Bitch. Fast det är ännu mera synd om "K". Hon delar rum med en 90-årig kärring som inte kan hålla sina naturbehov i styr. Tanten pissade i sängen härom natten. Fan vad det stank. Korrektion: stinker. Jag har bara sovit sju timmar inatt. Satt och pratade med "C" från 22-01. Nåväl, inatt tänker jag försöka sova i min säng. "C" har ingen rumskamrat. Jag skulle inte ha något emot att dela rum med honom. Men det är mot reglerna. Kvinnor och män ska sova åtskilda så klart...

Vad ska jag göra nu då? Virka, titta på TV?

Hej. Jag ska hem en liten stund idag. Just nu sitter jag och lyssnar på P3. Har pratat lite med "C" idag. Han skulle nämligen börja med en ny medicin idag. Vad då ny? Han har inte fått någon medicin de två månader han har varit här. Så han började prata med mig och frågade mig vad jag tyckte att han skulle göra. Jag frågade vad han skulle få för medicin, men han visste inte så han frågade mig vad jag åt för medicin. "Cipramil" sa jag. Han gick och frågade sjuksköterskan vad han skulle få. Jag hörde hur han efter en stund sa: "Så det är samma medicin som Vivi får?". Ja, det var det faktiskt. Han frågade mig om biverkningar osv. Självklart så sa jag inte att jag mådde för jävligt i början. Jag försökte istället övertyga honom att man känner sig mycket bättre sedan (inte för att jag har märkt något). Men jag vet inte om han har bestämt sig för att ta tabletten eller ej. Nej, nu ska jag ut och kolla på TV.

Jag är lite sur. Nej... rättare sagt: Jag är jävligt pissed off. I söndags satt "C" och jag och pratade hela kvällen. Från 17-21. Men idag när jag såg "C" och en annan tjej (som är patient) prata, så drabbades jag av det välkända fenomenet svartsjuka. Nåväl, jag måste väl ändå förr eller senare lära mig att coola ner i sådana situationer. Just nu sitter de i matrummet. Jag var tvungen att gå därifrån. Knäppt va? Och "A" har förstås inte skrivit. Han tror säkert att jag är någon slags psykopat.

Jag har glömt skriva att jag delar rum med en tant som heter "A". Hon är ganska trevlig, men det finns ett stort problem: hon snarkar. Inte som vem som helst. Nej, det här är det värsta som jag någonsin har hört. Jag har sedan i tisdags sovit ute på soffan. Imorgon (om allt går som det ska) så ska "A" få flytta till ett annat rum. Nej, nu tänker jag sluta. Klockan är nämligen halv sju och nyheterna börjar på TV.

Hej. Pratar allt mer med "C". Igår kväll vid elvatiden när jag satt och tittade på TV så kom "C" fram till mig och sa "God natt". *hi, hi*. Imorse när jag tänkte slå mig ner och skriva lite så kom han in i mitt rum, gick fram till fönstret och studerade utsikten. Han sa att han hade mycket sämre utsikt. "Vill du se?" frågade han. "Okej" sa jag och följde efter honom. Så nu vet jag var han sover...

God morgon. Jag pratade lite med "C" igår kväll. Riktigt trevligt. Jag bor förresten i ett eget rum för tillfället. Min rumskompis har en dålig "svacka" just nu. Hon har dessutom lågt blodtryck, och har svimmat några gånger. Men hon ser bättre ut idag så det dröjer nog inte länge innan jag får flytta tillbaka. Synd, för jag har sovit ganska bra i det här rummet.

Ikväll är det luciavaka. Kul. För alla som kan gå ut. Jag har fått ett litet "häfte" från ett dansställe som jag brukade besöka förut. Inuti finns bl.a. en ansökningsblankett om medlemskort... och det kostar ingenting. Kortet gäller hela 1996. Hoppas att jag får tillfälle att utnyttja kortet. För här på vuxenpsyk kan de inte hjälpa mig så mycket med min panikångest. Jag blev ju intagen för att jag hade försökt ta livet av mig. Det enda de kan hjälpa mig med är medicinen och att då och då ta en liten promenad. Vi får väl se vad som händer sedan. Jag vet i alla fall med säkerhet att jag inte tänker gå till något jävla behandlingshem. Nej, jag vill träffa en beteendeterapeut som kan guida mig ut till livet.

Vilket tråkigt väder det är ute. Kan lika gärna sova. Nej, jag skämtar bara. Nu ska jag skriva en lista över vad jag behöver hemifrån. Adiós amigos. Hasta luego. Tack och adjö. Bye.

Hejsan. Ligger på sjukhus. Har inget att göra. Tänkte därför skriva lite. Skrev brev igår. Till "A". Berättade allt om min panikångest osv. Vi får se hur han reagerar. Jag kanske skulle berätta lite hur det är här på avdelningen på vuxenpsyk. Det är inte så hemskt som jag trodde att det skulle vara. Visst så finns det några virriga personer, men i helhet så är det en lugn avdelning. Det finns bara en som är i min åldersgrupp. En 20-årig kille från Djursholm som heter "C". Han är ganska gullig. Det verkar som att han vill prata med mig, men inte riktigt vågar. Jag tycker att det är så hemskt att höra honom gråta. Det liksom skär i hjärtat. Jag delar rum med en 30-årig tjej som snarkar otroligt högt. Jag har skaffat öronproppar.

Nåväl, här på avdelningen kan man göra olika saker. Titta på TV, video, spela spel, läsa. Jag virkar mest. Jag sitter oftast ute i vardagsrummet.