Lite senare ikväll blir det... Bingolotto. *gäsp*. Nåväl, kanske man vinner något.

Idag var det tänkt att jag och min kille skulle åka över till mina föräldrar. Det är fars dag i morgon, men Roger kan inte åka med då eftersom det är fotboll. Fast det blir inget idag heller. Det är den tiden på månaden då man inte är på så bra humör... hrm... ja. Ont i magen så att säga.

Idag var jag i alla fall över till Posten och hämtade ut ett spel som jag köpt på postorder. "Titanic - Adventure out of time". Får väl se hur bra spelet är. Jag köper alltid spel efter hur bra grafik de har. Det spelar ingen roll vad handlingen är... om det är dålig grafik så blir det inte roligt.

Det är nog dags att lägga sig nu tror jag. Jag är inte särskilt trött men man måste ju sova. Tack och lov har jag aldrig några problem med att somna.

Bond. James Bond. TV-dags. Tror att jag ska ta en liten tupplur medan min kille kollar på TV. *ler*.

Jaha.. ännu en ny dag. Jag stannar hemma... är så trött. Måste sova lite till... bara lite till. Förkylningen är fortfarande kvar... fast det var väl knappast någon överraskning.

Oj, det är ju snart morgon. Herregud.. jag måste sova!

Jag sitter som vanligt här vid datorn... och fryser. Får väl ta och göra lite gympaövningar så att jag får upp värmen. Jag sitter och funderar på om det ska vara så här kallt inne. Jag har elementen på max nu... hur ska det då bli när det är kallare ute...? Hm...

Idag har jag bara städat och städat... och städat. Det var nämligen några från kommunen här idag och fikade en stund. Anledningen till att de var här var att jag ska "komma igång" med något och inte bara jobba nere på SPS. Till att börja med så ska jag försöka åka kommunalt till föreningen. Hm... fem minuter med bil tog det förut, nu kommer det att ta en timme. Jag måste byta buss en gång... eller gå.... *brr*. Och så ska jag motionera mera. Tjoho... jag som älskar att sporta. Urk. Ok, jag är lat. Alla andra säger det i alla fall, så då är jag väl det. *skratt*.

Det är TV-kväll ikväll. Mera motion mellan programmen... annars fryser jag väl till som en liten fiskpinne.

Ah... äntligen hemma. Jag är dödstrött. Ska nog snart gå och lägga mig.

Idag på föreningen så kom det ganska mycket folk. Trots att jag lider av social fobi så tycker jag faktiskt att det är trevligt med mycket människor. Det är nästan värre om det bara är två eller tre stycken eftersom jag måste prata mer då. *ler*... kan nästan inte låta bli att skratta åt mig själv när jag läser vad jag har skrivit nyss. Tänk vad man är fånig ibland. Jag tror att jag borde försöka tänka mindre... jag tänker alldeles för mycket dåliga tankar som: "jag måste", "tänk om..." Vad då? Vad kan egentligen hända när jag sitter där och pratar med folk? Om jag mår dåligt är det bara att gå därifrån en stund. Men istället så dyker det upp mängder av tankar i huvudet. Man borde nästan ha en ON/OFF -knapp.

Utöver mina tankar i huvudet som surrade omkring som vanligt så hade jag trevligt idag.

Tänkte kolla på TV (som vanligt) men märkte att jag redan hade sett filmen som visades. Finns inget på de andra kanalerna heller.

Jag fryser... fast jag vet inte varför. Elementen står nästan på max och termometern visar 22 grader. Kanske det beror på att jag har badat och har blött hår? Ja, det är nog det. Man måste ju se lite hyfsad ut imorgon när det är öppet länge på föreningen.

Idag har jag känt mig lite mindre nedstämd än igår, men ändå inte speciellt glad. Inte blev det bättre när jag kom hem från SPS och upptäckte att telefonräkningen hade kommit. Tydligen så har jag tillbringat 200 timmar på Internet de senaste tre månaderna. Men tack vare att jag har Telebonus 2 (där man får 15% rabatt) så blev det 195 kr billigare. Fast jag får ändå betala 1700 kr sammanlagt... Det är inte vidare kul, men värre räkningar har man haft. Den värsta var på över 4000 kr. Men Internet är värt vartenda öre... tror jag.

Min kompis som ringde i söndags ville att jag skulle komma på en klassträff. Det är de som jag gick tillsammans med i 9:an som ska träffas. Jag var på en klassträff för några år sedan... och det var oerhört trist. Och vad ska man säga nu när man möter dem?

"Hej, det var längesedan! Vad jag har gjort sen sist? Ja, först så hoppade jag av gymnasiet, blev deprimerad, stannade hemma, kunde inte gå utanför dörren, försökte ta livet av mig, hamnade på akuten, psyket i 6 månader, behandlingshem i 6 månader, käkade mediciner, träffade oändligt många psykologer osv... har konstaterat att jag lider av panikångest med agorafobi samt social fobi, men annars har det inte hänt något speciellt. Hur har du haft det själv?"

Nej, jag tror inte det... jag stannar nog hemma.

Satt just i min soffa och kollade på TV. Råkade kolla ut genom fönstret och lade märke till att det var ganska ljust ute. Ett slags mörkgult sken över hela himlen... Så jag klev upp och tittade... och... herregud... det snöar!! Kul för många kanske, men för mig är det bara en påminnelse om att vintern, mörkret och kylan är här.

Jag var på föreningen idag. Det var nog bra att få träffa lite människor och så... men jag känner mig ändå väldigt deppig. Och det värsta är att jag inte vet varför jag känner mig så nere. Tycker bara att allt känns meningslöst.

Men mitt i all tristess så fick jag i alla fall höra något gulligt idag. Min kille sa till mig att: "Om inte jag hade träffat dig och känt dig så skulle jag nog ha varit kriminell och förmodligen suttit inne". Han har berättat för mig om sin "vilda" ungdomstid... och jag måste säga att sedan jag lärde känna honom för ca 4 år sedan så har han förändrats mycket. Till det bättre förstås.

Angående det jag skrev förut, att jag gör små uppoffringar för min kille som att kolla på Bingolotto när jag inte alls är intresserad osv. Det är klart att han ställer upp för mig med. Jag kan ärligt säga att om det inte vore för min kille så hade jag inte levt idag. Inte för att jag har någon "jättelust" att leva nu heller... men jag har redan gått igenom helvetet med ett självmordsförsök en gång för 3 år sedan och skulle aldrig göra det igen... jag vill inte såra min kille.

Jag bryr mig inte om mig själv särskilt mycket.. tror jag. Jag vet att jag har dåligt självförtroende... men hur kan man bygga upp det? Ibland har jag haft mardrömmar om att min kille varit otrogen och lämnat mig. Handlingen i drömmarna har alltid varit likadan: otrohet, ensamhet... och så slutar det alltid med att jag tar livet av mig. Det är inte speciellt kul att vakna upp svettig mitt i natten och verkligen KÄNT hur man nästan sveptes in i det mörker som följde med döden.

Men det äckligaste av allt är att jag förmodligen skulle göra något så dumt som att försöka ta livet av mig om min kille och jag gjorde slut. I början av vår relation var det nära en gång att det tog slut mellan oss... jag hade så ont i hjärtat och kände bara förtvivlan, smärta och hopplöshet... så det var nära att jag... satte mina funderingar i handling.

Har suttit och pratat i telefon i en timme nu. Det var en kompis till mig som inte heller mår så bra. Jag känner verkligen medlidande för henne. Jag blir så ledsen när jag hör att hon mår dåligt. Hon är som en syster till mig, jag har känt henne sedan jag var 9 månader gammal.

Jag har missat halva filmen som jag tänkt titta på. Det är ingen idé att kolla nu, jag jobbar lite på min egen hemsida istället.

Jaha, nu sitter man här igen. Ensam. Väntar på att det ska börja något på TV. Det är sorgligt att jag inte kan hitta på något annat att göra. Visst har jag flera böcker som jag inte har läst, men jag har ingen lust att läsa nu.

Ännu en grå dag. Det är så trist och nedstämmande. Fast det spelar väl ingen större roll eftersom jag har städdag idag. Det är nog inte många som tycker om att städa, men jag tycker att det är ganska avkopplande. Ja inte fysiskt förstås... men psykiskt.

Jag tror nog att jag kollar för mycket på TV. Bingolotto, Robinson, en videofilm... Kanske man skulle ta och minska ner på TV-tittandet? Äh.. så länge jag mår bra av det så tittar jag. *skratt*. Filmerna var förresten jättebra.