Senaste tiden hugger det till i sidan ganska ofta... precis där slutet på blindtarmen satt. Minns inte... när opererades jag för den? 2019? Tror det... förra året var det ju cancern. Det gör i alla fall ont på exakt samma sätt och ställe med skillnaden att nu gör det mer ont än vad det gjorde då. Jag googlade på engelska för man hittar aldrig något om man skriver svenska sökord. Det finns i alla fall något som heter "stump appendicitis" som man kan få månader eller år efter att ha opererats. Jag har inte varit på toa på ett par dagar... så jag väntar med att kontakta läkare tills jag vet om det gör ont även när jag inte har en massa poop i magen. Just det... jag har mens nästa vecka så jag är säkert lite uppsvälld också. Men blir det inte bättre kan jag kanske få ta en snabbsänka hos husläkaren. När jag hade blindtarmsinflammation så hade jag över 90 i sänka.

Nåväl, jag käkar väl torkade aprikoser eller torkade plommon imorgon. Fast det blir egentligen idag för klockan är snart 7 på morgonen. Kanske dags att sova nu. God natt...

Vad är det för jävla bajs att folk som har vaccinerat sig får en massa förmåner? Verkar vara så på många håll i världen. Jag som bor i Stockholm och tillhör sista gruppen som ska vaccineras kanske får första sprutan i september. Inte för att jag är speciellt förtjust i att bli vaccinerad... men om det är ett krav för att kunna göra saker eller resa så tar jag det såklart.

Tycker det är idiotiskt att släppa på restriktioner oavsett om det gäller vaccinerade eller alla. Folk som är vaccinerade kan fortfarande bli sjuka och framförallt även smitta andra. Puckade människor överallt. Ingen verkar kunna tänka logiskt längre.

Folk har tydligen inte hört talas om en uppfinning som heter hörlurar. Hela dagen har någon full granne skrikit och så satte hårdrocken igång igen... vilket fick fyllot att skrika ännu mer. Nu tystnade musiken men fyllot både skriker och slår i väggar. Ganska meningslöst egentligen... tror nog att han skadar sig mer än han gör ljud. Betongväggar är jävligt hårda.

Dag 2 utan Xanor. Det är inte superjobbigt i alla fall. Men å andra sidan är jag bara hemma. Det skulle underlätta om folk inte spelade rockmusik på högsta volym. Vet inte vilken våning det kommer ifrån men egentligen stör inte musiken så mycket. Det som är irriterande är att någon annan i huset skriker... som att det skulle få personen som spelar musik att sänka ljudet. Den hör nog inte ens gubben som skriker.

Äh, jag ska fixa middag... kanske sockerfri Risifrutti. Ska se om det finns något på TV. Jag följer olika storm- och tornadojägare i USA och ser att en av dem livestreamar just nu på Youtube.

Min syresättning i blodet och puls just nu. Verkar helt okej.

Mårten pratade med min husläkare och hon har förnyat alla mina recept, även Trionetta (p-piller) och Xanor. Jag fick även beröm från husläkaren att jag trappar ner Xanor. Kul att höra tycker jag. Får se hur det går nästa vecka när jag inte tar Xanor alls.

 Vilket skitväder det är just nu. Tidigare idag snöade det så mycket att jag inte ens såg vattnet någon kilometer bort.

Jag måste nog snart skriva en lista över saker att köpa. Jag gillar inte listor men ibland kan det vara bra. Det är dags att byta dammsugare tycker jag. Gardiner har jag bytt i köket. Har bytt till LED-lampor överallt som bara drar hälften så mycket jämfört med de gamla lågenergilamporna. Har köpt andra grejer till hemmet också... fönsterlampor, toasits... ja, jag bor i en hyreslägenhet men jag gillar inte riktigt den tunna sitsen så jag köpte en ny rejäl toasits med mjuk stängning för ca 1000 kr. Just det, Mårten hjälpte mig byta till ny duschslang och munstycke. Den slang som hyresvärden fixade är det gummi runt... som med tiden blivit mer och mer missfärgat. Även silikonet i badrummet börjar få en skum färg. Tycker inte det var så längesedan det var stambyte... eller så kanske det var det.

Vädret... usch, två grader ute nu enligt väderstationen. Det är konstigt nog inte så hemskt kallt inne... men lite kyligt kanske... så jag kan lika gärna lägga mig. Mårten kommer förbi imorgon så jag ställer nog alarm så jag inte vaknar allt för sent.

Jag har 99 %SpO2 just nu. Inget problem med syret i blodet för mig... trots att jag inte kommit igång med träningen.

Hm, läste just att någon tror att alla kan vara färdigvaccinerade innan mitten av augusti. Öh, visst... det låter ju rimligt... inte. Är det därför varken jag eller Mårten hört något om vaccin till oss och att min morsa måste vänta 6 veckor på dos 2? Tror inte att det kommer gå som väntat alls med vaccin. Varför får Sverige in över en miljon vaccin av Janssen eller vad fan det kallas? Det suger ju uppenbarligen lika mycket som AstraZeneca.

Och hur kommer min kropp reagera om jag får vaccin? Jag som tydligen alltid har höga sänkor. Senaste tiden är mitt snor grönt och det luktar vitlök i näsan fast jag inte ätit vitlök. Skumt... har bara haft gult snor hela livet, aldrig neongrönt...

Bajsdag idag med måendet. Om jag räknat rätt är det här sista veckan med Xanor. Jag svettas nästan varje natt men vet inte om det beror på nedtrappningen eller för att det är kvavt. Jag öppnar balkongen lite varje dag. Tror att jag ska sätta upp myggnät snart... men då måste jag göra det på utsidan eftersom alla fönster öppnas inåt. Jag har ett litet fönster som vätter mot balkongen så jag får väl fixa det när Mårten är här. Helst står jag inte själv på balkongen för det känns som att någon kanske kollar... och nej, det är inget jag inbillar mig. Det är säkert över 500 lägenheter i området så det kan faktiskt vara någon som råkar titta. När jag t.ex. går ut i köket för att dricka vatten så kollar jag ut och man ser alltid något eller någon som rör sig. Typ som för några dagar sedan när en granne mittemot gick ut på sin balkong halvnaken. Usch...

Jag funderar på att köpa en ny golvlampa vid datorn. Varför har jag så dyr smak? 2000 kr kostar den som jag fastnat för och matchande fönsterlampor kostar 600 kr/st. Hemskt... Har dock inte bestämt mig än. Jag ska försöka laga lampan jag har nu först.

Jag ska lägga mig. Mårten var här idag. Vi skulle ha åkt till Hornbach och handlat men jag mådde inte bra så vi tar det en annan dag. Skulle handlat mat imorgon men det går inte heller. När jag satte mig vid datorn efter att Mårten åkte så såg jag att jag hade glömt ta gårdagens GABA-tablett. Idiotiskt. Jag la den bredvid datorn igår... och sen fastnade jag väl i något spel eller liknande och glömde helt bort den.

Min halvkändisvän på Facebook är på sjukhus med låg syressättning i blodet. Tror inte att han är så mycket yngre än mig. Sjukt. Jag skrev till honom att jag hoppas han kryar på sig snart... Förväntar mig inget svar eftersom min kommentar försvinner bland alla andra 700 kommentarer. Jag ska kanske leta upp min pryl som visar puls och syressättning. Det är en liten grej man sätter på fingret. Har för mig att jag för många år sedan gav varsin sådan till både Mårten och morsan.

Kul när man får mensen två dagar för tidigt för att man glömt ta sista hormon-p-pillret innan perioden börjar. Just det, måste leta efter en läkare som kan skriva ut p-piller för jag får inte längre det från... öh, vem det nu var som skrev ut det förut. Kanske en barnmorska? På grund av min ålder så måste en läkare skriva ut det. Jösses, det låter som att jag är 100 år gammal. Det känns så ibland för jag har ont överallt och mår dåligt. Skrev jag att jag är nere på 0,125 mg Xanor? Kan inte ens räkna längre... jag delar 0,25 mg Xanor... det blir väl 0,125? Vad är det för dag idag? Söndag... då har jag alltså ätit den här dosen i en vecka? Mårten var här idag och vi åkte ut lite med bil. Ska ut en sväng imorgon också.

Fy fan vad mycket folk det var överallt. Vi handlar aldrig på helger men man såg ju hur parkeringarna utanför matbutikerna såg ut. Sedan var många ute och promenerade och av någon konstig anledning verkade det som att alla hade gäster. Har folk glömt att det är en pandemi? Eller tror de att de är skyddade för att de fått en eller två doser vaccin? Man kan ju bli sjuk ändå men förmodligen med mildare symtom. Mårten berättade att en halvkändis jag är vän med på Facebook gått omkring med mask och handskar och varit jätteförsiktig nu fått covid-19 ändå och att det uppenbarligen är från barnen. Fattar inte hur lång tid det ska ta för folk att inse att alla smittar.

Äh, nu ska jag spela lite och sen sova för klockan är 4 på natten. Om jag är trött? Nej.

Jag läste några av mina gamla inlägg här i dagboken och insåg att jag inte skrivit om mötet med senaste psykiatern i januari. Kan väl kanske vara bra att göra det innan jag glömmer vissa detaljer.

Det hela började med att Mårten hade telefonkontakt med psykiatern som flera gånger lovade att han skulle lyssna på mina problem och att vi gemensamt skulle komma fram till en lösning som både han och jag var nöjda med. Efter att ha besökt psykiater-kvinnan på samma ställe som sänkte min dos och var elak så kände jag tvivel till att gå tillbaka till psykenheten. Jag tänkte ändå att jag ger det en chans. Han lovade Mårten att han skulle se till så att jag inte råkade stöta på psykiater-kvinnan i korridorerna.

Apropå förr-förra psykiatern... skrev jag någonsin att den gången jag träffade henne var den 13:e i månaden, klockan 13 och rum 13? Sjukt...

Nåväl, tillbaka till mupp-psykiater nummer två igen. Mårten och jag tog oss dit, gick in på mottagningen, betalade och väntade sedan utanför dörren, dels för att inte utsätta sig för corona och för att slippa träffa psykiater-tanten. Efter ett tag öppnades dörren och en man stack ut sitt huvud och sa "hej". Första intrycket var väl okej... ända tills han öppnade sin mun igen och sa "har du betalat?". Det är väl uppenbart att man gör det? Han ledde oss till ett rum där en hemsk lysrörslampa var tänd i taket... men bara över den delen där Mårten och jag satt, inte vid skrivbordet där han satt. Det var enormt störande att ha en stark lampa på sig och inte kunna se honom i mörkret där han satt. I och för sig hade han även visir som dolde ansiktet en del. Han petade på den hela tiden under samtalet. Undrar om han själv visste hur många gånger han rättade till den...

Början av samtalet flöt på ganska bra. Han sa i princip samma sak som han hade sagt till Mårten (som sedan fört det vidare till mig). Båda ska vara nöjda och så vidare. Ju längre samtalet pågick desto mer märkte jag att han försökte styra mig åt ett visst håll. Mot slutet så var det ett ultimatum han la fram: byt till Stesolid eller... nej, det fanns inget eller. Hans ord var: "Jag kör med raka puckar, så här är det... Jag kan skriva ut Stesolid för den är enklare att trappa ner. Du får inte Xanor av mig och vart du än vänder dig oavsett om det är här på mottagningen eller andra läkare så kommer ingen hjälpa dig."

Efter att ha gått igenom ett skitjobbigt möte med psykiatri-tanten på samma ställe tidigare och igen bli sparkad på... jag mådde skit. Försökte ändå resonera på ett vuxet sätt och frågade vad hans planer var för att få mig "frisk". Han föreslog att han kunde ringa mig och prata över telefon eller kanske ta promenader med honom i närheten där jag bor. Jösses... han fattade verkligen inte mina problem. Tänk att någon kan vara så okunnig när det gäller panikångest och social fobi. Varför skulle jag överhuvudtaget promenera med en psykiater? Det är väl inte hans jobb?

Jag tror att han förväntade sig en tystlåten flicka som enkelt skulle kunna övertalas. Men jag iakttog honom hela tiden under samtalet och lyssnade på allt han sa. När jag påpekade att han i början av samtalet hade en helt annan kroppshållning så verkade han bli överrumplad. Det var ju sant... mot slutet av samtalet satt han med armarna i kors och lutade sig bakåt... avståndstagande helt enkelt. Jag sa även att jag märkte att han satt och kollade på klockan flera gånger. Just det... i början av samtalet ringde hans son och helt idiotiskt nog så avbröt han mig för att svara! Jösses...

När han märkte att det inte gick att övertala mig så vände han sig till Mårten. Varför skulle min bästa vän tycka annorlunda än mig? Nästan skrattretande.

Det går inte att förklara hur jag mådde... det var för jävligt. Jag tog mig dit fast jag mådde skit och sen fick jag bara ännu mer skit. Hela hans personlighet och allt var bara fel... han frågade flera gånger om jag hade aspergers syndrom bara för att det står i min journal att jag utreddes för det vilket de sedan kom fram till inte stämde. Jag misstänker att han själv har det för vissa saker fattade han helt enkelt inte. Det var ett jätteotrevligt möte. Han verkade njuta av att ha makt över mig. Det var nog det som fick mig att vilja sluta med Xanor. Jag tänkte inte låta en sådan hemsk människa få den makt han ville ha. Det enda bra med mötet var att han nämnde GABA (gamma-aminobutyric acid). Jag hade googlat på det redan innan när jag sökte efter alternativ till Xanor. Att han tog upp just GABA och hur Xanor påverkar det fick mig att ta det varje dag. Vet inte hur nedtrappningen hade gått utan GABA faktiskt.

Jag har inte hört något från psykiatrin på evigheter... förutom att de för längesedan berättade för Mårten att psykiatern hade blivit omplacerad. Det är kanske bäst just nu ändå... jag orkar inte med något när jag trappar ner Xanor. Jag är nere på 0,25 mg nu. Tror det är nu på söndag jag ska ta fram mina 0,25 mg tabletter och dela så det blir 0,125 mg. Kanske låter töntigt men jag tar hellre det säkra framför det osäkra.

Mår för övrigt dåligt. Har ont överallt, mår illa nästan jämt, ser dåligt. Nackvärken hänger kvar också. Är kanske deppig också. Känns bara som att allt är bajs. Finns det egentligen något att vara glad över? Jäkla pandemin förstör allt. Jag tror inte att jag har haft covid-19. Hade inga antikroppar förra sommaren i alla fall och har inte varit speciellt sjuk sedan Mårten och jag kom hem från Spanien hösten 2019.

Jag har suttit uppe och spelat strategispel hela natten. Får väl lägga mig nu eftersom klockan är mycket...

Höll på att glömma GABA-tabletten. Vet inte om jag kommer kunna sova... jag mår illa också... inte för att jag glömde tabletten utan för att jag mår skit.

Tydligen räcker det inte med att man ska trappa ner Xanor mitt i en pandemi... nej, man ska ha en morsa som försvårar det ännu mer. I vissa situationer beter hon sig nästan som ett trotsigt barn. Jag förstår inte vad det är för fel på henne. Vill hon att jag ska ta livet av mig? Vet inte hur mycket mer skit jag orkar ta.