2022-08-05
Allt är bara så jobbigt jämt. Det skulle bli 22 grader och mulet. När jag vaknade imorse var det 27,3 grader inne… 35 på balkongen. Det kändes som min hjärna kokade. Trots att balkongdörren varit öppen hela kvällen så är det 25,5 grader inne. Ett tag hade jag även 62% luftfuktighet inne.
Mår inte bra… ska backa tiden på Kansas city zoo Youtube och kolla när de matade pingvinerna. Man kan alltid backa och se de senaste 12 timmarnas händelser.
Jag har bett Mårten avboka alla tider. Jag mår skitdåligt. Har svinmycket ångest och oro så jag klarar inte av det just nu. Varför ska allting bli så komplicerat jämt? Inför datortomografin vill de nämligen ge mig kontrastvätska och efter min förra upplevelse av det så är det omöjligt. De måste prata med min läkare om hur de ska göra. Vad då göra? Måste de ge kontrastvätska? Man känner ju ojämnheterna på mitt huvud, hur fan kan det inte synas på röntgen?
Den andra grejen var ultraljud men som sagt kan jag inte gå dit heller om jag inte vet exakt vad som ska göras. Jag fick uppfattningen att det bara skulle vara ultraljud. Husläkaren hade även skrivit stickprov vilket inte går för mig. På kallelsen står det även mammografi... vad fan, allt är bara skit. Jag vet att de inte kan tvinga mig att göra något men jag vill inte gå igenom alla mina förberedelser bara för att komma till ett ställe och så blir de sura på mig och jag åker hem utan att ha fått något gjort. Förberedelser innebär bland annat mental förberedelse men även kroppslig eftersom jag måste käka plommon och tömma magen dagen innan läkarbesök. Sen vill man ju inte gå skitig till läkaren heller så jag måste fundera ut när jag ska tvätta håret, bada eller duscha. Snart skiter jag i allt...
Min morsa är också konstig. Förra gången jag hade cancer var hon jätteorolig och ledsen men nu känns det som att hon inte bryr sig. Jag förväntar mig inte att hon ska sitta och böla och liknande... men hon är så kall jämfört med hur hon brukar vara. När jag tar upp allt med hur jag mår och att läkaren tror jag kanske har metastaser i kroppen och allt annat så lyssnar hon väl... men sen pratar hon om sig själv eller sina släktingar i Kanada. Det känns som att hon äter någon slags piller som trubbar av hennes känslor. Eller så stoppar hon kanske bara huvudet i sanden. Visst, hon skriver till mig ibland på Messenger att hon tycker jag är stark osv... men två gånger har hon skrivit att hon ska be för mig. Be? Vad då be? Vi har aldrig varit religiösa så vad fan ska hon be för?
Jag är glad att jag har Mårten. Utan honom vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Jag vet inte... jag känner allt mer att jag snart ger upp. Hur mycket skit ska man kämpa igenom? Min känsel försvinner mer och mer. Förrförra gången var det vaderna som känseln började försvinna i. För ett par dagar sedan när jag tränade kunde jag inte känna mina lårmuskler riktigt. Det brukar alltid kännas på baksidan av låren när jag böjer mig framåt och nuddar tårna... när jag gör yogaställningen sun salutation. I och för sig... även när jag gör chair pose så brukar det bränna i musklerna på framsidan av låren och det kände jag inte av heller. Ojämnheterna på huvudet är också värre. Samma sak med känseln i magen. Idag till exempel har jag fått lite känningar av att jag behöver göra nr 2 men inget kommer ut...
Äh, ska kolla på TV. Mårten var förbi tidigare idag men kommer tillbaka om en stund för att jag inte mår bra. Jag sa att han inte behöver det men han kommer hit ändå.
2022-08-04
Jag måste kolla igenom mina vänförfrågningar på Facebook oftare. Jag missade helt att en kändis skickade en förfrågan... för 7 veckor sedan. Jag är ingen speciell person alls... men är man redan vän med några kändisar så misstänker jag att man dyker upp som förslag eftersom man har gemensamma vänner. Kul i alla fall att folk vill bli vän med mig.
Vänförfrågningarna brukar öka när pandemin är värre så jag antar att det är sämre igen eftersom jag har 52 förfrågningar att gå igenom. Jag kollar alltid vad det är för människor för jag vill inte bli vän med spam-konton eller konstiga individer... *ha, ha*.
Nästa vecka ska jag på datortomografiundersökning. Känns nervöst men det är i alla fall inte så långt från mitt hem. Jag fick välja mellan tre eller fyra olika platser. Sophiahemmet var en av dem. Jag brukar gilla det stället men det ligger i stan... biltull och parkering är inte billigt precis... så jag tog ett ställe här i norra Stor-Stockholm.
Nej, nu ska jag sova... eller försöka i alla fall. Det är 25,3 grader inne just nu. Imorgon ska det blir över 27 grader ute så jag stänger balkongdörren innan jag lägger mig. Det är så fuktigt både inne och ute. Jag är glad att jag har luftavfuktare. I badrummet har jag alltid Torrbollen. Funkar jättebra, allt känns mindre klibbigt och framför allt handdukarna känns fräschare när det inte är så fuktigt i rummet.
2022-07-30
Min husläkare skrev att det var akut på remisserna för ibland tar det månader innan man får en tid. De ringde Mårten redan idag från båda ställena. Jag hade kunnat få en tid för datortomografi redan nu på måndag men jag har mens så det får bli veckan efter. Vet inte när jag ska till Bröstcentrum. De ville skicka mig på mammografi men det är ju omöjligt. Mina bröst gör ont bara man petar på dem... de har alltid varit så.
Jag kollade igenom mina provsvar på det enorma blodtestet och det var bara fyra grejer som var förhöjda (de två översta är sänkor och de andra har med vita blodkroppar att göra):
B—SR 21
P-CRP 9
B-Leukocyter 9
B-Neutrofila granulocyter 6
När jag hade min cancerknöl hade jag högre sänkor men det behöver inte betyda något egentligen. Husläkaren vill att jag tar ett covid-test bara för att vara säker att det inte är det som spökar i kroppen. Jag har alltid tester hemma så jag ska kolla imorgon. Jag känner mig inte sjuk, har inga symptom eller feber alls men jag följer läkarens order. Jag berättade att jag var jättesjuk i november och december 2019 och hon sa att det är inte omöjligt att det var covid. Att jag inte hade antikroppar i maj 2020 sa hon kunde bero på att testerna inte var så bra då. Vem vet...
2022-07-28
Jag var hos husläkaren igår. Alla läkare nuförtiden verkar ha som regel att de måste se en minst en gång per år. Annars får man inte sin medicin... typ. Jag hade tänkt på minst en miljon olika saker som skulle kunna hända under husläkarbesöket. Att hon hittade en knöl i min armhåla var inte en av dem. Jag berättade även om att min känsel försvinner mer och mer. Hon hade en slags sticka som hon testade med på olika ställen. Vid ett tillfälle sa hon: "Känns det mer här eller här?". "Va? Jag känner bara att du sticker på ett ställe" sa jag. Läkaren gjorde massa olika tester och sedan skickade hon mig på provtagning för att kolla upp hur allt står till i kroppen. 7 rör blod tog de. SJU!!!
Känner mig deppig och inte blir det bättre av att jag ska ha mens nästa vecka för då blir jag alltid deppigare. Antar att jag får ta en dag i taget bara. Jag vet inte vad som är värre... att behöva ge sig ut bland folk och genomgå alla tester när min ångest är skit eller provsvaren man får senare. Husläkaren tror jag förstår mina problem för jag tyckte hon sa att hon inte skriver remiss för magnetröntgen. Är inte det när man ligger i typ en halvtimme medan maskinen låter som fan? Det är hemskt. Jag ska istället undersökas med datortomografi. Sen ska jag tillbaka till Bröstcentrum igen. Vet inte om jag får samma läkare som förut eller vilka hemska undersökningar de kommer föreslå...
