Idag var Mårten och jag iväg till kontaktsjuksköterskan som tittade på såret och svullnaden. Hon sa att såret läker bra och att det är svullet men hon tyckte inte man behövde göra något åt det än. Får jag däremot så pass ont att jag inte står ut eller att svullnaden blir stor som en tennisboll... då ska jag höra av mig.
Jag orkar inte med fler läkarbesök. Jag ska till kirurgen om några veckor för att få reda på om det är cancer (vilket det säkert är)... men efter det orkar jag fan inte. Hittills har det knappt varit något läkarbesök som gått smidigt. Som idag till exempel. Mårten och jag kom till avdelningen i god tid vilket inte gjorde mig något. Hellre är jag där för tidigt än för sent. Medan vi satt i väntrummet ropades namn efter namn upp.
Ja, just det... det satt lappar uppe överallt där att alla skulle bära mask. Tror du folk gjorde det? Nej. Helt sjukt. Vi var ca 14 st i väntrummet och Mårten och jag var de enda som hade mask. Folk skiter tydligen i regler och andra personer. Ingen av personalen sa till patienterna heller... vilket är helt stört det också. Inte undra på att covid sprids.
Nåväl, vi satt som sagt var i väntrummet... och väntade... och väntade. När det var 20 minuter över min bokade tid gick Mårten och frågade om det syntes i systemet att vi var här... för de har inte någon reception på avdelningen just nu, bara vid huvudentrén. Jag vet inte om det blev något strul i systemet eftersom jag fick tid idag istället för imorgon. Hon som Mårten pratade med gick iväg för att prata med någon. Vi hörde dem prata längre bort och av det vi hörde så lät det inte som att någon insett att jag skulle komma idag. Någon sa att "jag ska försöka fixa ett rum". Kul... så om vi inte hade frågat... hade vi suttit där i evigheter eller? Känns inte alls kul men skit samma.
Jag kanske missuppfattar saker och ting eller tolkar dem annorlunda när jag har ångest. Hela besöket var bara jobbigt. Vet inte... är det fullmåne kanske? Ofta känns det som att folk pratar så konstigt med mig... som om jag vore ett barn eller förståndshandikappad. Jag är ju precis som alla andra... bara full av en massa ångest. Det kändes som att hon idag retade mig lite för att jag inte har duschat sedan operationen. Ursäkta att jag nästan dör av ångest, sitter på badrumsgolvet och mår skit, ligger sömnlös om nätterna med smärta, illamående och ångest. Duscha var inte det jag hade som prioritet. Jag har gjort rent runt såret varenda dag väldigt noggrant. Vad fan spelar det för roll att jag inte har duschat... jag ville inte heller blöta såret onödigt mycket så det finns faktiskt en tanke bakom allt jag gör.
Det är som på operationsdagen. Samma kvinna som sa att Mårten inte fick komma in på uppvaket sa en till sak ett par minuter senare. Jag låg där på britsen med en Piggelin i handen, ensam... grät, hade en panikattack och mådde skit. Kom någon fram och frågade hur jag mådde? Var det någon som brydde sig? Nej. Istället kom samma kalla kvinna fram och sa surt (som om hon pratade med en 5-årig unge): "Ska du ha glassen eller inte?"
Dessutom som de andra i personalen sa att "nu är det värsta över". Hur kan det vara över? Om det är metastaser de hittade i armhålan... då kan jag väl ha metastaser överallt? Jag upptäckte första cancerknölen hösten 2019 så om jag hade andra metastaser så har de alltså haft 3 år på sig att växa. TRE ÅR. Sen vet man inte när den första knölen först dök upp heller... så nej, det värsta är inte över.
Jag hade tid hos min kontaktsköterska för sårkoll i övermorgon men jag ska dit redan imorgon. Det har svullnat upp vid operationsområdet och det gör ont. Jag tog 2x500 mg paracetamol mot smärtan men det hjälpte inte. Huden kändes varmare också än på andra sidan så jag tog 600 mg ibuprofen ifall att det var inflammerat men det gör fortfarande ont och är svullet.
Jag trodde inte jag skulle kunna åka alls på onsdag på grund av ångest och skit men nu måste jag dit imorgon... eftersom det är viktigt. Det betyder att jag måste "tömma magen" idag. Jag har gjort fiberhavregrynsgröt, ska äta torkade katrinplommon och Mårten åkte just iväg för att köpa torkade tranbär. Ångesten är för jävlig så jag tog en 0,25 mg tablett Xanor just nu.
Skit samma, jag kan skriva om det nu. Jag tror man kan säga att fysiskt så fungerade allt bra idag på sjukhuset. Nja, någorlunda. Jag trodde jag skulle opereras klockan 12 men när jag kom dit sa de att det var 14. Dåligt informerat. Jag skulle alltså vara där 12, men operationen skulle ske senare. Jag läste igenom all information och det stod inget om det.
Ja... det allra första egentligen var att jag bad flera gånger att få en tidig tid på grund av min magkatarr och alla sa att det inte borde vara något problem. Så mycket hänsyn tog de till det...
Det som kan ha förstört min panikångest i en oviss tid framöver är följande:
Mårten ringde sjukhuset flera gånger och pratade med olika folk och alla sa att det inte var något problem att de skulle kalla in Mårten till mig på uppvaket så att han var där när jag vaknade. Vi fick bekräftat på plats idag också samma sak... till och med av min kirurg.
Vad hände när de väckte mig på uppvaket? Ingen Mårten. Jag var precis nyväckt och fortfarande trött så jag såg tyvärr inte vilken kvinna som pratade med mig. Jag sa till henne i alla fall: "Var är min vän Mårten? Ni lovade att han skulle vara här när jag vaknade". Kvinnan svarade "anhöriga får inte vara här". Det var sättet hon sa det på också... så kallt, utan empati... nästan med en elak ton. Jag mådde skitdåligt och fick världens jävla panikattack. Jag satt där och hyperventilerade och grät högt för jag mådde hemskt dåligt. INGEN BRYDDE SIG!!!! Alla bara sa typ att "men nu är det värsta över". Vad då det värsta över???? Jag kommer vara helt förstörd kommande veckor, månader, år eller längre när det gäller panikångesten!!! Operera bort en cancerknöl är en fis i rymden jämfört med åratal av ständig ångest!!!! Vad är det för jäkla samhälle vi lever i?!
Efter typ en kvart ringde någon efter Mårten ändå. Jag vet inte om de insåg att idiot-kvinnan gjort fel eller om de trodde att han kunde lugna ner mig. Jag mådde så pass dåligt att jag var på väg att gå därifrån... jag stod inte ut. Det var fruktansvärt!!!!!!
Fan, nu gråter jag igen. Allt är kanske förstört nu. Jag kommer kanske ha svår ångest i evigheter... på grund av en kvinna!!! Det är helt sjukt att en person kan förstöra ens liv... för jävligt. Orkar inte skriva mer nu... jag ser ändå inte genom tårarna vad jag skriver.
Hela mitt liv är bara ett plågande varenda dag och så händer det bara mer och mer skit jämt. Jag kanske inte ens kan göra datortomografi på flera år. Jag vet inte... jag kan inte ens förklara i ord hur jag mår och känner mig.
Kirurgen sa dessutom att den största knölen var mycket större än 16 mm... och det var inte bara den och en till (som de trodde innan) som inte såg helt friska ut. Det var flera stycken.... tror hon sa fyra. I papperna jag fick innan jag blev utskriven står det att det är metastaser... så det kan ju betyda att jag har metastaser i andra delar av kroppen också... typ hjärnan. Vad är det annars som orsakar mitt känselbortfall och ojämnheter på huvudet?
Så jag har ingen aning om hur jag kommer må imorgon när jag vaknar. Jag pratar om panikångesten alltså. Värk står jag ut med men jag har ingen aning om hur det blir med ångesten. Just nu har jag fortfarande Xanor i kroppen... men när effekten släpper... hur mår jag då? Det är jätteskrämmande just för att jag vet inte hur illa det blir.
Jag opererades för cancer idag. Orkar inte berätta om det nu, jag mår för dåligt. Det jag kan säga är att det hände en allvarlig sak (psykiskt) som gör att min panikångest kanske är fucked i ett år framöver eller mer på grund av en idiotmänniska som jag inte ens vet om hon är sjuksköterska eller bara skötare. Hemsk människa i alla fall som kan ha förstört hela mitt liv.
Jag tycker inte att jag är så gammal... men jag hittade en sida som listar diverse fakta om hur saker och ting var det året man föddes. Det här får mig att låta supergammal: En Piggelin kostade 90 öre och 1 liter bensin kostade 1,55 kr. Jösses...
Haha, när Mårten föddes kostade 1 liter bensin 86 öre. Det står inget om det år min morsa föddes... bara att Sverige hade vänstertrafik. Enligt det kinesiska horoskopet är både Mårten och morsan yin... jag är yang. Mårten och morsan är tuppar båda två... mitt ex var också tupp. Jag är en drake så mitt element eld passar ju bra... Mårtens är jord och morsans är trä.
