Jag läste några av mina gamla inlägg här i dagboken och insåg att jag inte skrivit om mötet med senaste psykiatern i januari. Kan väl kanske vara bra att göra det innan jag glömmer vissa detaljer.

Det hela började med att Mårten hade telefonkontakt med psykiatern som flera gånger lovade att han skulle lyssna på mina problem och att vi gemensamt skulle komma fram till en lösning som både han och jag var nöjda med. Efter att ha besökt psykiater-kvinnan på samma ställe som sänkte min dos och var elak så kände jag tvivel till att gå tillbaka till psykenheten. Jag tänkte ändå att jag ger det en chans. Han lovade Mårten att han skulle se till så att jag inte råkade stöta på psykiater-kvinnan i korridorerna.

Apropå förr-förra psykiatern... skrev jag någonsin att den gången jag träffade henne var den 13:e i månaden, klockan 13 och rum 13? Sjukt...

Nåväl, tillbaka till mupp-psykiater nummer två igen. Mårten och jag tog oss dit, gick in på mottagningen, betalade och väntade sedan utanför dörren, dels för att inte utsätta sig för corona och för att slippa träffa psykiater-tanten. Efter ett tag öppnades dörren och en man stack ut sitt huvud och sa "hej". Första intrycket var väl okej... ända tills han öppnade sin mun igen och sa "har du betalat?". Det är väl uppenbart att man gör det? Han ledde oss till ett rum där en hemsk lysrörslampa var tänd i taket... men bara över den delen där Mårten och jag satt, inte vid skrivbordet där han satt. Det var enormt störande att ha en stark lampa på sig och inte kunna se honom i mörkret där han satt. I och för sig hade han även visir som dolde ansiktet en del. Han petade på den hela tiden under samtalet. Undrar om han själv visste hur många gånger han rättade till den...

Början av samtalet flöt på ganska bra. Han sa i princip samma sak som han hade sagt till Mårten (som sedan fört det vidare till mig). Båda ska vara nöjda och så vidare. Ju längre samtalet pågick desto mer märkte jag att han försökte styra mig åt ett visst håll. Mot slutet så var det ett ultimatum han la fram: byt till Stesolid eller... nej, det fanns inget eller. Hans ord var: "Jag kör med raka puckar, så här är det... Jag kan skriva ut Stesolid för den är enklare att trappa ner. Du får inte Xanor av mig och vart du än vänder dig oavsett om det är här på mottagningen eller andra läkare så kommer ingen hjälpa dig."

Efter att ha gått igenom ett skitjobbigt möte med psykiatri-tanten på samma ställe tidigare och igen bli sparkad på... jag mådde skit. Försökte ändå resonera på ett vuxet sätt och frågade vad hans planer var för att få mig "frisk". Han föreslog att han kunde ringa mig och prata över telefon eller kanske ta promenader med honom i närheten där jag bor. Jösses... han fattade verkligen inte mina problem. Tänk att någon kan vara så okunnig när det gäller panikångest och social fobi. Varför skulle jag överhuvudtaget promenera med en psykiater? Det är väl inte hans jobb?

Jag tror att han förväntade sig en tystlåten flicka som enkelt skulle kunna övertalas. Men jag iakttog honom hela tiden under samtalet och lyssnade på allt han sa. När jag påpekade att han i början av samtalet hade en helt annan kroppshållning så verkade han bli överrumplad. Det var ju sant... mot slutet av samtalet satt han med armarna i kors och lutade sig bakåt... avståndstagande helt enkelt. Jag sa även att jag märkte att han satt och kollade på klockan flera gånger. Just det... i början av samtalet ringde hans son och helt idiotiskt nog så avbröt han mig för att svara! Jösses...

När han märkte att det inte gick att övertala mig så vände han sig till Mårten. Varför skulle min bästa vän tycka annorlunda än mig? Nästan skrattretande.

Det går inte att förklara hur jag mådde... det var för jävligt. Jag tog mig dit fast jag mådde skit och sen fick jag bara ännu mer skit. Hela hans personlighet och allt var bara fel... han frågade flera gånger om jag hade aspergers syndrom bara för att det står i min journal att jag utreddes för det vilket de sedan kom fram till inte stämde. Jag misstänker att han själv har det för vissa saker fattade han helt enkelt inte. Det var ett jätteotrevligt möte. Han verkade njuta av att ha makt över mig. Det var nog det som fick mig att vilja sluta med Xanor. Jag tänkte inte låta en sådan hemsk människa få den makt han ville ha. Det enda bra med mötet var att han nämnde GABA (gamma-aminobutyric acid). Jag hade googlat på det redan innan när jag sökte efter alternativ till Xanor. Att han tog upp just GABA och hur Xanor påverkar det fick mig att ta det varje dag. Vet inte hur nedtrappningen hade gått utan GABA faktiskt.

Jag har inte hört något från psykiatrin på evigheter... förutom att de för längesedan berättade för Mårten att psykiatern hade blivit omplacerad. Det är kanske bäst just nu ändå... jag orkar inte med något när jag trappar ner Xanor. Jag är nere på 0,25 mg nu. Tror det är nu på söndag jag ska ta fram mina 0,25 mg tabletter och dela så det blir 0,125 mg. Kanske låter töntigt men jag tar hellre det säkra framför det osäkra.

Mår för övrigt dåligt. Har ont överallt, mår illa nästan jämt, ser dåligt. Nackvärken hänger kvar också. Är kanske deppig också. Känns bara som att allt är bajs. Finns det egentligen något att vara glad över? Jäkla pandemin förstör allt. Jag tror inte att jag har haft covid-19. Hade inga antikroppar förra sommaren i alla fall och har inte varit speciellt sjuk sedan Mårten och jag kom hem från Spanien hösten 2019.

Jag har suttit uppe och spelat strategispel hela natten. Får väl lägga mig nu eftersom klockan är mycket...

Höll på att glömma GABA-tabletten. Vet inte om jag kommer kunna sova... jag mår illa också... inte för att jag glömde tabletten utan för att jag mår skit.

Tydligen räcker det inte med att man ska trappa ner Xanor mitt i en pandemi... nej, man ska ha en morsa som försvårar det ännu mer. I vissa situationer beter hon sig nästan som ett trotsigt barn. Jag förstår inte vad det är för fel på henne. Vill hon att jag ska ta livet av mig? Vet inte hur mycket mer skit jag orkar ta.

Med imorgon menar jag alltså idag lördag. Jag har inte lagt mig än så för mig blir det imorgon... äh, god natt.

Om du bor i Stockholm bör du kanske hålla dig inomhus imorgon eftersom folk som inte tror att covid-19 finns kommer demonstrera. Själv gör jag som vanligt: håller mig hemma och spelar dataspel. Ska nog ställa klocka så jag hinner upp och träna och senare se på TV. Tydligen ska det ske flera demonstrationer i olika länder... Ruptly kanske live-streamar från vissa ställen.

Fan, tiden går så fort. Jag har inte lagt mig för jag får så ofta de där äckliga känslorna när kroppen rycker till... så att lägga mig och sova är ingen höjdare precis. Jag fick några Imovane utskrivet av en läkare på husläkarmottagningen så jag testar att ta en nu innan jag borstar tänderna.

När är det jag ska sänka Xanor till 0,25 mg? Skit, glömde skriva upp senaste gången jag sänkte men jag har de andra uppskrivna och det ser ut som att jag ska sänka nästa söndag (inte imorgon).

Allt är bajs. Det är skitjobbigt att trappa ner Xanor och min morsa är så konstig och det känns som att allting jag tycker är kul påverkar hon på något sätt så att jag inte tycker det är kul alls. Hon säger att hon alltid vill mitt bästa... men tydligen hajar hon inte att många saker hon säger och gör får motsatt effekt. Idag undrade hon om jag skulle lägga mig tidigare för att komma in i rätt dagsrytm. Men vad har hon med det att göra egentligen? Om jag är uppe för att jag har ångest som fan... ska jag inte få vara uppe då? Tydligen inte... men hon vill ju bara att jag ska må bra. Har hon inte tänkt på att... att vara uppe kanske är det som får mig att må bättre? Dessutom har jag under mitt vuxna liv nästan aldrig lagt mig före midnatt. Enda gångerna har varit om jag haft läkarbesök dagen efter eller om jag varit jättesjuk. Saken är den att jag blir sällan trött. Jag kan gå och lägga mig och kanske somna men varför... om jag inte är trött.

Idag får morsan som hon vill för Mårten kommer förbi imorgon. Jag blir bara så nedstämd över att inte få tillräckligt stöd från morsan... eller det behöver inte vara stöd... men åtminstone förståelse. Hon kanske mår piss själv... men hon säger ju inget och jag är ingen tankeläsare.

Äh, ska spela lite nu och sedan lägga mig... även fast jag inte är trött...

Just det, en annan effekt av nedtrappningen av Xanor som nästan är värst är att nästan varje natt när jag lägger mig och precis ska somna... så rycker hela jag till och jag sätter mig upp med bultande hjärta och jättekonstig obehagskänsla i hela kroppen. Det är nästan som att någon väcker mig med en defibrillator... skitäckligt. Jag vet inte om jag andas för dåligt eller att hjärnan inte fattar att jag ska sova...

Fick veta idag att senaste psykiatern jag träffade som sa att jag var beroende av Xanor men ändå vägrade skriva ut medicinen inte längre är kvar på mottagningen. Han har blivit omplacerad till något annat ställe där man behandlar ungdomar som fått sin första psykos. Så varken han eller den förra psyktanten som behandlade mig illa är kvar. Vad det innebär för mig har jag ingen aning om. Jag orkar inte tänka på det utan avvaktar och ser vad som händer.

Apropå Xanor är jag fortfarande på 0,5 mg just nu. Det går sådär, det är ganska jobbigt men jag står ut. Jag har en del magvärk ibland och jag svettas som fan varenda natt sedan jag sänkte till 0,5 mg. Jag mår illa ofta också... tar illamåendetablett ibland men vissa gånger räcker det med lite sockerfri Coca-Cola eller pepparkakor.

Nu ska jag se vidare på Big Brother. De har fest i huset just nu...

Jaha, det verkar som att det är sluthandlat för mig. Läste just att butiker ska uppmana folk att handla ensamma. Får väl be Mårten handla mat åt mig och sen föra över pengar till honom.

Min nacke gör ont som fan idag. Får väl ta ännu fler paracetamol.

Dags att sova igen. Tog bara 0,5 mg Xanor imorse. Mår inte speciellt bra... men jag har inte tagit fler Xanor eller Flunitrazepam. Däremot har jag tagit Ibuprofen mot nacksmärtorna... och Ondansetron mot illamåendet. Idag tog burken GABA slut också. Jag har tre till men det är kanske bäst att så småningom beställa från hälsokostaffären igen.

Nu ska jag sova. God natt.

Ska lägga mig nu. Mår inte bra. Morsan är så konstig. Jobbigt. Imorgon ska jag sänka medicinen till 0,5 mg. Kul...

Känner mig nere idag. Nej, det är inte för att jag vägde mig på Wii Fit och såg att jag behöver gå ner ca 10 kg. Det var exakt samma mängd jag misstänkte att jag vägde för mycket. Ska inte väga mig mer på ett tag för det visar ju egentligen fel. Muskler väger väl mer än fett? Och det tar längre tid att bränna fett än att bygga muskler? Tror det. Så i början kommer jag gå upp mer i vikt. Märker jag att byxorna framöver sitter lite lösare så kan jag ju väga mig igen. Jag har i alla fall tränat 6 dagar i rad nu. Inte hela tiden alltså... ha, ha... utan ca en timme per dag i 6 dagar.

Varför är jag nere då? Vet inte. Det är kanske på grund av allt. Pandemi, mens, värk i kroppen, idioter i Big Brother, korkade psykiatrer, oviss framtid när det gäller allt. Jag menar... jag trappar ner Xanor för att helt sluta med dem. Inte ens ha vid behov eftersom ingen skriver ut Xanor. Okej, husläkaren gjorde det senast men det är inget jag räknar med ska ske fler gånger. Jag har Flunitrazepam kvar men det tänker jag bara ta vid absoluta kris-situationer. Men även om jag blir helt fri från Xanor... vad ska man göra när det fortfarande är pandemi överallt... man har ju inga resor att se fram emot, man kan knappt göra något kul. Visst, blir vädret bättre så kan man vara utomhus mer... men det känns ändå som en jävligt dyster framtid. Dessutom är det superjobbigt att ge sig ut med mindre mängd Xanor i kroppen. Jag var ute en kort sväng igår med Mårten och jag blev helt tömd på energi för det var så ansträngande.

Imorgon kommer Mårten hit igen. Jag ger mig kanske ut om det går... men absolut inte till någon affär. Fortfarande är det fruktansvärt många som handlar mat på helger.

Jösses. Jag kollar på Big Brother på TV. Vilka tråkiga deltagare. De har fest och så står flera redan nu och borstar tänderna. Klockan är ju inte ens tolv... Många har redan lagt sig ser jag nu. Kul...

Jag kollade mina provsvar idag. Allt var normalt förutom snabbsänkan som var 12. Man ska helst ha under 5. Tycker det verkar skumt även om läkarna inte tycker det är konstigt. När jag hade min cancerknöl var snabbsänkan också 12. Den andra sänkan var på 30 någonting då men nu är den på 16... vilket är strax under det värdet man bör ha (20). Säg att mina nuvarande sänkor på 16 och 12 inte är något att bry sig om... men tänk om det har någon betydelse om/när jag vaccineras? Om jag inte är dunderfrisk så kanske jag blir sjuk av vaccinet... mitt immunförsvar är kanske kasst och inte pallar med. Jag blir t.ex. alltid förkyld när jag använder munvatten, även alkoholfritt sådant. Det är väl antingen på grund av mitt immunförsvar eller att även goda bakterier dör. Coronaskiten är förvisso virus... och det dröjer nog ett bra tag tills jag ska vaccineras... vilket är bra. Jag vill se vad folk får för biverknigar och om det hjälper... speciellt med alla mutationer som finns.

Är klockan 5???? Jag som ställt klocka för att komma upp i tid för att träna. Nåväl, jag är inte trött. Nedtrappning av Xanor gör inte att man sover bättre precis...

Imorgon ska jag träna... oavsett hur jag mår eller hur sent på dagen jag vaknar. Måste komma igång med det hela.

Öh... skrivartorka. Det blev bara helt tomt i hjärnan plötsligt. Mår sådär idag. Har ont i magen men vet inte riktigt vilken typ det är... inte magkatarr ont i alla fall. Inte mens-ont heller.

Nej... nu ska jag spela lite spel på datorn och sedan sova... eller försöka sova. Jag brukar oftast inte ha problem att somna men med nedtrappningen av Xanor, all skit runtomkring en osv så blir det lite jobbigare. Jag fick utskrivet Imovane av förra husläkaren även om det var motvilligt eftersom den numera också är klassad som beroendeframkallande. Herregud, egentligen är väl all medicin beroendeframkallande...

Får kolla någon dag vad Apoteket har som gör en trött eller avslappnad. Naturläkemedel alltså. Än så länge är det nog inget jag behöver men det skadar aldrig att se vad det finns för utbud.