Är helt slut i huvudet. Det var jobbigt att beställa grejer på nätet idag. Trodde jag var klar efter 4:e butiken men kom på för en stund sedan att jag behöver bäddset. Har bara 3 st ljusblå bäckebölja... men om jag sover med två täcken under vintern behöver jag ju fler bäddset. Hittade ett randigt... i beige... inte min favoritfärg precis men röd eller mörkbrun var värre. Nästan allt jag beställt har det varit typ halva priset på. Jag har köpt olika saker... kuddar, USB-C-sladdar, adaptrar, ullstrumpor, underkläder o.s.v.

Jag ska försöka sova nu. Mår inte så bra... och alla i huset idag lät så mycket. Jobbigt. Huvudvärk... igen.

Jag köpte en varm tröja från H&M förra veckan. Jag hade tänkt handla idag på black friday men jag såg att vissa storlekar var slut redan då så jag köpte till fullpris för jag ville inte vara utan. Jag provade den samtidigt som jag försökte ta ett foto på mig utan att visa ansiktet. Det var inte lätt och jag blev ganska svettig. Tog till slut en bild där man ser mitt ansikte… men jag har gjort om mig med ett skämtfilter och ett beautyfilter… så det ser inte ut som jag. *ha, ha*. Tröjan är mysig och varm och det lurviga man ser är likadant över hela tröjan, även inuti. Ska kolla om det finns andra färger i min storlek. Den här är mörkgrå. Det finns en i ljusrosa och en i beige… som var slut i storlek S förra veckan.

Jag hittade en bättre streamare på Youtube som sänder paraden. Actionkid har 32000 tittare just nu:

https://www.youtube.com/watch?v=MGpRU8OSvQA

Om en halvtimme börjar Macy's Thanksgiving Day Parade i New York. Jag har aldrig sett det förut så det vore kanske kul att se. The NYC Walking Show på Youtube sänder redan live. Hoppas att någon större kanal sänder också... typ Noticias Telemundo. De streamade igår... eller var det kanske i förrgår... när de blåste upp ballongfigurerna.

Jag började träna igår… fast jag tar det lugnt. Vill inte överanstränga mig. Jag har säkert träningsvärk men eftersom jag inte känner mina vadmuskler så märker jag det bara när jag stretchar. Det gör inte ont men jag känner att det tar emot. Känseln har börjat försvinna i axel- och nackmusklerna… men inte ryggen… för jag har ont där ibland. Har ont i huvudet nu… så jag tar smärtstillande… har mensvärk också.

Det nedre ärret är från canceroperationen 2020. Det övre från årets canceroperation. Vad har det gått nu… kanske en månad och en vecka… det läker väl okej. Pizzadegen har hjälpt till tror jag. Efter varje operation har jag varit enormt sugen på rå pizzadeg… så jag lyssnade som vanligt på vad kroppen ville ha och käkade pizzadeg. Det var inte gott men min kropp mådde tydligen bra av det.

Jag har en aktivitetstracker på mig jämt. Nåväl… inte när jag badar förstås. Jag har haft olika trackers under åren… mest för att det är roligare att träna när man ser vilka framsteg man gör. Aktivitetsarmbanden nu skiljer sig jättemycket från gamla. Med de nya kan man få mängder av intressant information. På min Fitbit Luxe (som iofs inte är superny) kan man se hur man tränat, pulsen, hur man sover, hur mycket REM sömn man har, hur många gånger man vaknade under natten, syresättningen i blodet när man sover, se hur många dagar det är kvar till mensen, plus en mängd funktioner till. Får kanske lista dem sen någon gång… när jag inte skriver på mobilen. En annan sak den mäter är antal andetag per minut när man sover. Jag har alltid tänkt att man får ta allt med en nypa salt, det är ju trots allt bara en aktivitetstracker. Jag tycker fortfarande det men det är kul att se att det stämmer ganska bra på vissa saker i alla fall. I min journal står det nämligen att under operationen hade jag i snitt 17 andetag per minut. På bilden här från min Fitbit Luxe kan man se att jag har runt 17 andetag varje natt den senaste veckan. Natten till idag var det exakt 17.

Jag har läst anteckningar i min journal... fast bara vissa. Vill inte veta allt som står. De som jag inte läste skickade jag till Mårten. Det verkar som att provsvaren inte kommit in ännu... men det fanns en anteckning från något möte med olika läkare och sjuksköterskor. Så här stod det:

"PAD från vänster axill visar 5 lymfkörtlar med metastas (5/5). Största metastasmått 19 mm. CMA ej klar vid konferenstillfället."

CMA borde väl vara analysen av knölarna. Kan googla snabbt... det borde stå för... cell och molekylär analys. Det man förstår från texten i alla fall är att alla 5 lymfkörtlar var metastaser, alltså cancertumörer... och den största var 19 mm. Jösses... Vad är PAD? Googlar igen... patologisk anatomisk diagnos.

Jag är helt slut... har städat och diskat i nästan fyra timmar. Ska spela lite nu och sen sova.

Efter mycket funderande har jag kommit fram till att det är omöjligt att gå igenom allt vad en cancerbehandling innebär. Jag orkar knappt med min ångest som det är nu, hur sjutton skulle jag må under och efter behandling? Nej, det går inte. Att jag fick en hemsk panikattack precis efter operationen gör inte saken bättre heller. Sen har det ju gått 3 år sedan jag hittade första knölen... jag har kanske metastaser överallt. Varför kallar man det metastaser egentligen? Det låter nästan ofarligt. Dottertumör som det också kallas låter mer vettigt. Jag kommer inte alltid ihåg vad jag skriver i dagboken så ibland använder jag sökfunktionen för att se om jag verkligen skrivit en grej eller bara tänkt skriva en sak men sedan... glömt bort det. För flera år sedan skrev jag följande... minns inte vissa av de sakerna... någon gång har alltså någon sett en 4 cm stor avvikelse på levern. Nästan komiskt att jag skrev "borde jag kolla upp mig". I och för sig fanns kanske inte min cancerknöl där då... utan först ett par år senare. Här är en del av det jag skrev julafton 2016...

Irriterande... jag ser inte hela texten... måste klicka på bilden för att se allt... nåväl...

Toppen... ännu en sak att oroa sig över. Min husläkare har slutat helt tvärt. Misstänker att det kanske har något att göra med att husläkarmottagningen har en ny chef. Mårten fick veta att hon ska börja jobba vid en annan vårdcentral... så jag får väl lista mig där sen och förhoppningsvis kunna få henne som husläkare igen.

Jag har världens jäkla huvudvärk och det gör ont under armen. Får väl käka paracetamol och ibuprofen…

Även om allt är skit så kände jag ändå igår en lättnad över att det inte finns några planerade besök någonstans. Att jag kan få en chans att andas lite... ända till idag. Först damp det ner ett papper om att arbetarna ska in i lägenheten igen för att kolla jobbet de gjorde för några veckor sedan. De ska in i alla rum så vi måste göra som förut att Mårten är här och jag är hos morsan... men jag måste försöka stänga in fåglarna i buren innan. Stressigt.

För en stund sedan ringde någon på min dörr... en gång... och en gång till en stund senare. Sedan bankade personen på dörren. Jag vågade inte gå fram med en gång för att titta... och när jag väl vågade mig fram så hörde jag precis hissdörren stängas och jag såg inte vem det var.

Sen fick jag två papper från samma sjukhus där jag opererades med två tider till en läkare och sjuksköterska. Va?! Jag trodde det var avslutat för tillfället eftersom jag ska fundera över hur jag ska gå tillväga. Jag vet inte alls vilka personerna är eller varför jag ska träffa dem, det står ingen information alls i papperna. Fan, hela jävla dagen är förstörd med en massa ångest och skit...

Jag och Mårten träffade cancerkirurgen idag för att prata om testresultaten osv. Det är bara så konstigt för redan efter operationen var det flera som sa att tiden jag fick hos henne med all säkerhet skulle skjutas upp eftersom labbet har fullt upp. Jag hade tid nu på torsdag men förra fredagen ringde de Mårten och frågade om vi kunde komma två dagar tidigare. Va? Skumt. Det första jag frågade läkaren idag var om det var samma typ av cancer som tidigare (hon sa nämligen att hon fick in provsvaren från labbet idag). Hon svarade att det visste hon inte än. Jättekonstigt... Efter canceroperationen 2020 när jag träffade henne efter att labbsvaren kommit in så förklarade hon noga vad det var för typ av cancer och jag fick hem minst ett papper där det stod exakt information om det. Idag fick jag ingenting... Jag menar... har labbet bara konstaterat att det är cancer men inte undersökt vidare vilken typ? Eller kan det vara så att de ville ha dit mig så fort som möjligt eftersom det är uppenbart att jag har cancer?

Läkaren berättade att hon hade tagit bort 5 lymfkörtlar. Jag antar att jag får kolla i min journal eftersom hon inte nämnde hur mycket större den stora knölen var. Efter ultraljudet så trodde de ju att den var 16 mm i diameter men läkaren sa redan efter operationen att den var mycket större än så. Nåväl, alla körtlar hon tog bort var "sjuka" som hon kallade det. Tydligen kan man både se och känna det. Trots att det "bara" var 5 körtlar de tog bort så har jag fått ovanligt mycket lymfvätska som samlats. Det är därför hon och flera andra på avdelningen verkar tro att jag har ansträngt mig fysiskt. Det enda jag har gjort efter operationen som var lite ansträngande var att jag diskade... annars sitter jag bara och tittar på TV eller sitter vid datorn och spelar. Som vanligt tror folk inte på mig så jag får hela tiden uppmaningen om att ta det lugnt. Det är ju precis det jag har gjort... Hon tömde ändå lymfvätskan som hade samlats sedan förra veckan.

Ursäkta att jag hoppar lite... från början till slutet. Det är bara så mycket tankar i mitt huvud. Okej, tillbaka till mötet. Hon sa egentligen inte så mycket nytt om jag tänker efter. Det hon pratade om mest var behandling. Jag såg på hennes ansikte att det är allvar nu. Hon vill att jag ska gå igenom en full behandling med strålning, cytostatika och typ anti-östrogen-piller (endokrin). Jag sa att jag inte kommer klara av det... men jag lovade att fundera ordentligt. Det ska jag också men jag ser fler nackdelar än fördelar just nu. Jag står knappt ut med ångesten och mitt känselbortfall. Hur fan ska jag klara av att lämna hemmet för en massa behandlingar som får mig att må för jävligt också? Tappa håret... det finns ju peruker... men allt illamående det innebär, slitning på kroppen, jag klarar inte av att må mer skit än jag redan gör. Min ångest kommer skjuta i höjden och jag kan inte ta Xanor hela tiden då för ingen kommer skriva ut så pass mycket. Men det spelar ingen roll för även om jag skulle överleva alla behandlingar så kanske jag mår så pass dåligt psykiskt att mitt liv ändå i princip är slut. Sen finns ju också risken att cancern vinner ändå... och då har man gått igenom allt i onödan. Och mina problem med känseln är nog också kvar då... vad är det för jävla liv? Det jag försöker komma fram till är att även om jag blir av med cancern så kommer det ha tagit så hårt på mig både fysiskt och framförallt psykiskt... så är det verkligen värt det? Jag tycker inte det. Inte just nu. Läkaren tittade så konstigt på mig när jag sa att panikångest är tusen gånger värre än cancer. Hon trodde mig nog inte. Jag kan ha fel där också men det är så jag känner. Hon sa att jag kommer lida fruktansvärt om jag inte väljer behandling. Jag frågade henne om hon kunde säga ungefär hur lång tid jag har kvar att leva om jag inte behandlas. Det ville hon inte svara på. Varför kan inte folk bara vara ärliga?

Äh, jag vet inte. Det känns bara som att... för att man säger nej till behandling så skiter de i mig. Det är inte heller kul. Vad händer om jag framöver som hon sa... att jag till exempel har jätteont... får jag ingen hjälp då? Typ som att alla vill ens bästa men bara på deras villkor. Det är bara sjukt att fortfarande så är folk inom vården så helt inkompetenta när det gäller psykiska besvär. Visst, cancer är fysiskt men om de inte förstår sig på patienten som helhet... äh... ingen idé att ta upp det. Folk kommer aldrig fatta panikångest... förrän de drabbas av det själva.

Jag hittade papperna från förra canceroperationen 2020. Det står bland annat:

* Form av bröstcancer: Duktal

* Elston/Holland gradering: II

* Tillväxthastighet Ki67: 20%

Jag borde väl sova... så jag och min cancer säger natti natti för det blir nog ingen god natt.

En sak till bara jag kom på. Det finns ju olika stadium av cancer. Men vilket stadium är min cancer i? Enligt cancerfondens lista av olika tumörstadier vid bröstcancer borde jag vara i stadium 2 eller kanske 3? Stadium två är när tumören är "mellan två och fem centimeter och det kan finnas cancerceller i armhålans lymfkörtlar". Stadium två är när tumören är "större än fem centimeter eller att det finns en omfattande spridning till lymfkörtlar i armhålan". Jag svarade kanske just på min egen fråga. Läste inte ordentligt att det står ELLER i beskrivningen av stadium 3. Trodde först de menade 5 centimeter OCH spridning. Fast 5 lymfkörtlar är kanske inte en "omfattande spridning". Får kanske be Mårten fråga min cancerläkare... fast hon kanske inte vill eller kan svara på det heller.

Här är länken till cancerfondens text om de olika stadierna... 

https://www.cancerfonden.se/om-cancer/cancersjukdomar/brostcancer?gclid=EAIaIQobChMI7-Cus9D8-gIVDgB7Ch31yAv0EAAYASAAEgK8BPD_BwE#tumorstadier-vid-brostcancer