Semester i Ungern

Vaknade av att farsan kom hem från badet. Steg upp. Åt frukost. Tittade på TV-n. En bra serie sen en engelsk serie, inte så bra. Sen en fransk serie som var bra. Sen åt vi lunch. Jag åt soppa. De andra åt soppa och pannkaka. Det var faktiskt en god soppa, blomkål fanns det i den.

Sen tog jag ut kärnor från plommon. Mormor skulle göra sylt av plommonen. Sen gick tiden och vi klädde på oss. Sen åkte vi med metron. Sen med spårvagn. Morsans bekant mötte oss vid hållplatsen. Vi gick en bit ca 10 minuter, så kom vi fram till ett fyravåningshus. Det fanns massa andra våningshus. Vi gick in, gick uppför alla trapporna till tredje våningen. Där kom vi fram till en dörr som det stod ett namn på. Hon låste upp dörren. Vi kom in i en hall. Så kom då hennes äldste son. Han hälsade på alla. Men i Ungern hälsar man på så vis att man kysser varandra på kinden. Ja, så kom han till mig då. Hm. Som man är i den här åldern så är det inte så lätt. Utan vi sa bara hej till varandra. Sen satte vi oss i vardagsrummet och pratade. Mina bilder var färdiga. Snygga tycker jag. Vi tittade på dem och farsans bilder. Sen serverade de lite drinkar. Sen åt vi lunch. Som tur var behövde jag varken sitta bredvid eller mittemot killen. Kyckling och nudlar, är det allt ungrarna äter?!

Sen pratade vi, lyssnade lite på hans skivor och kasetter på Depeshe mode. Sen, precis när jag skulle sätta tänderna i en melon, kom den andra sonen. Han är fotbollsspelare. Har spelat utomlands, kommit i tidningar. Han har några pokaler och lite medaljer. Så pratade vi. Sen var det dags att gå. Nej, tänkte jag. Vi stod där vid dörren och så sa de: "Nå, ska ni inte säga adjö?" Nåväl, jag hälsade på dem på ungerskt vis. PINSAMT VÄRRE!!!! Och de bara stod och skrattade! Så gick vi då äntligen. Hemma gick jag direkt och la mig.