Semester i Ungern

Vaknade när farsan gick och simmade. Somnade om. Vaknade klockan 8. Steg upp. Var arg, för jag ville ha frukost. Men inte bröd. Tittade om det fanns något på TV. Nej, det börjar om en halvtimme. Vad ska jag göra till dess? Och mormor som går omkring överallt och nyser och hostar. Hon är nämligen förkyld. Jag känner redan hur det kittlar i min näsa. Jag längtar hem! Här blir jag bara sjuk! Och på natten kan jag aldrig sova ordentligt utan vaknar av att mormor snarkar. Och hon snarkar som ett helt sågverk. Och farsan som varje dag måste gå och simma. Den enda som verkar vara lite normal är morsan. I alla fall hittills.

Sen satt jag och väntade på bättre tider på TV-n. Nämligen ett program. Nej, nu ska jag inte skriva mer. Jag har ju precis vaknat, det är morgon. Och jag har redan skrivit mer än en sida. Om jag inte slutar snart så blir det fyra sidor idag. Men en sak måste jag skriva om i alla fall. Jag fick min älskade frukost, nämligen gröt. Inte min älsklingsfrukost precis, men bättre än ingenting.

Om en kvart sätter jag på TV-n. Hoppas det blir bra program. Äh, jag sätter på den nu.

Först tittade jag på tecknade sagor. Sen tittade jag på lite annat. Sen gick jag ut i köket och tittade på när mormor lagade mat. Sen gjorde jag ingenting. Jo, jag lyssnade på klockan som slog utanför fönstret, i kyrkan. På eftermiddagen klockan 15 ska morsan och jag åka till en bio och köpa biljetter till: "Älskling, jag krympte barnen". Har vi tur får vi biljetter till klockan 15:30. Har vi inte tur får vi väl köpa biljetter till klockan 17:30. Nu vill jag äta för jag börjar bli hungrig. Morsan, farsan och mormor ska äta anka. Jag vägrar. Jag hatar mormor. Okej, hon har rätt ibland. Hon säger att man måste smaka annars vet man inte hur det smakar. Så berättar hon en löjlig historia. JAG VÄGRAR SMAKA! Så jag får äta något annat kött. Nä nu! Klockan är snart elva och jag är hungrig. Nu får maten faktiskt vara färdig.

Farsan håller på och testar sitt förstoringsglas och morsan håller på med något annat. Och mormor lagar mat. Mormor är alltid i köket. På morgonen stiger hon upp klockan 6. Går och handlar. Sen gör hon frukost. Och när vi vaknar står frukosten på bordet. Sen, klockan 10 börjar hon göra lunchen. Klockan 11:30, 12 är lunchen färdig. Sen vet jag inte vad hon gör. Sen gör hon middagen. Sen på kvällen tittar hon med oss på lite TV. Sen lägger hon sig 21, 21:30.

Medan maten sakta men säkert höll på att bli klar, gick morsan och jag ut. Vi tänkte att vi kunde tvätta bilens fönster. Så vi tog en hink vatten och en svamp. Alltså en tvättsvamp. Och så en trasa. Morsan tvättade med tvättsvampen och jag torkade rent sen med trasan. När vi var färdiga med fönstren tänkte vi att det var lika bra att tvätta hela bilen. Så vi fortsatte med bilen. Sen sken bilen. Vi gick in. Då frågade farsan om vi hade tvättat hjulen. Det hade vi inte gjort. Farsan sa att vi skulle gå ut och göra det. Men vi sa att det kunde han göra själv. Så han gick ut. Sen när han kom in åt vi lunch.

Sen gick morsan och jag iväg till bussen. Så var vi framme vid bion. Inte en människa. Vi köpte två stycken biljetter. Sen köpte vi lite godis. Sen väntade vi på att få komma in i salongen. Sen öppnade de, vi gick in. Såg lite reklam. Sen började filmen. Den var spännande, rolig och lite sorglig.

På väg hem. Stod vid ett övergångsställe när en italiensk bil sakta körde förbi. En snygg kille vinkade till mig från bilen. Jag stod som förstenad, sen kom jag på mig och vinkade. När jag var liten och vi var i Italien vid stranden, trodde alla att jag var en italienska. Kanske de tror det nu också. Som när morsan och jag tvättade bilen. En italiensk bil stannade framför oss. En kille i bilen frågade mig någonting. Hm, jag fattade ingenting. Som tur var dök morsan upp precis. Men då hade de redan startat. Nåväl, sen kom vi hem. Åt lite "lesco" med ägg. Sen åt jag vattenmelon. Sen tittade jag på polisserien som jag sett förra veckan tror jag. Gick ut med morsan och promenerade en timme eller så. Eftersom F1 går här i Budapest finns det mycket italienare och fransmän. Mest italienare. Tjoho! Hoppas de stannar till onsdag, för då åker vi. När vi gick där så glodde alla på oss sa morsan. Jag hoppas att de glodde för att vi var fint klädda och inte något annat. Nä, nu ska jag gå och borsta tänderna.