Oj, oj, oj. Det är allt jag kan säga. Jag har nyss satt mig i badkaret. Håret stinker av rök. "Imorse" steg jag upp klockan 12:30. Här är storyn: som sagt var fick jag inget napp när det gällde att få med mig någon till Bells. Ena sekunden tänkte jag att jag kunde gå själv och i nästa sekund ångrade jag mig. Men till slut bestämde jag mig för att gå i alla fall. Jag tog på mig mina mörkblå jeans och den vita t-shirten med en stor gul blomma på. 22:25 gick jag till bussen. På bussen fanns det knappt något folk. Likadant var det på tunnelbanan. Herregud! tänkte jag. Kommer det ingen?

Vid Östermalmstorg var det bara jag som steg av. Men när jag kom fram till Bells var det kö utanför. Jag fick vänta i 20 minuter innan jag kom in. Jag lämnade jackan i garderoben, gick upp och började dansa. Från början var det lite pinsamt. Jag visste inte vart jag skulle vända mig. Men snart hittade jag två killar. Vi dansade inte särskilt länge. De var ganska uttröttade (det var himla varmt där uppe) så de gick efter ca 20 minuter. Jag dansade vidare med en grek. Vi pratade lite om vad mycket folk det var och liknande. Sedan sa han något som gjorde mig förvånad. "Du dansar väldigt bra", sa han. Otroligt! Det här var sjunde gången i mitt liv som jag var ute och dansade och han tyckte att jag dansade bra. Självklart så blev jag jätteglad.

Sedan tog jag en liten paus och drack lite härligt iskallt vatten. Efter det var det off to the dancefloor again. Först såg jag en av de två killarna jag dansat med först, men han verkade inte vara intresserad så jag letade vidare och hittade tre killar som såg ganska normalbra ut. De dansade jag med i minst en timme utan avbrott. Det var en aning ansträngande. Tuggummit som jag hade i munnen hjälpte oerhört mycket. Till slut lämnade jag dem, dels för att jag var ganska utmattad och dels för att vi hade hamnat i ett hörn av dansgolvet där det inte alls är kul att stå och dansa. Man ska vara mitt i smeten.

När jag kom tillbaka kunde jag inte hitta dem så jag dansade för mig själv i en kvart. Mer hann jag inte för en röst sa i högtalarna: "Alla barnrumpor bort från dansgolvet". Och vilka kom då om inte Flexx. Jag stod tre meter ifrån dem men tyvärr såg jag nästan ingenting för det var ganska långa personer framför mig. Flexx spelade tre låtar jag aldrig hört förut som var ganska bra. Sedan gick de och vi "barnrumpor" fick återta dansgolvet.

Jag letade åter igen efter någon eller några att dansa med, och hittade efter en stund fyra killar. Senare stannade musiken och de började spela tryckarlåtar. Det är ingen idé att stanna kvar och skämma ut sig för det är ändå ingen som kommer bjuda upp mig, tänkte jag. Så jag började gå mot trappan när en hand tog tag om min arm. Jag vände mig om och såg att det var en av de fyra killarna jag dansat med tidigare. Tror jag i alla fall... hrm! Nåväl, han frågade om jag ville dansa och jag sa "ja". Han var väldigt försiktig och vågade knappt hålla om mig så jag tog första steget och la armarna om hans hals. Vi pratade medan vi dansade. Typiskt nog kommer jag inte ihåg vad han heter. Men han var från Umeå. Han var här i Stockholm med sin klass. De hade lov den här veckan. Tydligen hade de varit ute nästan varje kväll, för han rabblade upp en massa ställen där de hade varit och en massa ställen där de hade försökt komma in. Han går ekonomisk linje. När jag sa att jag utbildade mig till florist så trodde han mig inte. Han blev helt paff. Jag däremot blev helt paff när han bad att jag skulle titta på honom... och han sa: "Du är väldigt vacker". Oj, vad pinsamt det var. En stund sa vi ingenting utan dansade bara. När dansen var slut sa han artigt: "Tack för dansen". Jag sa också tack och sen skildes vi åt.

Nu kommer den lilla berättelsen om hemfärden. Gick till Östermalmstorgs tunnelbanestation. Stängt mellan 02:20 - 04:50. Klockan var tre. Dum som jag var gick jag till T-Centralen. Stängt. Fan! Frågade en busschaufför hur man skulle åka. Gick tillbaka till Norrmalmstorg. Steg på buss 94 på fel hållplats. Gick över gatan till rätt hållplats. Bussen var försenad. Kom till Odenplan 04:10. Kunde inte hitta rätt hållplats. Fann den. Skulle gå om en halvtimme. Satt och väntade. Frös nästan ihjäl. Bussen kom. Värme! Kom hem 05:20. Morsan mötte mig. Orolig som vanligt. Typiskt.