Nu är klockan 08:30 och jag mår illa. Månadsplågan är tack och lov slut. Jag vill inte träffa min gudmor och hennes dagis. Jag har inte den minsta lust att umgås med småungar.

Jag måste diska innan jag åker. Blä. Och posten kan jag bara kolla igenom när jag kommer hem. Jättekul. Och när ska jag äta? Men Vivi, se det positiva. Tänk på alla killar du har chansen att se på bussen och tunnelbanan. Jo visst, men... Inga men Vivi. Män! Kom igen nu då! Solen skiner. Allt blir säkert toppen. Vänta och se bara. Man vet aldrig vad ödet har planerat åt en.