Jag hade en konstig dröm i natt. Den var otroligt verklig. OK, here it is: Det var på en annan planet. Eller kanske det var Jorden i framtiden? Ingen aning. Men alla såg ut som människor i alla fall. Fast landskapet såg annorlunda ut. Inga gröna växter alls, bara bruna "lerberg". Allt verkade skitigt och lerigt. Om det nu fanns gröna växter så fanns de nog någon annanstans, för jag såg inga.

Jag höll på med något konstigt spel. På marken fanns en massa rutor med nummer. Det fanns två "människor" som dirigerade spelet. "Ställ dig på ett nummer", sa de. Jag gjorde det, och sedan fattade jag absolut inget av spelet. Jag fick hoppa hit och dit till olika nummer. Men det var i nummerordning. Jag började på nr 13 eller var det 14, och sedan hoppade jag till lägre nummer. När jag hade hoppat till nummer ett så var spelet plötsligt slut och jag befann mig på kanten till något som skulle föreställa en fontän, tror jag. Men det är inte alls som du tror att den ser ut. Den här såg ut som ett slags konstverk i brunt. Den var jättehög, minst fyra, fem meter. Runt omkring flöt en äcklig brun sörja som påminde om ärtsoppa.

Plötsligt kom en tjej och satte sig ner framför mig och började prata. Jag fattade ingenting av vad hon sa. Sedan dök det upp en kille som också började prata med mig. Jag tyckte inte alls om dem. Jag kände mig faktiskt skräckslagen. Har ingen aning om varför. Sedan, utan förvarning så drog de ner mig i fontänen. Allting snurrade till ett tag och när jag öppnade ögonen befann vi oss i en slags tunnel. Vi flöt fram i det äckliga vattnet (om det nu var vatten). Vi var inte ensamma, tvärtom. Det var massor av folk som flöt omkring oss. En grej som jag skrattade åt, var att en kille hade matsäck med sig och langade just över en macka till sin kompis. Jag fattar inte vad som är så roligt med det, men jag skrattade nästan ihjäl mig.

Sedan blev det svart igen och när jag vaknade så befann jag mig i en vit korridor tillsammans med en mängd andra. Mina två "vänner" såg jag inte till. I den här korridoren gick de flesta vidare, rakt fram. Men det fanns några som satt på bänkar på vänstra sidan av korridoren. De såg sjuka ut på något sätt. Och vad som fanns på högra sidan vill jag helst inte tala om. Där fanns nämligen en slags ränna, där döda flöt tillbaka. Alltså motsatt håll som jag gick. Det var groteskt. Jag fortsatte framåt. Jag kom till en dörr med elektriskt lås. En tant studerade mig noggrant och tryckte sedan på en knapp och lampan vid dörren växlade från rött till grönt. Jag sköt upp dörren och kom in i en precis likadan korridor som den förra. Sedan fortsatte det likadant ett tag: nya dörrar, nya korridorer. När jag passerade en av dem så skrek plötsligt någon att jag skulle stanna. Jag tittade mig om. Det var någon som satt på kanten till rännan och höll en annan person i famnen. Jag fortsatte gå. "Du kan ju inte lämna xxxx här!" (kommer inte ihåg namnet). Jag kände mig plötsligt ännu mer skräckslagen och ökade farten. När jag kom till dörren öppnade jag den, men någon satte sitt ben framför mig så att jag inte kunde komma förbi. Jag fick panik och trängde mig igenom. Jag klarade det, och dörren stängdes bakom mig med ett "klick". När jag öppnade nästa dörr kom jag ut till... Jorden. Det måste ha varit det, för jag såg en röd villa framför mig. Det låg snö överallt och solen som sken värmde lite på kinden.

Det var allt.