Farsan är hemma. Jag sa att jag har ont i huvudet. Han tror mig säkert inte. Jag tror inte mig själv heller. Just nu försöker jag bygga upp mig, både fysiskt och psykiskt. Men det går bara inte om jag måste till praktikplatsen. Vet du, att igår åt jag nästan ingenting. Så får det ju inte vara. Jag är rädd att jag ska hamna i en ond cirkel. För jag mår dåligt, och då äter jag inte. Och när jag inte äter så mår jag ännu sämre. Och till sist kanske det slutar med att man får anorexia. Som tur är har jag aldrig fått den sjukdomen. Hittills. Men jag är rädd att jag ska tappa kontrollen över mig själv. Jag känner faktiskt just nu att allt är som en dröm. Eller kanske en mardröm. Jag går som i trans, inget verkar riktigt. Jag drabbas av konstiga känslor. Ena stunden är jag glad, andra stunden ledsen.

Vid ett tillfälle idag kände jag mig oerhört ledsen. Bara för en sån sak att "A" hade tänkt bjuda över mig dit när hans föräldrar var borta i sommar. Men nu har planerna ändrats. Jag kände mig hemsk, och slängde mig på sängen med ett litet snyft. När jag vaknade... ja, du hörde rätt. När jag vaknade var klockan halv fem. Jag kommer inte ihåg när jag somnade. Det kunde ha varit klockan ett eller två, tror jag. Jag är alltså helt borta idag.

Just nu regnar det snöblandat regn. Eller är det bara en inbillning? Inbillning, vilket konstigt ord. Wicked. Like me, huh? Hoppas att jag kan sova i natt. Hm... Imorgon kommer sotarna också. Hm... Hoppas att de kommer tidigt och att farsan sedan sticker. Jag tänker INTE åka till den jävla praktikplatsen. Vet du, de sa inte ens hej då när jag gick. Det var jag som fick pressa fram: "Så då ses vi imorgon?"

ASSHOLES!